Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dingelstedt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dioscorida. Se Sokotorn.
Diosmeae, bot., är en afdelning af
nat. fam. Rutaceae, innefattande ljungliknande
buskar, hufvudsakligen förekommande i Afrika. De
vigtigaste slägtena äro Diosma, Barosma,
Goleonenia. G. A.
Diospolis, fordom namn på Kabeira (se d. o.).
Dioxia (Grek. dioxeia), musikt. Se Diapente.
Diphylliciea, zool. Se Bandmaskar.
Diploidion, Grek. Se Drägt, sp. 1487.
Diplokocker, bot., en form af bakterier. Se
Bakteriologi. Suppl., sp. 515.
*Diplomatarium. Den af C. Silfverstolpe utgifna serien
af Svenskt diplomatorium är (i tre band) framförd
t. o. m. 1420, der den kommer att stanna, sedan
ett supplementband och slutregister utgifvits. Den
äldre serien skall efter hand fullständigas med
åren 1351–1400: deremot torde det ej vara sannolikt,
att den yngre efter 1420 fortsattes enligt samma plan.
Af Diplomatarium norvegicum, som sträcker sig ända
till slutet af 1500-talet, har 14:de bandet utkommit.
I Danmark har man uppgifvit tanken på ett
fullständigt diplomatarium. I stället utgifves
under ledning af prof. Kr. Erslev (sedan 1894)
under titeln Repertorium diplomaticum regni danici
mediaevalis en förteckning öfver Danmarks bref från
medeltiden med utdrag af hittills outgifna. Denna
publikation, af hvilken f. n. 1:sta bandet
samt en del af 2:dra utkommit, är t. v. afsedd
att framföras t. o. m. 1450. På samma gång
förberedas urkundspublikationer af mera specielt
innehåll, såsom testamenten, handtverksskrån
o. s. v. — Det af O. Nielsen utgifna »Kjöbenhavns
diplomatarium» afslutades 1887, med 8:de bandet.
Ehd.
*Diplomatik. Se vidare Paleografi.
Dipodidae, zool. Se Springråttor.
Dipodomys Philippii, kindpåsspringmusen, zool. Se
Kindpåsgnagarna.
*Dippel, J. K. Jfr K. Henning: »Johan Conrad Dippels
vistelse i Sverige samt dippelianismen i Stockholm
1727–1741» (1881) och W. Bender: »Johann Konrad
Dippel. Der freigeist aus dem pietismus» (1882). —
Uti D:s 1709 utgifna Der geöffnete weg ingår
afhandl. »Orthodoxia orthodoxorum» under titeln
Orcodoxia orthodoxorum.
Diprionid (af Grek. dis, två gånger, och prion, såg),
paleont. Se Graptoliter.
Diprosopus (af Grek. di, dubbelt, och prodopon,
ansigte), anat. Se Missbildning, sp. 94.
Dipsaceae, bot., är en nat. fam. inom ordningen
Aggregatae, bestående af örter med motsatta
blad utan stipler, blommorna i täta hufvud med
holk. Hvarje blomma omgifves af ett (sannolikt af
hopvuxna förblad bildadt) ytterfoder; blomkronan
är oregelbunden, ståndarna högst 4 med inbördes
fria knappar; fruktämnet har ett odeladt stift
och ett hängande fröämne, som utvecklas till
ett frö med hvita. Hit höra slägtena Dipsacus,
Succisa, Scabiosa, Cephalaria, Morina m. fl. Familjen
är utbredd väsentligen i Medelhafstrakterna.
G. A.
Dipsadidae, zool. Se Natt-trädormarna.
Dipsomani, okufligt begär
efter alkoholhaltiga drycker, är ej detsamma som
fyllerigalenskap. Se Oenomani.
*Dipterix Odorata Willd. Den i artikeln omnämnda
»tonkakamfern» är identisk med kumarin (l. cumarin,
se d. o.). C. G. S.
Dipygus (af Grek. di, dubbelt, och pyge, bakdel),
anat. Se Missbildning, sp. 93.
Dipyr, miner. Se Skapolit.
*Direkinck-Holmfeld, K. v., dog 1880.
*Direktris, matem. Jfr Traktoria.
*Dirigera, musikt, leda utförandet af ett
orkesterverk, ett körverk, en opera o. dyl. Ett
musikaliskt konstverk kan inom ramen för de af
tonsättaren gifna föreskrifterna föredragas på olika
sätt, alltefter uppfattningen hos den, som tolkar
det. Men vid uppförandet af en opera, en symfoni,
en kantat o. s. v. äro flere personer på en gång
verksamma, hvilkas individuella uppfattning måste
underordna sig en gemensam sådan; sålunda blifver
anföraren, dirigenten, den egentlige föredragande
konstnären; af hans begåfning och bildning beror
prestationens konstnärliga totalvärde, i hans hand
utgör de medverkandes massa likasom ett instrument,
på hvilket han spelar. Under repetitionerna har han
tillfälle att på flerehanda sätt för de medverkande
klargöra sina intentioner, men vid sjelfva uppförandet
är han inskränkt till de ljudlösa rörelserna med
taktpinnen samt då och då ett snabbt ögonkast eller
en rörelse med andra handen. En duglig dirigent
måste kunna läsa partitur och under läsningen »höra
musiken med sitt inre öra», han bör vara förtrogen
med instrumentens och sångrösternas teknik, ega ett
fint öra och vara van vid att slå takten säkert och
lättfattligt. Men hos en utmärkt dirigent kräfvas
vidare en öfverlägsen musikalisk bildning och insigt,
kännedom om olika stilarter, smidig och objektiv
uppfattning samt en i sjelfva personligheten liggande
makt öfver de medverkandes sinnen.
Diritto (»rätten»), en liberal italiensk tidning,
som utgifves dagligen i Rom (med literär veckobilaga)
och har haft till medarbetare bl. a. Depretis och
Crispi. Tidningen uppsattes 1851 i Turin.
Dirk van Haarlem [hār-], nederländsk målare. Se
Bouts. Suppl.
*Dirschau hade 11,792 innev. 1895. Öfver Weichsel föra
nu två storartade jernbroar. Den ena är gallerbro,
byggd 1850–57, hvilande på 7 massiva pelare (deraf 2
i den egentliga flodbädden), mellan hvilka hvarje
öppning har 125 m. längd; öfverbyggnaden har en
höjd af 12 och en bredd af 7 m. Förr företrädesvis
afsedd för jernvägstrafik, användes den nu endast
af fotgängare och landsvägsfordon, sedan en ny bro,
50 m. nedanför, byggts 1888–91; denna har endast 4
torn, 2 vid hvardera änden, och tjenar uteslutande
jernvagstrafiken.
Disa (Drottning Disa) är hufvudpersonen i en saga
af uppsvenskt ursprung, hvilken uppstod under
medeltiden (hon omnämnes redan af Olaus Magni) och
i sina detaljer rikare utvecklades af J. Messenius
i hans drama »Disa» (det första historiska skådespel
på svenska, uppfördt vid distingen i Febr. 1611) samt
med en fantastisk-symbolisk uppfattning framställdes
af O. Rudbeck i 2:dra delen af hans »Atlantica»
(1685–89). Sagan, sådan hon nu föreligger i
literaturen (se A. A. Afzelius: »Sv. folkets
sagohäfder», I), är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
