Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cyropedien - 1. Cyrus d. ä. - 2. Cyrus d. y. - Cysta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cyropedien (Grek. Kyrupaideia, egentl. "Cyri
uppfostran"), ett af historieskrifvaren Xenophons
arbeten, utgörande en furstespegel, som i romanens
form skildrar Cyrus I:s ungdom och bedrifter. Jfr
Xenophon.
1. Cyrus d. ä. (Grek. Kyros, Fornpers. Kurus, egentl.
"sol", Hebr. Koresch), det persiska verldsrikets
grundläggare, tillhörde achaemenidernas slägt, af
hvars medlemmar åtskilliga torde hafva, i egenskap af
lydfurstar, under medisk öfverhöghet herskat öfver
Persien. Han var son af Kambyses och sonsons son af
Achaemenes. Om hans lefnadsöden funnos i forntiden
många berättelser. Herodotos, hvilken säger sig
följa den trovärdigaste och minst utsmyckade bland
de hos perserna sjelfva gängse traditionerna,
förtäljer följande: Astyages, Mediens konung,
blef uppskrämd af onda drömmar om att hans dotter
Mandanes afkomma skulle störta honom från tronen. Han
förmälde henne emellertid med persern Kambyses, men
då hon födde en son, gaf han sin trotjenare Harpagos
i uppdrag att rödja barnet ur vägen. Genom tjenarens
medlidande räddades likväl C. och uppfostrades
såsom herdegosse. Han blef sedermera af Astyages
igenkänd och återskickad till sina föräldrar, hvaremot
Harpagos på ett gräsligt sätt bestraffades för sin
ohörsamhet. Astyages lät nämligen aflifva hans son och
anrätta köttet till måltid åt fadern. Då C. kommit
till mogna år, uppviglade han perserna att afskudda
det mediska oket, och med tillhjelp af Harpagos
besegrade och tillfångatog han Astyages vid Pasargada
(559 f. Kr.), hvarefter Medien sammansmältes med
Persien till en riksenhet. Sedermera invecklades han i
flere krig mot hyrkaner, parter, baktrier och armener,
och när han på dessa håll tryggat sitt rikes gränser,
vände han sig mot Kroesus, Lydiens dåv. konung,
hvilken först besegrades i en drabbning och sedermera
belägrades och tillfångatogs i sin hufvudstad,
Sardes (546), hvaraf Lydiens underkufvande blef den
omedelbara följden. Genom sina fältherrar eröfrade
C. vidare flere grekiska städer på Mindre Asiens kust
äfvensom Karien och Lycien. Det persiska riket hade
således uppnått en ganska betydlig utsträckning. Men
det saknade likväl enhet och sammanhållning, så länge
dess hufvudland i öster voro skilda från de vestra
provinserna genom det mellanliggande babyloniska
riket, som vid denna tid beherskades af Labynetus
(Nabunaita), i bibeln kallad Belsasar. Mot honom
riktade nu C. sina vapen och eröfrade det väl befästa
Babylon, hvilket han öfverrumplade derigenom att han
afledde Eufrats vatten och lät sin krigshär rycka in i
staden genom den uttorkade flodbädden (538). En bland
följderna af denna eröfring var judarnas frigifvande
ur den s. k. babyloniska fångenskapen. Äfven åt den
inre organisationen af sitt väldiga rike egnade
C. en berömlig omsorg; men större delen af hans
regeringstid upptogs dock af krig. Sin död lär han
hafva funnit (529) på ett fälttåg mot massageterna,
ett skytiskt folk n. ö. om Kaspiska hafvet. Dessas
drottning, Tomyris, lät kasta hans hufvud i en med
blod fylld säck, "på det att han en gång skulle få
tillfredsställa
sin blodtörst". Enligt en annan uppgift (hos Ktesias)
blef han dödligt sårad i ett slag mot derbikerna,
ett annat skytiskt folkslag. Hans stoft hvilade
i Pasargada, der Alexander den store besökte hans
graf. I närheten af byn Murghab (i Farsistan) finnes
ännu ett väl bibehållet grafmonument, som man ansett
vara Cyri graf. Såväl ortens som monumentets identitet
är dock bestridd af nyare forskare. I regeringen
efterträddes C. af sin son Kambyses. Xenophon gaf
i sitt under namnet "Cyropedien" kända arbete en
talangfull, men från den historiska verkligheten
i flere punkter afvikande skildring af C:i
lefnad. C. framställes af honom såsom idealet af en
god furste. A. M. A.
2. Cyrus d. y., persisk furste och tronpretendent,
yngre son af den persiske konungen Darius Nothus,
föddes omkr. 423 f. Kr. Af sin fader utnämndes han
till höfding öfver flere provinser i Mindre Asien,
med Sardes till hufvudstad. Hans moder, den ränkfulla
Parysatis, försökte redan under Darii lifstid att
göra C. till tronarfvinge, med förbigående af hans
äldre broder, Artaxerxes, hvilken efter hennes
mening var mindre berättigad, emedan han var född
före faderns tronbestigning. Försöket misslyckades,
och en af C. efter Darii död för samma ändamål
anstiftad sammansvärjning blef likaledes omintetgjord
(405). Med anledning af denna sammansvärjning lät
Artaxerxes, på inrådan af en bland sina förtrogne,
den baksluge satrapen Tissafernes, tillfångataga
C. och döma honom till döden; men han bevektes
slutligen af Parysatis’ böner att benåda honom och
återgifva honom hans höfdingedöme. C., hvilken lågade
af begär att hämnas den lidna skymfen och fullfölja
sina ärelystna planer, satte sig i förbindelse
med de grekiska städerna i Asien och samlade under
hvarjehanda förevändningar en talrik krigshär, i
hvilken äfven ingingo 13,000 man grekiska legotrupper,
under befäl af spartanen Klearchos. År 401 uppbröt
C. med hela sin styrka från Sardes för att tåga mot
sin broder. På slätterna vid Kunaxa i Babylonien
kom det till drabbning. C. sjelf stupade i striden,
och hans asiatiska trupper slogos på flykten,
hvaremot grekerna på sin flygel segrade. Detta
fälttåg samt grekernas under otaliga faror och
svårigheter verkställda återtåg beskref Xenophon på
ett utförligt och mästerligt sätt i sin "Anabasis".
A. M. A.
Cysta, Lat. (Grek. kyste), med., namn på ett
slags svulster (tumörer), som bestå af en tydlig,
öfverallt sluten vägg och ett mer eller mindre löst
innehåll. Sådana svulster bildas i allmänhet derigenom
att innehållet i förut bestående naturliga håligheter
eller kaviteter tillväxer på ett onaturligt sätt
eller derigenom att sådana håligheter utspännas till
följd af den normala utförsvägens tilltäppning. De
kunna innehålla antingen en enda håla eller flere, ja
t. o. m. otaligt många sådana – ibland kommunicerande
med hvarandra, men oftare skilda – samt kunna
förekomma snart sagdt hvar som hälst i kroppen, äfven
i dess inre organ. De ofantliga svulster, som bildas
i äggstockarna och hvilka måste borttagas genom stora
och svåra operationer, äro i regeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
