- Project Runeberg -  Börd och bildning /
82

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

där han skulle stanna till följande morgon. Här bröt
Jéröme förseglingen på det lilla paketet. Det innehöll ett
miniatyrporträtt och ett bref. Med häftig rörelse höll
Jéröme det förra emot ljuset, men släppte det lika hastigt.
Elias Levitains bild mötte hans blickar.

Jéröme tog nu upp brefvet och vek långsamt upp och
läste det:

När ni ögnar igenom detta, äro vi skilda, kanske
för evigt; ty en krigares maka kan redan anses som
änka då han lämnat henne. Det enda bevis jag kan
gifva er därpå, att jag skall göra allt för att glömma
den jag en gång älskat, är, att jag ger er hans
porträtt.

Skild från er eller vid er sida är jag dock er hustru.
Detta porträtt vore ett förnärmande mot mina plikter
hvad jag inför Gud och mitt samvete är er skyldig,
därför skulle jag blygas för mig själf, i fall jag
be-hölle det.

Må den högste vaka öfver och rätt snart återföra
er till

Sophie

*



År 1824 vilja vi åter göra ett kort besök på den lilla
landtegendomen vid Genéve-sjön.

Det är nu — såsom förra gången vi togo kännedom om
hvad där tilldrog sig — en vacker och stilla majafton.

I skuggan af några träd satt en gammal kvinna och
stickade, under det hon stund efter annan kastade
vaksamma blickar på de tre lekande barnen. Vid samma
gaf-velfönster, där vi förra gången funno Sophie, satt nu ett
medelålders fruntimmer.

Där hon befann sig, kunde man ej se gården, utan endast
ljudet af barnens skratt banade sig väg till hennes öron.

Vi vilja närmare betrakta hennes ansikte.

Säkert hafva vi en gång förr sett dessa milda, rena
drag. Åren hafva ej förmått utplåna den prägel af
hjärtats godhet och själens fromhet, som utmärkte den
sjuttonåriga Sophie vi sist lämnade, för att nu återfinna såsom
en fyrtiosju-årig rnatrona.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssbob/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free