Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tanken, att jag var född grefve och ägare till denna borg;
— nu åter skulle jag önska att bära hvilket annat namn
som helst än det Harthonska.»
Den sten, mot hvilken han stödde handen, lossnade och
ramlade ned med ett eget doft ljud. Melcer spratt till.
I ögonblicket förvandlades uttrycket i hans drag. Blicken
blef mörk, och han vände sig häftigt mot Frigga,
utropande: »Hvad var detta? Hörde du skriket, den gamles
förbannelse! — Olycklige, hvad har du gjort. — Du har
be-grafvit honom under de nedrasade stenarna.» — Melcer
fattade Frigga om lifvet, och skärande tänderna i fullt raseri,
lyfte han henne högt upp, i den tydliga afsikten att slunga
henne öfver bröstvärnet. »Eländige, har du dödat den
gamle, så dela äfven hans öde!» sade han hemskt
skrattande.
»Melcer!» stammade Frigga.
»Ja, just för det du är Melcer, skall du dö!» ropade
den vansinniga brodern.
Frigga slöt ögonen. Hennes hjärta stod stilla. Hon
väntade att bli störtad ned från tornet.
Hon hörde ett högt skri; taget omkring hennes lif
lossnade, och — hon föll.
Då Frigga åter öppnade ögonen, låg hon på plattformen
strax innanför bröstvärnet.
Bredvid henne brottades tvenne män.
Förskräckelsen hade ej beröfvat Frigga sans eller själs-
närvaro. Hon reste sig hastigt upp och insåg
ögonblickligen, att hon borde tillkalla hjälp, på det ej den kamp,
som Valentin nu kämpade med Melcer, skulle sluta
olyckligt. Att lämna platsen för striden, föreföll henne
omöjligt. Hon böjde sig därför öfver barriären för att genom
rop kunna anskaffa undsättning; men vid denna rörelse
sade Valentin med ansträngning: »För himlens skull,
för-blif tyst och stilla!»
Friggas läppar slöto sig. Hon blef stående orörlig som
en bildstod.
Några minuter därefter var kampen slutad. Valentin
hade fått Melcer under sig, och hållande honom så, yttrade
han, vänd till Frigga: »Vill fröken nu vara god och
aflägsna sig! Gå ned till tornkammaren, vi skola strax
komma efter!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
