- Project Runeberg -  Börd och bildning /
147

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— och när är väl människan lyckligare, än då hon vet sig
ha uppfyllt sin plikt?»

»Jag fruktar, att ni begär något för mycket; ty huru
samvetsgranna vi än äro, gifs det ändå stunder, då hjärtat
höjer sin röst och gör anspråk på en större glädje än den
en kall plikt kan skänka.»

»Det beror på hvaruti ni söker vår sällhet. — Är
ögonblickets vinst hvad vi åstunda, då har ni rätt. Men sträcka
vi våra anspråk längre och vilja vi inbärga en bättre skörd,
då sätta vi äfven våra önskningar högre. Medgif, att i
själf va uppoffringen ligger en stor njutning.»

»Jag medger det.»

»Hvilket stolt medvetande ligger det ej däruti, att veta
sig kunna ernå den största lycka, men ändå frivilligt afstå
därifrån för att...»

»Inom mig vara stolt öfver min försakelse? Nej, då
handlar jag egoistiskt», inföll Frigga. »Men om jag
afsä-ger mig sällheten därför, att den skulle skapa lidanden för
dem, som äro mig kära, då har jag glömt mig själf. — Jag
har uppoffrat mig för dem jag satte högre än mitt eget
jag.»

»Om fröken tillåtit mig sluta min mening, skulle jag ha
sagt —: för att uppfylla hederns och pliktens fordringar.

— Jag tror verkligen, att ni och jag offra åt samma
gudomligheter.»

»Men», afbröt Frigga, »huru kommo vi till detta
allvarliga resonemang.»

_ »Ja, icke vet jag, om det ej var grefvinnan Eldaus
hemsjuka, som gaf anledning därtill.»

»Alldeles. — Nåväl, ni påstår, att den också låter
befalla sig.»

»Nej; men väl behärskas. — Dock, jag är för partisk att
yttra mig däröfver. Jag har själf varit hemsökt af samma
onda, som nu plågar grefvinnan.»

»Och ni kunde bekämpa det?»

»Jag hade då ej ännu lärt mig konsten att tukta mitt
inre», svarade Valentin skrattande, »och», tilläde han, »jag
har just slagit mig på jordbruk för att lära, huru man af
oländig mark gör fruktbar jord.»

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssbob/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free