- Project Runeberg -  Börd och bildning /
137

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ljudit i mina öron redan för många år tillbaka och då
liksom ristat sig in i min själ. Jag har gjort bekantskap
med bankiren Elias Levitain endast och allenast för att få
reda på en person med namnet Moulin.»

»Det blir mig ett nöje att få omtala den förbindelse,
hvaruti jag står till Levitainska släkten», svarade
Gabrielle.

Hvarje spår af harm och missnöje, som återspeglats
på Gabriellas ansikte, när hon inträdde, var nu försvunnet.
Hon omtalade nu allt, hvad läsaren redan känner. Hon
berättade äfven, huru Abraham gjort hennes mors
bekantskap hos markis de Maillé och sedan blifvit Gabrielles elev.

»Att vi icke omkommo af nöd i Paris, därför hafva vi
att tacka Israel och Abraham Levitain», slöt hon, »och
frågar jag, om det är möjligt att glömma eller upphöra
att hålla af människor, till hvilka man står i en dylik
förbindelse?»

»Omöjligt!» svarade Frigga. »Den, som kunde förgäta
dylika drag af människokärlek, vore en varelse utan hjärta.»

»Men det är ej nog härmed», återtog Gabrielle. »När
markisinnen de Maillé och grefve Arthur öfvertalade mig
att antaga guvernantsplatsen hos grefve Eldaus, och jag
med min mor reste öfver till Sverige, var det doktor
Levitain och hans familj, som med den innerligaste välvilja
omfattade oss under den tid jag uppehöll mig i Stockholm
för att lära mig svenska språket. — Det är äfven genom
dem min mor erhållit sina elever och sålunda kan lefva
oberoende.»

*



När man samlades den följande förmiddagen var Lilie
vid sitt allra nyckfullaste lynne, oblid och ovänlig mot alla.
På Ernfrids artiga förfrågan om hvad som fattades,
svarade hon snäsigt, att hon mådde illa. Hon grät öfver att
Elvira hälsade först på fadern och blef otålig öfver att
cho-koladen var för varm. Alla samtalsämnen, som Arthur
inledde, afklippte hon med något klander. Med få ord, hon
var så svår, att Frigga med en min af det största ogillande
betraktade henne.

Gabrielle föreslog, att grefvinnan, plågad af ett så svårt
illamående, icke borde anstränga sig, utan söka hvila och
stillhet. Den ton, med hvilken Gabrielle uttalade detta,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssbob/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free