Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vollon ... - Wolsey, Thomas - Volsk l. Voljsk, stad i ryska guvernem. Saratov - Volsker, folk i det forna Italien - Volt (Fr. volte, Ital. volta, vändning, svängning, af Lat. volvere, hvälfva). 1. Rund eller aflång löpbana för ridöfning eller hästars motionering; ridbana - Volt. 2. Konstgrepp vid korts blandning, hvarigenom ett visst kort oförmärkt kommer att ligga på en viss plats i leken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
England samt utnämndes s. å. till
generalqvartermästare vid högqvarteret och 1882
till generaladjutant för armén. W. var högste
befälhafvare för den expedition, som 1882 sändes
till det insurgerade Egypten för att bekämpa Arabi
pasja. Han tillfogade Arabis här ett afgörande
nederlag vid Tell-el-Kebir (d. 13 Sept. 1882),
besatte Kairo och tog Arabi till fånga, hvarefter hela
landet tvangs till underkastelse. För den lyckliga
utgången belönades han med värdighet af baron
W. of Cairo and of Wolseley (i grefsk. Stafford),
generals rang m. m. Som högst kommenderande i
Egypten 1883–84 ledde han de operationer, som
företogos till det af Gordon försvarade Kartums
befrielse. Men Kartum föll i mahdins händer,
och efter en rad af blodiga fäktningar med dennes
armé nödgades W. uppgifva provinsen Dongola och
draga sig tillbaka till öfre Egypten. Men för sin
verksamhet upphöjdes W. 1885 till viscount of W. 1890
lemnade han sin generaladjutantsbeställning och är
sedan dess högstkommenderande på Irland. W. har
skrifvit Narrative of the war in China 1860 (1862),
The soldiers pocket book for field service (1869;
3:dje uppl. 1882), The system of field manoeuvres best
adapted for enabling our troops to meet a continental
army (1872), France as a military power in 1870 and
1878 (i »Nineteenth century», 1878) m. fl. uppsatser
af militäriskt innehåll. Han har derjämte uppträdt
som skönliterär författare, med romanen Marley-Castle
(1877).
Wolsey [ou’llsi], Thomas, engelsk statsman, kardinal,
föddes antagligen i Mars 1471 och var son till en
rik och ansedd boskapshandlare (slagtare, enligt hans
fienders förklenande uppgifter)
i Ipswich. Efter teologiska studier i Oxford
fick han år 1500 sitt första gäll, och vardt 1505
kaplan vid hofvet. Der tilldrog han sig snart Henrik
VIII:s uppmärksamhet, särskildt efter den beskickning
till kejsaren, med hvilken han år 1506 eller 1507
började sin politiska verksamhet. Befordringarna
följde derefter hvarandra raskt såväl på den
ecklesiastika som på den politiska banan. 1509 blef
han domprost i London, 1514 ärkebiskop af York,
1515 kardinal och 1524 lifstidslegat. Hans politiska
karrier åter gick ifrån värdigheten som konungens
almoseutdelare (1509) till ledamotskap af privy
council (1511) och innehafvandet af stora sigillet
(Dec. 1515), och från sistnämnda år var han länge
Englands verklige styresman. Han hade då redan
fullbordat sitt första politiska stordåd, fördraget
med Frankrike d. 7 Aug. 1514, och dermed öppnat ett
nytt tidehvarf i Englands politik – dittills dynastisk
och insulär, begränsad af Frankrikes horisont, då
för första gången europeisk jämnvigtspolitik. W:s
statskonst var för öfrigt af det försigtiga
slaget. Han föredrog diplomatien framför kriget,
så långt han för konungens egen vilja kunde. I det
inre var hans verksamhet lika betydelsefull. Genom
att samla all makten öfver stat och kyrka i sina
händer banade W. vägen för konungens personliga
regemente. Parlamentet undvek han (det var under
hans tid samladt blott en gång, 1523). Folket knotade
öfver hans egenmäktiga reformer och pålagor. Omsider svek
äfven konungens gunst. Af politiska skäl kunde
W. icke gilla konungens planer att skiljas från
drottning Katarina och taga Anna Boleyn till
gemål. Emellertid hade påfven i sitt trångmål
skjutit skilsmässefrågan till W. och en annan
kardinal. Saken drog ut för länge för konungens
tålamod; hans misstankar – underblåsta af älskarinnan
– vände sig emot W., och d. 17 Okt. 1529 förvisades
W. från alla sina äreställen till ett landtgods. Då
fick den allmänna oviljan mot enväldets skapare
luft. Efter honom slungade Kings bench ett praemunire
(se d. o.), med anledning af hans ransakning i
skilsmässefrågan. Parlamentet försökte ett åtal;
Stjernkammaren dömde till lifstids fängelse. Genom
uppoffring af sina väldiga besittningar vann han
i Febr. 1530 konungens nåd och fick sitta qvar
på Yorks ärkestol. Men det personliga hatet
upphörde icke att bearbeta konungens sinne,
och i Nov. s. å. kommo konungens män till York
med anklagelser för högförräderi. W. fängslades,
men på vägen till London träffades han af döden,
i Leicesters kloster, d. 29 Nov. 1530. Han dog med
en suck att han älskat och tjenat sin furste mer än
sin Gud. Ehuru indifferent gent emot reformationen,
var W. en varm vän till undervisningsväsendet och de
sköna konsterna; Christ-church-college i Oxford är
hans skapelse (1525). Bland hans många biografer
må nämnas Martis, W. Busch och M. Creighton.
Kj.
Volsk l. Voljsk, stad i ryska guvernem. Saratov,
på högra stranden af Volga, var för ett århundrade
sedan en liten by (Malikovo), men är nu en af
de vigtigaste städerna vid nedre Volga, med en
folkmängd af närmare 40,000 pers. Den ligger i
en smal dal mellan kalkklippor och omgifves af
trädgårdar. Trädgårdsodling är ock en specialitet
för de omgifvande folkrika byarna.
Volsker (Lat. volsci), folk i det forna Italien,
bodde antagligen från början i berglandet vid Liris
(Garigliano) och dess biflod Trerus (Sacco). I
öster hade de till grannar marser och samniter, i
nordvest herniker och aequer. Vesterut sträckte sig
deras område till pontinska träsken och Tyrrhenska
hafvet (vid Terracina), till följd hvaraf de trädde
i förbindelse med de sjöfarande etruskerna. Vid
tiden för konungaväldets fall i Rom synas volskerna
ofta i förbindelse med aequerna hafva framträngt i
Latium och stundom utsträckt sina plundringståg
till Rom. Oupphörliga fejder förekommo sedan,
till dess de med latiner och herniker förenade
romarna genom anläggande af kolonier afskuro
fiendernas förbindelser och småningom bröto deras
krafter. Omkr. 380 f. Kr. var volskernas stam kufvad.
R. Tdh.
Volt (Fr. volte, Ital. volta, vändning, svängning, af
Lat. volvere, hvälfva). 1. Rund eller aflång löpbana
för ridöfning eller hästars motionering, ridbana;
arenan i en modern cirkus. Denna arena är alltid
cirkelrund och har i regeln en diameter af 13,33
m. (45 fot). – 2. Konstgrepp vid korts blandning,
hvarigenom ett visst kort oförmärkt kommer att ligga på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
