Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljöd underlig i Lilies öron. Hon fäste en blick på
Gabrielle, som hade sina ögon stadigt riktade på grefvinnan.
Lilie läste i dem, att Gabrielle fann hennes uppförande
ganska tadelvärdt; men hon var alldeles icke vid lynne att
låta Gabrielle inverka på sig, utan utropade häftigt, till
svar på den gjorda framställningen: »Om jag behöfde
hvila, hade jag icke lämnat mina rum, och jag kan försäkra
er, mamsell Moulin, att jag själf i det fallet bäst bedömer
hvad som är mig nyttigt. — Men det är så vanligt, att, när
jag är sjuk, ingen i min omgifning visar mig deltagande.
Alla söka att göra mina plågor värre.»
Det var första gången Gabrielle uppbar ett utbrott af
hennes dåliga lynne. Alla närvarande öfverraskades också
däraf.
De oblida orden voro icke väl uttalade förrän hon
ångrade dem. Hade hon varit allena med Gabrielle, så är
det mycket troligt, att hon kastat sig om halsen på denna
och bedt om tillgift. Nu hann hon icke ens utföra sin
föresats att bifoga någonting mildrande, ty Ernfrid reste
sig genast, då hon började gråta, sägande med bestämd
röst:
»Gif mig din arm, Lilie! Du är alltför sjuk att kunna
kvarstanna här längre. Låt mig föra dig till dina rum och
tillkalla doktorn.»
Lilies instinkt sade henne, att det vore bäst att låta
hvad som passerat gälla för en följd af sjukdom, i
synnerhet som hennes uppretade sinnesstämning nu alldeles
försvunnit, och hon i sitt hjärta var ledsen öfver, att hon låtit
förleda sig till alla dessa utbrott. Hon darrade vid tanken
på de hårda ord, Ernfrid i enrum skulle säga, men det
oak-tadt fann hon rådligast att taga hans arm och följa
honom.
Då Ernfrid och Lilie befunno sig i hennes budoir, förde
han henne till soffan och yttrade kallt: »Var god, Lilie,
nästa gång ditt lynne stämmer dig illa mot hela världen,
att stanna på dina rum; gör icke oss båda till föremål för
åtlöje!» Därmed lämnade han henne.
Lilie utbrast i tårar, skickade efter Gabrielle, grät och
klagade öfver sig själf och sitt öde och slutade med att
låta lugna sig.
Dagen därpå reste Frigga, och äfven Arthur lämnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
