Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Velasquez, Don Diego
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarandra, men så, att de på tillbörligt afstånd
sammansmälta och göra åsyftad verkan, hvarvid hela
bilden synes liksom skälfva af ett lif, som är
illusoriskt och på samma gång lyfter sig till en
egendomlig idealitet.
Till hans första arbeten höra en genrebild,
Vattendragaren (El aguador), i enskild ego i London,
knästycke i naturlig storlek af en vattensäljare
och två gossar, som dricka, »en karakteristisk
ögonblicksbild», samt ett par religiösa taflor,
Konungarnas tillbedjan (1619, i Madrids museum)
och Herdarnas tillbedjan (i Londons National
gallery). Från hans första tid i Madrid i början af
1620-talet härstammar hans porträtt af skalden Gongora
(i Madrids museum), likasom äfven hans bild af hans
fru (dersammast.). Till 1620-talet höra vidare i
samma museum flere kungliga porträtt, såsom bröstbild
af Filip IV, ett porträtt af honom i helfigur och
ett af infanten Don Carlos, allesammans med bleka,
långlagda ansigten och framstående underkäk, men
målade så, att de blifvit intressanta och fått ett
älskvärdt drag. I senare hälften af samma årtionde
målade V. i offentlig täflan en stor tafla, Morernas
fördrifvande, för hvilken han vann priset, men
som gått förlorad. Bibehållen är åter hans berömda
stora figurtafla Los borrachos, »Drinkarna» (1629,
nu i Madrids museum). Taflan kallades i äldre
tider »Bacchus», och det är utan tvifvel vinguden
med en följeslagare, kring hvilken en del spanska
bönder och soldater tränga sig. I denna egendomliga
framställning af blandad myt och folklif kulminerar
mästarens ungdomsstil med sin fasta modellering. –
Dernäst komma tvänne 1630 i Rom målade stora
historietaflor, som, utan att visa något inflytande
från italiensk konst, dock beteckna ett framsteg i
teknik, nämligen i en mjukare modellering och enklare
luftbehandling. Den ena är Jakob, som mottager
Josefs blodiga rock af hans bröder (i Escorial),
den andra Apollo uppträdande i Vulcanus’ smedja
(i Madrids museum), en bild, som på grund af sitt
ämne och uppfattningen deraf lidit mycken smälek för
sin mot all konventionalism stridande realistiska
återgifning af mytiska figurer, men är ansedd för
ett af konstens underverk med afseende på lefvande
handling, modellering af det nakna och belysning. Ett
porträtt af en ung man (i galleriet på Capitolium
i Rom) och två landskapsstudier från Villa Medici
af utmärkt art (i Madrids museum) äro minnen från
hans första vistelse i Rom. – Återkommen till Madrid,
målade han en följd af porträtt, som räknas till de
yppersta, konungens broder, Ferdinand af Österrike,
i jägaredrägt (omkr. 1632), konung Filip IV i samma
slags drägt (1634), den lille prinsen Don Baltasar
Carlos till häst (omkr. 1635), samme prins i jagtdrägt
(1635; kopia i Sveriges Nationalmuseum, af G. von
Rosen, 1880), konungens förste minister grefven
af Olivares till häst (1640), Filip IV till häst
och drottning Isabella likaså, det förra berömdt ej
blott för ryttarefiguren, utan äfven för landskapet
och luftperspektivet (skiss eller god kopia i liten
skala i Upsala universitets konstmuseum) m. fl.
Dertill kommer en del gycklare och dvärgar,
fula krymplingar, som funnos vid hofvet,
afkonterfejade med utmärkt karakterisering (El
Primo, Pablillos m. fl., alla i Madrid), samt ännu
ett par landskapsskisser från parken i Aranjuez.
Vidare finnes i Madrid hans vackraste altartafla,
Kristus på korset (1638), målad mot mörk bakgrund,
med enkel symmetrisk och plastisk hållning, nästan
ideal i uppfattning, med det blodstänkta hufvudet
sänkt mot bröstet och högra halfvan af ansigtet
dold under det nedhängande, mörka och långa håret,
hvilket frambringar en obeskriflig verkan. Der
träffas ock hans förnämsta historietafla, Las lanzas
(»Lansarna», 1647), eller fästningen Breda
öfverlemnas af den holländske guvernören åt
den spanske härföraren, markis Spinola, der den
välvillige segraren i spetsen för spaniorerna,
väpnade med lansar (deraf taflans namn),
möter den besegrade, som i spetsen för en del
kraftiga holländska män öfverlemnar stadens nycklar.
Detta arbete räknas bland de yppersta inom
måleriet. Utanför Spanien finnas från denna
mellersta tid af V. porträtt i Wiens kejserliga
galleri, det på hans arbeten rikaste näst Madrids
(Filip IV, Isabella m. fl.), likaså i Petersburg,
Berlin, Modena och Florens. – Det förnämsta arbetet
från hans sista besök i Italien är det utomordentliga
porträttet af påfven Innocentius X (i Palazzo
Doria, Rom), utmärkt för ett oerhördt lif i föredraget
och måladt med bredvid hvarandra lagda penselstreck
(se ofvan). Då han återkommit till Madrid,
började han återigen en serie af kungliga
porträtt i olika format och situationer och jämte
dem porträtt af de missfoster och gycklare,
som tillhörde hofvet, alla mästerliga, likasom äfven
af en bildhuggare och ett par framställningar af
grekiska idealporträtt (Aisopos och Menippos).
Dertill komma några medelmåttiga mytologiska
taflor, religiösa bilder samt den sista epokens
största mästerstycken: två stora, figurrika
framställningar af genreartad karakter. Den ena
är Las hilanderas, »Tapetväfverskorna» eller,
rättare, »Spinnerskorna», en grupp arbeterskor på
gobelinfabriken i förgrunden och ett rum i fonden
med färdiga väfnader, som beundras af förnäma
damer. Den andra är Las meninas, »Hofdamerna»
(mästaren framför en stor duk. sysselsatt att måla
konungen och drottningen, hvilka synas i en
spegel på motsatta väggen, har bredvid sig i
rummet en liten prinsessa med sina två hofdamer),
en tafla, beundrad för de olika figurernas
klara och öfvertygande karakteristik samt lika
mycket för sitt luftperspektiv och sitt vackra
halfdunkel, insatt mellan förgrundsgruppen och
den delvis klara bakgrunden. Från denna
sista tid finnas äfven utom Spanien många taflor,
främst i Wien porträtt af de kungliga infanterna
samt ett stort sjelfporträtt med hustru, barn och
barnbarn, hvilket dock af kritiken frånkännes honom
och tillägges hans måg Mazo (se Justi); vidare
i London ett stort kungligt jagtstycke med landskap,
i Paris flere kungliga porträtt och en samling af 13
spanska konstnärer, små figurer i fri sammanställning,
slutligen i Frankfurt, i Florens och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
