Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Decemvir - Decennium - Decentralisation - Decentralisera - Decernera - Dechamps, Adolphe - Décharge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liksom menighetstribunernas, voro fridlysta. Mera
kända äro de år 451 och 450 f. Kr. tillsatte
decemvirerna, hvilka under nämnda år och det på dem
följande utarbetade de tolf taflornas lagar. Ändamålet
med dessa ämbetsmäns tillsättning tyckes dock ej
uteslutande hafva varit lagstiftning: möjligen afsågs
tillika att genom dem åvägabringa förlikning mellan
de patriciska och de plebejiska intressena. Under
decemvirernas styrelsetid funnos inga andra
ämbetsmän, och sjelfva vadrätten var upphäfd. Enligt
den vanliga framställningen bibehöllo decemvirerna
af år 450, i strid med författningen, sitt ämbete
utöfver året, till dess folket, uppretadt genom
Appii Claudii illgerningar, tvang dem att afträda.
R. Tdh.
Decennium, Lat. (af decem, tio, och annus, år),
en tidrymd af tio år, årtionde.
Decentralisation l. Decentralisering (af Lat. de,
från, och centrum, medelpunkt), fördelning af
verksamhet mellan flere personer eller institutioner
eller utbredning deraf på ett större område,
i motsats till sammanförande i en enda persons
hand eller på en enda ort. Sålunda säges en näring
eller en affärsverksamhet vara decentraliserad,
om den är utbredd öfver ett lands olika delar, och
bankväsendet vara decentraliseradt, om en mångfald
af sjelfständiga bankinstitut finnas, framför allt
om de finnas å skilda orter. Såsom ett slags teknisk
term begagnas decentralisation i betydelse af ett
styrelsesystem, enligt hvilket det största möjliga
mått af sjelfständighet är lemnadt åt underordnade
förvaltningsorgan. Decentraliseringen kan bestå deruti
att underordnade, särskildt lokala, ämbetsmyndigheter
få ett stort mått af oberoende verksamhet i
förhållande till regeringen. Vanligen menar man
dock med decentralisation en begränsning af både
regeringens och ämbetsinannaorganens befogenheter
samt nu dermed sammanhängande utsträckning af
kommunernas och de enskilde medborgarnas rätt till
verksamhet för statsändamålet. I de äldre germanska
samhällena var den individuella och kommunala
sjelfständigheten så stor, att man kallat det hela en
förbundsförfattning. Den decentralisation, som
alltså kan sägas hafva varit herskande der och hvilken
sedermera, om än under förändrade och mångartade
former (feodalism, kommunal sjelfstyrelse o. s. v.),
fortlefde under en stor del af medeltiden, åtföljdes
af individuelt sjelfsvåld, laglöshet, statens svaghet
emot inre och yttre fiender samt dess oförmåga att
genomföra sådana anordningar, som voro nödiga för
det helas och de enskildes väl – allt olägenheter,
som förändrade samhällsförhållanden gjorde så mycket
känbarare. Det var derför ett verkligt behof, som var
anledning till att, under medeltidens senare skede
och början af den nyare tiden, samhällets krafter och
befogenheter mer och mer samlades i centralregeringens
hand. Der, såsom i Tyskland, utvecklingen skenbart
gick i motsatt riktning, blef dock resultatet
detsamma. De i förhållande till den ursprungliga
centralmakten allt sjelfständigare delarna bildade
i administrativt afseende faktiskt sjelfständiga
stater. Genom den centralisation, hvilken sålunda
försiggick, sattes regeringarna i stånd att genomföra
ordning och laglydnad samt att från synpunkten af det
allmänna bästa ombilda samhällsinstitutionerna. Äfven
möjliggjordes en stor kraftutveckling emot yttre
fiender.
I England har emellertid sedan längre tid tillbaka
utbildat sig ett helt annat förvaltningssystem,
i riktning af decentralisation. Centralmakten –
monarken och representationen – har visserligen den
lagstiftande makten utan begränsning och kan till
alla delar förfoga öfver de erforderliga medlen för
statsändamålets vinnande; men förvaltningen besörjes
väsentligen af kommunala organ eller genom frivillig
verksamhet af enskilda medborgare. Derjämte åtnjuta
kommunerna ett stort mått af sjelfständighet
i lokala angelägenheter. Detta system af
sjelfstyrelse återfinnes, i modifierade former,
i de samhällen, som genom kolonisation utgått
från England. Den höga ståndpunkt i utveckling,
makt och välmåga, som angelsachsiska samhällen
vunnit, har riktat kontinentens uppmärksamhet på
de engelska institutionerna, och man har sökt
att i någon mån efterbilda dem genom bevarande
af centralmaktens befogenheter i allt, hvaruti
enhet och samlad kraftutveckling äro af vigt, men
decentralisation i det öfriga. Denna efterbildning
har likväl företrädesvis varit en utveckling af
kommunal sjelfstyrelse. (Jfr Centralisation samt
K ommunalstyrelse och Sjelfstyrelse.)
C. G. H.
Decentralisera (af Lat. de, ifrån, och centrum,
medelpunkt), egentl. flytta från medelpunkten. Se
Decentralisation.
Decernera (Lat. decernere, afskilja. särskilja), fälla
domslut, tilldöma, tillerkänna, afgöra. Jfr Dekret.
Dechamps [dösjang], Adolphe, belgisk statsman,
f. 1807, förvärfvade anseende genom journalistisk
verksamhet och fick 1834 en plats i andra kammaren,
der han med några afbrott satt ända till 1864,
alltid bekämpande de liberale. D. blef 1842 guvernör
öfver provinsen Luxembourg, var 1843–45 minister för
allmänna arbeten, hvarunder han verkade i synnerhet
för fullbordande af det belgiska jernvägsnätet, och
1845–47 utrikesminister. Död 1875. – D. utvecklade en
ganska omfångsrik författareverksamhet. Utom en mängd
tidningsartiklar skref han bl. a. Le second empire,
dialogues politiques (1859), L’empire et l’Angleterre
(1860) och Les parties en Belgique (1866). Dessutom
grundade han i förening med Dedecker 1837 den katolska
tidskriften "Revue de Bruxelles", som till 1851
underhöll en liflig strid med de liberale.
Décharge [desjarsch], Fr. (af charge, syssla,
af Med. Lat. carricare, af Lat. carrus, vagn),
urlastning, lossande af en fartygsladdning; krigsv.,
afskjutande, affyrande af ett gevär, en kanon o. d.,
salva.
I juridiken betecknar detta ord ansvarsfrihet,
befrielse från bördan af ansvar för det sätt,
hvarpå man fullgjort ett uppdrag eller förvaltat en
angelägenhet. Hvar och en, som erhållit ett uppdrag
eller ett ämbete, är underkastad ansvar för det
sätt, hvarpå åliggandet fullgöres. Efter uppdragets
beskaffenhet är detta ansvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
