Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egypten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finanskontrollen och alla europeiska ämbetsmäns
aflägsnande samt slutligen ryckte till sig diktatorisk
myndighet. Det förespeglades folket befrielse från
allt förtryck, och den mot utländingarna uppretade
pöbeln tillställde blodiga uppträden i Alexandria
(Juni). Detta föranledde England att låta en flotta
bombardera staden och intaga de af Arabi armerade
forten (d. 11–13 Juli) samt, då de förbittrade
soldaterna och massan mördade européerna och brände
deras egendom, besätta staden. Derefter slog en
engelsk armé under Wolseley Arabi vid Tell-el-Kebir
(se d. o.) d. 13 Sept., stannade qvar i landet och
återinsatte Tev-fik i makten. Förvirringen i E. gaf
signalen till ett fruktansvärdt uppror i Sudan
under ledning af den till »mahdi» utropade Muhammed
Ahmed (se denne), som vid Kasjgil i Nov. 1883
tillintetgjorde den af Hicks pasja anförda här,
som afsändts att betvinga honom. Besittningarna
vid Röda hafvet och i Harar öfvergåfvos. Den till
det hotade Kartum skyndande Gordon föll, lemnad utan
hjelp af engelsmännen, jämte staden i »mahdisternas»
händer och dödades (Jan. 1885). Wâdi-Halfa blef E:s
gränsort i s. Genom klok förvaltning, bl. a. genom
en arméreduktion, lyckades engelsmännen minska
skatterna och bereda statskassan öfverskott. Men
deras qvarstannande i landet, hvartill Tevfiks död
och hans son Abbas tronbestigning (d. 7 Jan. 1892)
gåfvo ny anledning, sågs ej blott af egypterna,
utan af de europeiska makterna, särskildt Frankrike,
med oblida ögon. Den unge kedivens åtgärd 1893 att
tillsätta en antiengelsk ministèr måste på grund af
den engelske residenten Cromers kraftiga protester
tagas tillbaka, under oro bland befolkningen. Äfven
under de derpå följande åren lades på många sätt i
dagen såväl kedivens som hans undersåtars ovilja mot
den engelska ockupationen. 1896 återupptogs striden
mot mahdisterna med den framgång, att Dongola
eröfrades af chefen för den egyptiska hären, den
engelske generalen, »sirdaren» Kitchener.
Egyptian ware [idji’psjön öar], basaltgods. Se
Wedgwood.
Egyptiska flyghunden, zool. Se
Flyghund- l. fladderhundslägtet.
Egyptisk kloros. Se Strongyloidea.
Egyptologi (af Grek. logos, lära) kallas den
vetenskap, som har till uppgift att med ledning af
de fornegyptiska minnesmärkena och andra källor
skildra de gamle egypternas odling, sådan denna
framträdt från äldsta tider intill kristendomens
införande vid Nilen. Egyptologien är sålunda en
filologisk vetenskap. Hon sönderfaller på grund häraf
i ett flertal discipliner eller specialvetenskaper,
hvar och en af betydande omfång. Den mest centrala
af dessa är egyptiska språket, hvilket, tidigast
framträdande i och med de enligt Lepsius från
början af 4:de årtusendet f. Kr. härstammande
äldsta hieroglyfmonumenten, fortlefvat ända in
i 17:de årh. af vår tidräkning. Under denna
mer än femtusenåriga historiska tillvaro har
det egyptiska språket undergått högst betydliga
förändringar, hvilket icke utesluter, att de äldsta
och yngsta urkunderna sins emellan förete rätt stora
öfverensstämmelser på ordbokens område. Bortser man
från den period, som betecknas af
kristendomens uppkomst och utveckling i Egypten,
under hvilken koptiska språket (se d. o.) skrefs
och talades, så fördelar sig det fornegyptiska
språkets historia på följande fyra hufvudformer:
1. fornegyptiska, det äldsta folkspråket, hvilket,
sedan skriften uppkommit, småningom gjordes till ett
lärdt literaturspråk och i denna egenskap nyttjades
ännu på den tid, då romarna lade Egypten under sitt
välde; 2. medelegyptiska, det mellersta rikets
folkspråk; 3. nyegyptiska, det nya rikets folkspråk;
samt 4. demotiska, de sista förkristna århundradenas
folkspråk.
Under den långa tid, som betecknas af denna språkliga
utveckling, har den egyptiska skriften, hieroglyferna,
likaledes undergått betydliga förändringar. De
egentliga hieroglyferna, hvilka oaflåtligt
tjenstgjoit som medium för den s. k. fornegyptiskan,
hafva under dennas sista skeden upptagit former
och infört skriftvärden, som fordom voro totalt
okända, på samma gång mycket af det gamla mer eller
mindre fullständigt bevarats. Ur hieroglyferna
har tidigt uppstått genom kursivering en särskild
skriftart, den s. k. hieratiska skriften, i hvilken
medelegyptiskans och nyegyptiskans literaturverk,
liksom äfven stundom på fornegyptiska affattade
urkunder nedskrifvits. Denna hieratiska skrift
består af flere parallella underafdelningar och har
under tidernas lopp omdanats och modifierats högst
väsentligt, så att man i dess utveckling kan urskilja
ett flertal tämligen skarpt skilda moment. Slutligen
möter oss såsom underlag för det demotiska språket
en ny skriftform, den s. k. demotiska skriften,
hvilken uppkommit ur hieratiken, men icke allenast
företer en tillämpning af de grafiska principer,
på hvilka denna hvilar, utan derjämte i väsentlig
mån påverkats af en ny, tillförene blott sporadiskt
använd, grundsats. Denna sistnämnda kan formuleras
så, att man sammanskrifvit en mängd sjelfständiga
tecken till mer eller mindre oupplösliga grupper,
s. k. sigler.
En betydelsefull vetenskap inom egyptologien är
Egyptens historia, hvilken kan odlas dels i och för
sig, dels — och hälst — i sammanhang med studiet af
de Egypten kringboende grannfolkens öden. Särskildt
israeliternas och de assyrisk-babylonska folkens
historia står under något äldre tid i förbindelse med
egypternas, ehuru det får erkännas, att de senares
literatur mindre innehåller om de förra än omvändt.
Den historiska hjelpvetenskap, som bär namnet
kronologi, har inom egyptologien spelat en mycket
framstående rol och måste gifvetvis alltid tagas med
i räkningen inom ett studium, som är i väsentlig
mån historiskt. Jämte intresset att i allmänhet
kunna datera träder här i förgrunden behofvet
af att få synkronismer till de kananeiska och
assyrisk-babylonska folkens historia. Intet område
af egyptologien företer likväl så stora luckor som
kronologien; på intet har häller hypotesernas virrvarr
haft ett friare, mera ostördt spelrum. Om man öfver
hufvud taget någonstädes inom den egyptologiska
vetenskapen kan ställa sig skeptisk gent emot
framtiden, så är det här, ty erfarenheten från det
förflutna inger inga goda förhoppningar. Och egypterna
sjelfva hade ingen syn på kronologi i modern mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
