Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Daubrée, Gabriel Auguste, fransk geolog - Daucus, bot. Se Morotslägtet. - Daudet - Daudputra, lydfurstendöme och stad i britiska Ostindien. Se Bahavalpr. - Daug, Herman Teodor, universitetslärare, matematiker - Daugaard, Jakob Brögger, dansk prest och historiker - Daulatabad - Daulis - Daumas, Melchior Joseh Eugène
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känd genom sina försök att på kemisk väg
frambringa föreningar, motsvarande de naturliga
mineralen. Skrifter: Description géologique du
Bas-Rhin (1852) och Recherches expérimentales sur
le striage des roches etc. (1857–60) m. fl.
Daucus, bot. Se Morotslägtet.
Daudet [dåde]. 1. Ernest D., fransk författare,
född d. 31 Maj 1837, fick tidigt anställning
vid åtskilliga tidningar i Paris samt var under
kejsaredömets sista dagar (1870) sekreterare
hos senatens president och 1874–76 redaktör af
"Journal officiel". Han har skrifvit många noveller:
Thérèse (1859), Les duperies de l’amour (1865), La
Vénus de Gordes (1866, tillsammans med A. Belot)
m. fl., samt utgifvit åtskilliga historiska och
politiska arbeten, bl. a. La vérité sur la fusion
(1873), en pamflett som var ämnad att åstadkomma
en sammansmältning mellan orléanisterna och
legitimisterna. – 2. Alphonse D., den förres broder,
fransk författare, föddes d. 13 Maj 1840 i Nîmes,
i Languedoc, fick skolundervisning i Lyon och begaf
sig vid sjutton års ålder till Paris för att genom
sin penna förskaffa sig lifsuppehälle och framför allt
rykte. Hans första noveller, Le petit Chose, histoire
d’un enfant (1868) och Lettres de mon moulin (1869),
slogo till en början ej riktigt an på allmänheten,
men de lyriska försöken Les amoureuses, poëmes
et fantaisies (1857–61) och La double conversion
(1861) rönte deremot större framgång. 1861–65 var
D. anställd som privatsekreterare hos hertigen af
Morny, kejsarens halfbroder, och småningom blef
han tillika, under pseudonymerna Gaston-Marie, Jean
Froissard och Baptistet, en högt skattad medarbetare i
"Moniteur universel", "Monde illustré" och "Figaro"
m. fl. parisiska tidningar och tidskrifter. Hans
rykte steg genom den politiska berättelsen Robert
Helmont, journal d’un solitaire (1870), novellen
Lettres à un absent (1872), den satiriska romanen
Les aventures prodigieuses de Tartarin de Tarascon
(s. å.) och Contes du lundi (1875). 1874 utgaf
D. sin bekanta roman Fromont jeune et Risler aîné,
moeurs parisiennes (48:de uppl. 1879; dramatiserad
af A. Belot 1877), som är en gripande skildring af
nattsidan i det parisiska lifvet. Genom denna bok,
som prisbelöntes af Franska akademien, höjde sig
D. till rangen af en bland Frankrikes förnämste
skriftställare. De romaner, hvilka han sedermera
skrifvit, Jack (1875, 16:de uppl. 1879), Le nabab
(1877, 50:de uppl. 1878) och L’exile des rois (1879,
såsom följetong i tidn. "Le temps") hafva ej röjt
något framsteg, men ej häller minskat författarens
anseende. "Le nabab" utgör en träffande målning
af det andra kejsaredömets moraliska förfall och
innehåller åtskilliga troget utförda porträtt af
samtida personligheter. Som romanförfattare står
D. närmast den naturalistiska skola, hvars chef och
märkligaste representant är Zola. Han eger ej samma
liflighet i uppfattningen som den sistnämnde, men
öfverträffar honom vida såsom konstnär. Med en varm
känsla förenar han klok beräkning och fin takt. Hans
lifsåskådning är pessimistisk, och en ton af dystert
allvar genomgår alla hans skildringar. Ett
förträffligt urval af hans småberättelser utkom 1877
under titeln Contes choisis. D. har länge varit
teaterkritiker i "Journal officiel". Han har jämväl
försökt sig som dramatisk författare, men utan att
lyckas. Ett par af hans teaterpjeser, La dernière
idole (1862) och L’oeillet blanc (1865), hade sannolikt
Ernest L’Epine, hans medarbetare, att tacka för sin
framgång. De bästa af D:s arbeten äro öfversatta
på svenska, och dramat "Fromont junior och Risler
senior" gafs 1877 på Mindre teatern i Stockholm.
B. M.
Daudputra, lydfurstendöme och stad i britiska
Ostindien. Se Bahavalpr.
Daug, Herman Teodor, universitetslärare,
matematiker, f. i Göteborg d. 24 April 1828, blef
student i Upsala 1846, docent i matematik 1856,
filos. doktor 1857, e. o. professor i matematik
1863, tillika adjunkt i samma ämne 1865 och
ordinarie professor 1867. Åren 1857–64 hade han
förordnande att examinera i studentexamen, och
1864–78 var han censor vid elementarläroverkens
mogenhetspröfningar. 1858–67 förestod han nästan
oafbrutet professuren i matematik. 1862 kallades han
till ledamot af Vetenskapssocieteten i Upsala, 1875
af Vetenskapsakademien och 1878 af Vetenskaps- och
vitterhetssamhället i Göteborg. I sina skrifter har
D. företrädesvis behandlat geometriska frågor. De
förnämsta af hans arbeten äro: Omarbetning
af Duhamels bevis för principe des vitesses
virtuelles (Vet.-soc:s acta 1860), Undersökning af några
corresponderande curvor (Ups. univ. årsskr. 1861),
Redogörelse för formen af de isodynamiska
ytorna kring en vertikal magnetstång (Öfvers. af
Vet.-akad:s förhandl. 1874; öfversatt på tyska i
Poggendorffs "Annalen" för år 1875), Differential-
och integralkalkylens användning vid undersökning
af linier i rymden och bugtiga ytor (1:sta d. 1877),
Quelques formules relatives à la flexion des surfaces
réglées (Vet.-soc:s acta 1877) samt Formules pour
la détermination des équations d’une courbe, dont on
connaît diverses propriétés relatives à la courbure
ou à la torsion (i Vet.-soc:s acta 1879). Dessutom
har han skrifvit åtskilliga uppsatser i Öfversigten
af Vet.-akad:s förhandlingar samt i Tidskrift för
matematik och fysik.
Daugaard [-går], Jakob Brögger, dansk prest och
historiker, f. 1796, biskop i Ribe 1850, d. 1867,
skref det vigtiga arbetet Om de danske klostre i
middelalderen (1830). E. Ebg.
Daulatabad (Eng. Dowlutabad), befäst stad i
britisk-ostindiska lydstaten Haiderabad. Fästningen
är i hög grad märkvärdig genom sitt läge på toppen
af en kägelformig granitklippa, hvartill endast en
smal brygga leder. Genom det närbelägna Aurungabads
uppblomstrande har D. förlorat en stor del af sin
betydelse.
Daulis (nuv. byn Davlia), stad i forngrekiska
landskapet Phocis. Skådeplats för sagan om Filomele
och Prokne.
Daumas [dåma], Melchior Joseph Eugène, fransk general
och skriftställare, f. 1803, fick 1835 anställning i
armén i Alger, der han gjorde sig synnerligt förtrogen
med arabernas språk och seder, användes 1837–39 som
fransk konsul i Maskara hos Abd-el-kader och fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
