Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egypten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
David Åkerblad var den förste, som (1802)
lyckades framlägga något mer betydande resultat af
sin jämförande undersökning. Han koncentrerade hela
sin uppmärksamhet kring den andra, bättre bevarade af
de två egyptiska texterna, den s. k. demotiska, och
lyckades icke blott att i denna återfinna åtskilliga
mot vissa namn och grupper i den grekiska texten
svarande uttryck, utan snart äfven att uppställa ett
demotiskt alfabet, hvilket en senare forskning funnit
vara »förvånande korrekt, så långt det går». Om
Åkerblad sålunda med all rätt bär namnet »den förste
egyptologen», enär han är den förste i nyare tid,
som kunnat läsa egyptiska, så förblifver i alla
fall den egentlige grundläggaren af egyptologien,
såsom vetenskap betraktad, fransmannen Jean
François Champollion le jeune. Dennes skarpsinniga
analys af hieroglyferna i Rosettestenens »Ptolemaios»
samt derefter af andra (på andra dels tvåspråkiga,
dels blott egyptiska monument förekommande)
grekisk-romerska personnamn, »Kleopatra»,
»Berenike», »Arsinoe», »Caesar», »Autokrator»,
o. s. v., hans fortsatta undersökningar öfver
såväl den egyptiska skriften som språket i det hela
hafva en gång för alla lagt grunden till det rätta
förståendet af det i århundraden bortglömda egyptiska
språket. Champollion, som föddes 1790 och dog 1832,
bildar liksom en hel, afslutad period för sig inom
den moderna egyptologiens historia. Han kan sägas
representera denna vetenskaps definitiva grundläggning
och uppkomst. De få personliga lärjungar, som han
skapade, nådde på grund af särskilda omständigheter
icke utöfver mästarens ståndpunkt. Det egentliga
fortsättandet af hans verk blef andras sak, och dessa
»andre» inleda den andra perioden af egyptologiens
historia, hvarunder de särskilda disciplinerna af
den nya vetenskapen få sin grundläggning. Man kan
visserligen säga, att detta till någon del redan
skett genom Champollion, men först nu blir dock
hvarje särskildt forskningsfält fullt utstakadt
och begränsadt. Detta tidsskedes märkesmän äro i
Tyskland Lepsius och Brugsch, i England Hincks,
Birch och Goodwin, i Frankrike de Rougé och
Chabas. Af alla intager Brugsch främsta rummet
på grund af lärdom, mångsidighet och skarpsinne,
och ingen har sedan Champollions tid och intill nu
inlagt större förtjenst om egyptologien än han. Näst
efter honom förtjena Chabas och Goodwin nämnas,
särskildt på grund af sin öfverlägsna skicklighet
såsom tolkare af egyptiska inskrifter och texter af
alla slag. Till denna period höra också fransmännen
Mariette och Devéria, engelsmännen Le Page Renouf samt
tyskarna Lauth och Dümichen. Nu uppstå och
bildas många egyptiska museer och flere lärostolar i
egyptologi. Liksom den glödande entusiasmen, hvilken
icke alldeles skyr öfverdrifternas molnverld,
får sägas utmärka denna, den andra perioden af
egyptologiens historia, så bör ock rättvisligen
erkännas, att många bland vetenskapens vackraste
och mest »genialiska» fynd tillhöra detta skede,
bland hvars tydligaste gränsstenar mot »vår tid»
forskaren med stolthet och glädje kan peka på Brugschs
jätteverk »Hieroglyphisch-demotisches wörterbuch»,
ett arbete, som nu i många stycken är föråldradt,
men som icke dess mindre
har egenskapen att vara oumbärligt för hvarje
grundligare studium inom egyptologien.
Med den tredje perioden af egyptologiens historia,
under hvilken vi ännu lefva, inträder den stränga
specialforskningens skede. Hade den föregående
tidsålderns målsmän utstakat gränserna och ordnat
materialet för de skilda forskningsgrenarna, börjar
man numera bemöda sig om att på allvar genomtränga
dessas detaljer, så långt sådant är görligt. Detta
är med andra ord tidehvarfvet för uppkomsten af
de egentliga detaljarbetena inom grammatik och
lexikografi, inom historia och arkeologi etc. Såsom
märkesmän under denna period kunna nämnas tyskarna
Ermann, Ebers, Meyer, engelsmännen
Petrie och Griffith, fransmännen Maspero, Lefébure,
Revillout, schweizaren Naville, österrikaren von
Bergmann, ryssen Golenisjev, italienaren Schiaparelli,
m. fl. Hit böra väl också med hänsyn till tiden räknas
tysken Eisenlohr, holländaren Pleite, norrmannen
Lieblein o. a.
Under denna sista period har egyptologien arronderat
sig i betydlig mån. Massor af lärostolar finnas nu
inrättade, den periodiska vetenskapliga apparaten har
ökats, storartade gräfningsföretag i Egypten bragts
å bane etc. Till sistnämnda kategori får räknas det
s. k. »Egypt exploration fund», för hvars räkning
i synnerhet Petrie och Naville utfört gräfningar i
Nildalen, konkurrerande med dem, som företagits af
styrelsen för Kairos egyptiska museum. Planen att
fullständigt genomforska Nildalen, till hvilkens
realiserande redan Champollion och efter honom
Lepsius, Rossellini, Brugsch, de Rougé, Mariette,
Dümichen o. a. lemnat värderika bidrag, har på sista
tiden riktigt kommit på dagordningen, i och genom
den af franska staten inrättade »École française
d’archéologie» i Kairo. Denna »skola», danad efter
mönstret af de berömda anstalter med samma namn, som
franska staten inrättat i Rom och Athen, åtnjuter
ett rikligt årligt anslag. Utom lön för »direktör»
och »underdirektör» utgå betydliga belopp till hyra af
lokaler, aflöning af tjenare, bokinköp, arkeologiska
exkursioner o. s. v. Hvarje »elev» åtnjuter i
månatligt understöd 300 francs, bor gratis i »skolans»
lokal, har fria resor i 1:sta klass till och från
Europa m. m. Det vore dock önskvärdt, att allvarligare
kraf ställdes på de blifvande elevernas egyptologiska
kunskaper än hittills varit fallet. Vi ledas till
detta skarpa omdöme af en företagen granskning af
skolans hittills utgifna publikationer »Mémoires de la
mission archéologique française du Caire», hvilka,
så rikt illustrerade och dyrbart tryckta de än må
vara, likväl i allmänhet — med ett par aktningsvärda
undantag — gifva intrycket af något halft och
ofullgånget. Detta från fransk sida utgångna företag
har nyss fått en medtäflare i ett liknande engelskt,
det s. k. »Archeological survey of Egypt». Hvad
det sistnämnda hittills åstadkommit är, så vidt vi
kunnat iakttaga, med omsorg och sakkunskap utfördt.
K. P.
I Sverige är det egyptologiska studiet tillgodosedt
genom en vid Upsala universitet 1893 för Piehl
inrättad personlig e. o. professur i ämnet; i
Upsala har genom honom 1889 bildats en egyptisk
fornsakssamling (sedan 1895 kallad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
