- Project Runeberg -  Börd och bildning /
85

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

korligen barnen bekänna sig. De kunna ej göra det till
bäda. Då skall en af föräldrarna stå såsom en främling för
make och barn. Tror ni, att lycka och inbördes sällhet
kunna uppblomstra inom en dylik familj? Omöjligt!»

»Det vet jag icke», svarade Gabrielle med stadig röst,
»och jag är måhända alltför ung att förstå det stora
allvaret i denna fråga; men jag vet nu, att Abraham skulle
kränka sin faders religiösa begrepp om han inginge en
förening med någon annan än en judinna. Monsieur, mer
behöfver jag ej veta...» Hon fattade Elias’ hand, tryckte
den till sina läppar och tilläde hastigt: »Gud välsigne er,
monsieur, genom mig skola aldrig edra grå hår höljas af
sorg och grämelse: Haf tack därför att ni förstod, att jag

icke ville köpa min lycka på Abrahams faders bekostnad.»

Hon ilade ut ur rummet innan Elias hunnit förhindra
det.

Ett ögonblick stod han orörlig; därefter blickade han
upp emot höjden och mumlade: »Mina fäders Gud, jag
tackar dig, som ingaf mig tanken på rätta sättet att rädda
mitt barn från en svår synd!»

*



Mot aftonen inträdde Elias till Abraham. Den unge
mannen hade icke lämnat sina rum alltsedan samtalet med
fadern. Han afvaktade dennes svar för att därefter rätta
sitt handlingssätt.

Abraham satt och skref då fadern inträdde. Vid hans
åsyn reste han sig genast.

»Jag har lofvat, att du i dag skulle få veta min tanke»,
sade Elias med sin vanliga kalla och stränga ton; »jag är
också kommen att gifva dig del däraf. — Se här allt hvad
jag har att säga dig: Jag skall aldrig välsigna en förening
mellan dig och en kristen; men jag skall icke heller
förbanna den. — Något vidare har jag icke att tillägga. —
Jag äger rätt att förbjuda detta äktenskap; men jag gör
det icke.» — Elias gick, utan att sonen med ett enda ord
försökte kvarhålla honom.

Då dörren slöt sig efter fadern, utropade Abraham för
sig själf med en ton af bitterhet: »mot ett förbud skulle
jag ha kämpat och segrat — mot detta — hvad återstår
mig att göra?...» Han gick häftigt af och an i rummet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssbob/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free