Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Casamicciola ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Sorrisi e lagrime (1882). De utmärka
sig för psykologisk styrka och fin realism i
genremålningar, medan handling och fabel äro mindre
väl tillgodosedda. Noveller af G. (och af V. Bersezio)
utgåfvos 1883 i svensk öfversättning under titeln
»Från det unga Italien».
Castel San Angelo [a’ndjelå]. Se San Angelos borg.
Casteltermini, stad uti italienska prov. Girgenti
(Sicilien), vid jernvägen Palermo–Trapani. Omkr. 9,500
innev.
Castelvetere. Se Caulonia. Suppl.
Castigat ridendo mores. Lat. Se under Mores.
Castiglione [-stiljåne], hertig af. Se Augereau,
P. F. C.
Castilla [-stilja], spanska namnet på Kastilien.
*Castille, Ch. H., afled 1886.
Castillejo [kastillje’cho], Cristobal de, spansk
skald, f. 1494 i Ciudad-Rodrigo, trädde som
yngling i tjenst hos Karl V:s broder, sedermera
kejsar Ferdinand I, och befordrades till dennes
sekreterare. Död i ett kloster nära Wien 1556. Bland
sina samtida framstod C. såsom den oförtrutnaste och
mest begåfvade försvarare af de gamla äkt-spanska
lyriska formerna (romansen, redondillas, quintillas)
gent emot den af Boscán, Garcilaso de la Vega
m. fl. åvägabragta och småningom öfverhandtagande
invasionen af de nyitalienska versformerna och
konstlade uttryckssätten. Sina motståndare kallade
han »petrarkister». I C:s dikter återfinner man den
medeltidsspanska sångmöns behagfulla enkelhet, osökta
ledighet och folkliga qvickhet. Mer individuella
drag hos C. äro en älskvärd pratsamhet och cyniskt
uppsluppen satir. Å ena sidan träffas hos honom en
mängd nu onjutbara poem om betydelselösa ämnen, å den
andra så utsökta saker som den varmt humoristiska
dialogen mellan skalden och pennan, den lilla
anakreontiska dikten till kärleken samt herdedikten
Galatea, en af de mest intagande sådana i spanska
literaturen. Hans bästa satirer äro Dialogo de las
condidones de las mugeres och Sermon de amores. På
grund af C:s många skarpa utfall mot presterskapet
sattes hans satirer på inqvisitionens »Index» och
stympades i den upplaga af hans arbeten, som äntligen
1573 kom till stånd. Han skref äfven lustspel,
som dock gått förlorade. Bästa editionen af hans
skrifter är den i 32:dra bandet af »Biblioteca de
autores españoles» (1832).
*Castillo. 3. Alonso, afled sannolikt kort efter
1649.
Castillo [kasti’ljå], Del, spanska konstnärer. 1. Juan
del C., f. 1584 i Sevilla, d. 1640 i Cadiz, lärjunge
af Luis Fernandez tillsammans med Herrera och
Pacheco, bildar tillsammans med den senare inom skolan
i Sevilla öfvergång från den äldre till den nyare
riktningen. Hans största ära är också att han varit
lärare åt Alonso Cano och Murillo. Hans förnämsta
verk är en altartafla för Monte Sion i Sevilla, som
nu förvaras i stadens museum och består af flere
stora bilder, nämligen Bebådelsen, Marias besök
hos Elisabet, Kristi födelse, Helige tre konungars
tillbedjan, Kyrkofäderna (ursprungligen predella
l. fotstycke) och Marias himmelsfärd (midtbilden). —
2. Antonio del C., den förres brorson, f. i Córdova
1603, d. derstädes 1667, var lärjunge af Zúrbaran
i Sevilla, der han bodde nästan hela sitt lif. Hans
taflor förekomma enligt spanska vittnesbörd rätt ofta,
men i Europas museer ytterst sällan. Woermann nämner
endast två, nämligen Maria hos Elisabet, tillskrifven
honom i Petersburgs Eremitage; i Madrids museum finnes
Herdarnas tillbedjan, med figurer i kroppsstorlek,
som i stil påminner om Murillo. — 3. José del C.,
f. i Madrid 1737, d. derstädes 1793, var lärjunge
af J. Romeo och 1751–53 af Giaquinto i Rom. Ännu en
gång, 1758–64, vistades han i Rom och studerade då
under Preciado; för resten var han verksam i Madrid
samt målade altartaflor och porträtt. I Sveriges
Nationalmuseum finnes en tafla, som tillskrifves
honom, nämligen Jesusbarnet tillbedes af änglar
i stallet. C. R. N.
Castillo [kasti’ljå], Canovas del. Se Canovas del
Castillo. Suppl.
*Castleford hade 14,143 innev. 1891.
Castle Garden [ka’sl gārden], Eng. Se New York,
sp. 1053, och Utvandring, sp. 1634.
Castlemaine [karslmēn], stad i kolonien Victoria,
Australien, 124 km. n. v. om Melbourne, vid
jernvägen Melbourne–Echuca (vid Murray). 6,892
innev. (1893). De närbelägna, förr vida mer än nu
gifvande guldgräfverierna sysselsatte 3,176 arbetare
1891.
*Castletown, med 2,160 innev. (1891), är numera
icke ön Mans hufvudstad och säte för guvernören (det
är Douglas). Förnämsta byggnaden är Rushen castle,
en dansk borg från 10:de årh., länge residens för
konungarna af Man, nu till en del använd som fängelse
och kasern. Nära slottet ligger en liten byggnad,
der Mans representation (»house of keys») i omkr. 170
år hade sina sammanträden.
Castoridae, zool. Se Bäfvern och Gnagare.
*Castra. — C. batava. Se Passau 1. — C. regina. Se
Regensburg. — C. veterea. Se Xanten.
2. Castrén, Robert, finsk skriftställare, son af
M. Å. Castrén, föddes i Helsingfors d. 16 Aug. 1851,
blef student 1868 och filos. kandidat 1873,
promoverades till filos. magister s. å. och aflade
juris utriusque kandidatexamen 1879. C. begynte tidigt
sin skriftställarebana, i »Helsingfors Dagblad», till
hvilken tidning han bidrog först såsom tillfällig,
sedermera såsom ordinarie medarbetare. I »Finsk
tidskrifts» grundläggning 1876 tog han del och
var medlem af dess redaktion till 1883. Tillika
sökte han att på historisk väg klargöra Finlands
ställning till det ryska kejsaredömet. 1879 utgaf
han i detta syfte Finska deputationen 1808–1809;
andra uppsatser publicerades i tidningar och
tidskrifter. En samling af dessa historiska bidrag
utkom 1881–82 under titeln Skildringar ur Finlands
nyare historia. Första samlingen. Han gjorde sig
äfven bemärkt i det praktiskt politiska lifvet såsom
sekreterare i värnpligtsutskottet vid landtdagen
1877–78, såsom medlem af borgareståndet vid 1882
års landtdag, der han representerade Nykarleby,
samt såsom sekreterare eller medlem i särskilda
af regeringen tillsatta komitéer. Anhängare af den
liberala meningsriktningen, deltog han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
