Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten, som tillkännagåfvo, att de tillhörde den israelitiska
rasen. Den äldsta af dem tycktes vara omkring trettio år
eller något mera. Hans kamrat, vida yngre, tycktes ännu
tillhöra ynglingaåren.
När de båda männen trädde ut på den till trädgård
förvandlade gården, föllo deras ögon genast på mannen, som
stod där. Vid hans åsyn blottade de sina hufvuden och
nalkades honom med vördnad. Han besvarade deras
hälsning med en förtrolig nickning och sade, vänd till den
äldre:
»Hvad, min nevö, står du fast vid ditt beslut att lämna
Frankrike?»
»I Sverige bo mina föräldrar, där hafva de förkofrat sin
förmögenhet, och där hafva de uppfostrat sina barn»,
svarade Israel. »Jag älskar detta land, jag skänker aktning
åt dess folk, hvarför skulle jag lämna det.»
»Och du skall fortfarande låta förtrampa dig af deras
fördomar», sade Abraham lifiigt.
»Nej, de skola nödgas högakta mig för min duglighet»,
sade Israel i bestämd ton.
»Du är ung och har illusioner», återtog den äldre herrn.
»Om du än vore den kunnigaste man i det land, hvars
befolkning ringaktar judarna, skulle din kunskap tjäna dig
till intet, ty de skola ej erkänna den.»
»Denna åsikt vågar jag bestrida», sade Israel, »ty om
vi alla så tänkt, skulle judarna i denna stund vara ett uselt
folk, som ingenstädes funnit en vänlig fristad, emedan de
icke förmått visa, att de äga moraliskt värde. — Frankrike
skulle icke för Israels folk öppnat alla fri- och rättigheter,
om ej judarna lärt fransmännen, att de voro förtjänta
där-af. För att detta må kunna ske i alla civiliserade länder
måste vi visa, att vi i intelligens och moral äro berättigade
att ställas i bredd med hvarje annat folk.»
»I bredd!» upprepade den äldre mannen och betraktade
brorsonen med en sträng blick. »Vore ej juden bättre än
den kristna, då vore det ej mycket värdt med honom.»
Han gick förbi de unga männen, tilläggande: »Kommen
med mig! — Jag har något att tala med er om.»
Han tog vägen till den höga, hvälfda och med
marmorgolf försedda portalen och steg uppför en bred, med
dyrbara mattor belagd trappa. En judisk tjänare befann sig
i korridoren. Den äldre herrn pekade på dörren midt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
