Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Valentin höjde litet på axlarna och sade med likgiltig
ton: »Glädjen är egentligen blott en chimére, helt och
hållet beroende af vår inbillning. Det händer därför, att hvad
ni anser böra innebära en fröjd, för mig i själfva verket
är motsatsen. Mellan oss båda är den skillnaden, att, då
ni har framtiden att hoppas på, äger jag blott minnet att
fröjda mig åt. Då ni med förtröstan tänker på hvad som
skall bli ert, måste jag med saknad erinra mig hvad som
kunnat vara mitt.»
»Hvem vet, om jag äger några gyllene förhoppningar
att smycka framtiden med? Det är med mig måhända
som med er, att de ligga i minnet.»
»Af hvad som varit?»
»Och är.»
*
Grefvinnan Eldau med dotter hade anländt till Ljungbro.
Den aftonen samlades man icke i salongen. Grefvinnan
Harthon och Frigga jämte de öfriga fruntimren höllo Lilie
sällskap på hennes rum, emedan hon var litet illamående
efter resan. Grefven, majoren, hofmarskalken och
doktorn spelade whist. Valentin och Melcer hade begifvit sig
till prostgården, där de sutto och pratade med prosten, till
dess prostinnan kom och bad dem stiga ned för att supera.
Äfven den följande dagen förblef Lilie på sina rum.
På eftermiddagen var man likväl som vanligt samlad i
salongen. Valentin närmade sig Frigga, sägande:
»Hvilken skada, att grefve Arthur icke kom!»
»Ja verkligen; vi hade sannerligen behöft hans närvaro
för att muntra upp Lilie.»
»Är grefvinnan sorgsen?» frågade Valentin.
»Ja mycket. Hon längtar tillbaka till Frankrike, till sin
far och till allt, som där är henne kärt.»
»Men huru är detta möjligt, då grefvinnan har sitt barn
med sig.»
»Anser ni det vara nog? Eller tror ni, att Ernfrid
Eldau är den man, vid hvars sida en kvinna glömmer allt
hvad hon älskat sedan barnaåren?»
»Jag anser honom vara den man fröken de Maillé inför
Gud lofvat älska, och med hvilken hon lofvat dela ljuft
och ledt. — Det mål hon satt för sitt lif, är ju hans lycka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:30 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mssbob/0146.html
