Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade ena handen på Abrahams hufvud, under det han
riktade den andra mot höjden och tilläde: »Må Abrahams
Gud döma oss emellan! Herren är full af miskund med
allt hvad han skapat. Jag vill ihågkomma detta och icke
döma med stränghet Israels Gud allena vet, hvilken hård
pröfning nu blifvit lagd på min skuldra.»
Han tog bort handen från sonens hjässa och tilläde med
fullkomligt lugn röst: »Nu önskar jag veta den kvinnas
namn, som kommit dig att glömma dina föräldrar och allt
hvad de lärt dig betrakta såsom heligt.»
»Jag har icke glömt något af allt detta», inföll
Abraham och reste sig upp. »Guds lag förbjuder icke en jude
att älska en kristen. Talmud förklarar uttryckligen, att de
nyare nationerna icke kunna betraktas såsom
afgudadyr-kare eller hedningar och ...»
»Tyst, jag står icke här för att höra dina argument,
utan för att få veta det namn, jag ville lära känna», sade
Elias strängt.
»Om din vrede skulle drabba henne, då, låt den hellre
träffa mig», utropade Abraham.
»När såg du min vrede någonsin träffa en oskyldig?
Dessutom är det icke dylika olyckor, som den, hvilken nu
drabbat mig, hvilka framkalla vrede. — Därför, hennes
namn, som du älskar!»
»Gabrielle Moulin!»
»Moulin!» återtog Elias och gjorde en rörelse af
oiver-raskning. »Hvilka äro hennes föräldrar?»
»Hennes mor är änka och bor på rue de 1’Ecole de
Mé-dicine Nr ... — Hennes far har genom en olyckshändelse
omkommit i Schweiz.»
»Samma änka således, som jag i tvenne år sökt
för-gäfves!» mumlade Elias vid sig själf och gick ett par hvarf
af och an i rummet. Abrahams blickar följde honom.
Efter några ögonblicks förlopp yttrade Elias: »I
morgon skola vi återtaga ämnet, jag behöfver nu vara allena.»
Han räckte Abraham handen, tilläggande:
»Redan då jag var en yngling, beröfvade mig ödet allt
hvad jag ägde kärt och dyrbart här på jorden, och då
blef vo Israels Gud, Israels tro och Israels folk det jag
högst älskade. När Herren skänkte mig barn, tackade jag
den store gifvaren, emedan jag hoppades att i dem kunna
uppföda värdiga bröder åt Juda folk, bröder, som skulle1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
