Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenledning (T. wasserleitung; Fr. eaux, distributions d'eau; Eng. waterworks), en anläggning, genom hvilken vatten från en mer eller mindre aflägsen plats kan ledas till ett samhälle för tillfredställandet af dettas behof af lämpligt vatten för hushållen eller för industriella och kommunala ändamål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bolag, som något mera än 100 år derefter öfverlät
sina anläggningar till »New River». – De första
huvudledningarna i London bestodo af genomborrade
trästammar; spisningsrören deremot voro, såsom ännu
i dag, af bly. Vid en period hade New River Co. en
400 eng. mil lång ledning, men hvarje år måste 20
mil ersättas med nya stockar. Då dessa ledningar ej
kunde erhållas af större diameter än 6–7 tum, måste
flere (ända till nio ledningar) anläggas i samma
gata. Olägenheterna af dessa årligen förekommande
omläggningar och svårigheten att upptäcka läckor
orsakade en dryg underhållskostnad. Det vatten, som
läckte bort, anslogs till 1/4 af hela förbrukningen. År
1820 ersattes alla stockledriingar med gjutjernsrör
för en kostnad af 5,400,000 kr. – För närvarande
förses London med vatten från 8 vattenledningar,
hvilka alla egas af bolag: New River waterworks
(1619), Chelsea waterworks (1724), Lambeth waterworks
(1785), East London (1798), Grand Junction Co. (1805),
West Middlesex waterworks (1806), Vauxhall och
Southwark Co. (den förra ledningen anlagd 1805,
den senare 1835, båda sammanslagna 1845) och Kent
waterworks (1809). Af dessa tager »Kent» vattnet
från djupa brunnar, »New River» från Chadwells
källa, floden Lee och 13 brunnar i nämnda floddal
samt »East London» från Lee och Thames, de öfriga
fem ur Thames. Alla kompanierna, utom »Kents»,
filtrera vattnet genom sand. Londons vattenledningar
äro tills. värderade till 255 mill. kr. – Efter
åtskilliga förslag till Berlins förseende med
vatten uppläts rättighet till ett engelskt bolag
att anlägga en vattenledning. Denna blef 1856 färdig
till begagnande. Vattnet pumpades ur Spree-floden vid
Stralau. År 1874, då staden öfvertog vattenledningen,
uppgjordes förslaget till vattenverket vid Tegel-sjön
(10 km. från Berlin), hvarest filtrerbäddar och
pumpverk äro uppförda. Vattnet pumpas från Tegel till
en reservoar vid Charlottenburg, hvarifrån det åter
pumpas öfver ett ståndrör, som står i förbindelse med
rörnätet i staden. Stralau-verket pumpar vattnet till
en reservoar, uppförd i stadens nordöstra del. Från
denna pumpas vattnet å nyo till en ännu högre belägen
stadsdel. Enahanda anordning är vidtagen för en
stadsdel i södra delen af Berlin. Anläggningskostnaden
uppgafs år 1889 till nära 45 mill. kronor. –
Wien hade 1836 vattenhemtningsställen vid Donau. 30
år senare användes uteslutande vatten från källorna
Kaiserbrunnen och Stixenstein, belägna 275 m. öfver
Wien. Dessa källor hafva sin näring från smältande
snö vid Noriska alpernas yttersta sträcka. Wiens
nuvarande vattenledning, som fullbordades 1874,
leder vattnet från nämnda källor med naturligt
fall i en murad aqvedukt af 94,75 km. längd till en
reservoar vid Rosenhügel utanför Wien. Aqvedukten,
som kan framsläppa 140 tusen kbm. vatten i dygnet,
är till största delen nedgräfd i marken. En del,
8,5 km., består af tunnlar, och en del, 4,6 km.,
är anlagd på fristående arkader. Från Rosenhügel
ledes vattnet till 3, inom staden anlagda reservoarer
för olika högt belägna terränger.
Vattentillgången är mycket variabel, från 250,000
till 25,000 kbm. i dygnet, hvilken senare mängd
visat sig alltför ringa, eller endast omkr. 30
l. per innevånare och dygn. För att fylla bristen äro
pumpverk anlagda (1878) för att från en underjordisk
vattensamling uppfordra vatten till aqvedukten. Dock
har man ej lyckats uppumpa mer än 15–35 tusen kbm. i
dygnet. Kostnaden för Wiens vattenledning uppgifves
till 34 mill. kr. – Till jämförelse må nämnas, att
Stockholms vattenledning (byggd 1859–61 och senare
utvidgad) f. n. uppfordrar 20–30 tusen kbm. vatten
i dygnet. Omkr. hälften deraf erhålles från den i
förbindelse med Mälaren stående Årstaviken, resten
från 8 brunnar, af hvilka 6 innehålla källvatten och 2
genom strandbädden filtreradt sjövatten. Allt vatten
sandfiltreras, innan det införes i rörnätet, som
står i förbindelse med 3 reservoarer om tills. 16,400
kbm. rymd. Anläggningskostnaden uppgick 1891 till 6
mill. kr.
Följande tabell lemnar uppgift på de svenska
vattenledningarna (uppställda efter deras
anläggningsår) samt på deras första anläggningskostnad
och den totala vattenförbrukningen, fördelad på
individ och dygn under år 1889.
| Kronor. | Liter. | ||
| 1861. | Stockholm | 1,151,039 | 81 |
| 1864. | Karlskrona | 474,195 | 62 |
| 1865. | Jönköping | 176,298 | 55 |
| 1871. | Göteborg | 947,258 | 96 |
| » | Sköfde | 19,289 | |
| 1873. | Kristianstad | 150,000 | 60 |
| 1874. | Norrköping | 757,945 | 91 |
| 1875. | Lund | 456,297 | 62 |
| 1876. | Upsala[1]
| 427,000 | 71 |
| » | Gefle | 582,037 | 88 |
| » | Linköping | 283,025 | 94 |
| » | Landskrona | 112,655 | 25 |
| » | Uddevalla | 78,000 | |
| » | Askersund | 32,000 | 37 |
| 1879. | Sundsvall | 538,418 | 109 |
| 1880. | Malmö | 653,353 | 66 |
| 1881. | Borås | 146,000 | |
| 1882. | Vänersborg | 180,000 | 33 |
| 1883. | Hernösand | 344,460 | |
| 1885. | Helsingborg | 356,656 | 80 |
| 1886. | Halmstad | 311,933 | 90 |
| 1887. | Eskilstuna | 481,000 | 46 |
| » | Vexiö | 306,760 | 30 |
| 1883. | Örebro | 238,500 | 30 |
| » | Vesterås | 200,000 | 40 |
| 1889. | Karlstad | 260,740 | 40 |
| 1890. | Mariestad. | 75,000 | |
| » | Falköping |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
