Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tomtens faddergåva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mens jag har litet liv kvar, är det nog bäst att jag masar mig bort
till dansstugan och kommersar med mina äpplen. De är också så
rara att man kan äta sig fördärvad på dem. Se bara! (Tar upp ett äpple
ur säcken och visar de andra.) För en stund sedan bjöd jag själva prinsen
på ett.
MAJA LENA
(häpen).
Den stackars sjuka prinsen! Hur kunde Mårten våga sig göra det?
MÅRTEN.
A, han satt där på en sten vid landsvägen, när jag gick förbi.
Och han var så eländig att han måste luta huvudet mot axeln på
kammarherrn han hade med sig. Promenaden hade väl varit för lång,
förstår jag. Jag tyckte synd om’en, så jag tog upp ett äpple och
bjöd. Men han bara tackade och skakade på huvudet. Och
kammarherrn sa att prinsen inte åt äpplen. Han var liksom litet noga med
maten, sa han.
VÄRDSHUSMOR.
Ja, vet han inte, Mårten, att kungen och drottningen har kallat
fem mästerkockar till slottet? Och de har fullt göra hela dagarna med
att försöka laga så läckra rätter, att de kan fresta prinsen att äta.
Men han håller i alla fall på att svälta ihjäl, för han förlorade ju
hela sin aptit, när den där prinsessan, han tyckte om, bar sig så
illa åt och gick och gifte sig med en annan prins.
MÅRTEN.
Jo, visst vet jag det där. Och jag ville förstås själv fresta honom
med äpplet. Men när det inte gick, sa jag något åt honom . . .
(Slirande.) Vill hon höra vad jag sa, värdshusmor?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
