Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tomtens faddergåva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fotspår, som såg ut att vara efter ett par barnfötter i spetsiga skor.
Dem följde han och kom så fram till vår stuga. Och far och mor
frågade honom, om han ville döpa mig, och det gjorde han. Och
när de sen följde honom ut på förstubron var skogsvägen så
ren-sopad från snö att prästen mycket väl kunde hitta hem. Men det
märkvärdigaste var, att när de kom tillbaka in i stugan, låg jag
alldeles frisk och lekte med en träsked, som de aldrig sett förut. Och
då förstod de, att det var vår kära lilla hustomte, som fört till oss
prästen, och som givit mig skeden för att jag inte skulle vara utan
faddergåva
(Medan Maja Lena berättar, kryper tomten fram under diskbänkens förhänge, sträcker
upp handen och tar träskeden, som ligger på spishällen, smyger sig så utan att någon
märker honom fram till Maja Lena, hänger skeden vid hennes kjollinning och försvinner.
MÅRTEN.
Och när du flyttade hit till moster din, flyttade lilla tomten med?
MAJA LENA.
Ja, mor bad honom om det. Och hon säger att hon är säker på
att han alltid ska ta vård om mig, bara jag inte förnärmar honom
på något sätt, för gör jag det vet man inte hur det går. Hustomtar
är snarstuckna. (Fingrar på sin kjollinning. Utropar.) Nej, men titta, här har
jag ju min sked!
MÅRTEN.
Det var det besynnerligaste jag sett. (Lutar sig ned och beskådar skeden.)
VÄRDSHUSMOR
(närmar sig de andra. Till Mårten som ätit tallriken läns.)
Ska det kanske vara en tredje tallrik soppa?
MÅRTEN.
Nej, jag får allt akta mig, för här kan man då äta sig fördärvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
