Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den, som år 1793 besökte Paris och rue * * *, skulle
fåfängt år 1831 sökt efter Jacob Levitains boning. Den var
försvunnen. Där det mörka huset fordom reste sina
murar, stod nu ett praktfullt palats, som icke allenast upptog
den gamla byggnadens tomt utan sträckte sig äfven på
ömse sidor om densamma och hade undanträngt de hus,
som förr varit belägna där.
En vacker augustidag år 1831 vilja vi kasta en blick
inom de stolta murarna. Den ganska vidlyftiga gårdsplanen
var planterad och ordnad till en vacker trädgård med
bo-skéer, gångar och springbrunnar. På midten däraf voro
tvenne tempelformiga marmorbyggnader uppförda. Den
till höger ägde något af österländsk prakt. Templet till
vänster var af hvit marmor, enkelt och utan alla
prydnader.
På den lilla smala gången mellan dessa båda tempel stod
en man med reslig figur, vackra drag, svarta ögon och
mörka lockar, hvilka här och hvar voro gråsprängda. Han
stödde sig mot det fina järnstaketet, som inneslöt platsen
omkring det Österländska templet. Blicken hvilade med ett
sorgset uttryck på monumentet.
Helt plötsligt afbröts tystnaden utaf hastiga steg och en
ungdomlig röst, som yttrade: »Israel. Jag begriper
sannerligen icke ditt handlingssätt. Din envishet att återvända
till det där barbariska landet är oförklarlig.»
Vid ljudet af denna stämma vände mannen, som stod
vid järnstaketet, sina blickar från monumentet och riktade
dem åt vestibulen.
Utur densamma trädde tvenne unga män, med ansik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
