Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring / 389-390 (1893) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenledning (T. wasserleitung; Fr. eaux, distributions d'eau; Eng. waterworks), en anläggning, genom hvilken vatten från en mer eller mindre aflägsen plats kan ledas till ett samhälle för tillfredställandet af dettas behof af lämpligt vatten för hushållen eller för industriella och kommunala ändamål

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

innehåller jernspån, under det samtidigt luft
införes. Kolsyran i vattnet bildar jernkarbonat,
som oxideras, och jernoxiden afsättes i
aflagringsbassänger, hvarefter vattnet filtreras
genom sand. Vattnet blir, från att hafva utseende
af kloakvatten, nästan färglöst och klart. I naturen
förekommer icke sällan jernhaltigt vatten. Genom att
utsätta detta för luftens inverkan, hvilket sker genom
att låta vattnet rinna i fina strålar eller i långa
öppna rännor med trappafsatser (såsom i Odense),
minskas jernhalteri så betydligt, att vattnet blir
fullt användbart till dryck, matlagning och tvätt. –
5. Rörnätet. Anordningarna af ett rörnät äro beroende
på terrängens beskaffenhet, reservoarens läge,
tryckhöjd m. m. Från källan för vattenledningen,
antingen vattnet uppfordras med konst eller framledes
med sjelftryck från en högt belägen reservoar, utgå
vanligen en eller flere hufvudledningar till den
plats i staden, hvarest förbrukningens tyngdpunkt kan
anses ligga. Från hufvudledningarna grena sig rör
af mindre diameter, afpassade efter förbrukningens
storlek. Ändledningar undvikas så mycket som
möjligt; de förenas hälst till ett sammanhängande
nät (cirkulationssystem). Rörnätet delas i distrikt,
som medelst i ledningarna insatta ventiler hvar för
sig kunna afstängas och länsas. Numera användas
hufvudsakligast rör af gjutjern, in- och utvändigt
öfverdragna med asfaltfernissa för att motverka
rostbildning. Rören gjutas vanligen 2,7–3,6 m. långa
och förenas på sådant sätt att det ena röret inskjutes
8–12 cm. i det andra. För den skull är rörets ena
ände försedd med »muff». Till tätning af rörskarfvarna
nyttjas bly, som gjutes kring skarfven, sedan rören
hopsatts, hvarefter det stelnade blyet diktas. För att
hindra det flytande blyet att rinna in i ledningen
indrifves tåg-garn innerst i skarfven. Fig. 5 visar
föreningen af två rör: a muffen, b

Fig. 5.

tåg-garnet, c blyet och d gjutform af lera. – Till
förening af rörnätet i gatan med rörledningar inom
hus användas dels blyrör, merendels förtenta
invändigt, dels zink-galvaniserade smidda eller
gjutna jernrör. Dessa »spisningsrör» fastgängas i
rörnätet, och blyrören lödas vid metallföreningen,
som likaledes fastskrufvas. Å hvarje spisningsrör
(servisledning) anbringas en stoppkran, för att
vattnet skall kunna afstängas för hvarje egendom
särskildt. Inom hus
användas ännu på flere ställen i utlandet blyrör,
men man har mera allmänt börjat öfvergå till
zink-galvaniserade jernrör. För eldsläckning insättas
i rörnätet »brandposter» (ventiler, försedda
med slangföreningar, på hvilka sprutslangen kan
fastskrufvas). Afståndet mellan dessa är vanligen
60–100 m. – 6. Vattenreservoarer. Om vattnet erhålles
på en öfver staden tillräckligt högt belägen plats,
är vattenledningen sjelfverkande och benämnes då
gravitationsledning (så t. ex. i Göteborg, Jönköping,
Hernösand m. fl. städer). Ligger deremot platsen, der
vattnet erhålles, lägre än staden, måste vattnets
rörelse i tryckledningen åstadkommas medelst
pumpverk. I det senare fallet anlägges vanligen
en reservoar, hvarigenom med en nära konstant
vattentillgång förbrukningens förändringar kunna

Fig. 6.

tillgodoses. Fig. 6 visar en af Stockholms
reservoarer. Finnes ej i stadens närhet lämplig höjd
för reservoaren, uppföres ett vattentorn med cistern

Fig. 7.

af smidt
eller gjutet jern. Fig. 7 visar ett modernt
vattentorn, uppfördt i Odense. I st. f. cistern
nyttjar man ock ett i ett torn uppfördt ståndrör,
öfver hvilket vattnet pumpas. I detta fall måste
ett större antal pumpverk finnas, som kunna
sättas i gång i den mån vattenförbrukningen
tilltager. Vattenreservoarerna för mindre
vattenledningar rymma vanligen ett dygns
förbrukning. För större städer deremot äro de endast
så stora, att de kunna under de timmar på dagen,
då förbrukningen är större, än hvad pumpverken
förmå uppfordra på samma tid, tillsläppa den större
vattenmängd, som då erfordras. De äldre reservoarerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>