Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkkök ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Statsbidraget till de offentliga amtsskolorna, af
hvilka 8 äro praktiska flickskolor, utgjorde 107,590
kr. 1896, till de privata amtsskolorna s. å. 18,800
kr. Dertill kommo stipendier 13,500 kr. Amtsskolornas
uppgift är enl. folkskolelagen af 1889 att meddela
den mognare ungdomen kunskaper på grundvalen af de
genom nämnda lag upprättade »fortsättningsskolor», som
äro afsedda att meddela den från folkskolans högsta
klass utgående ungdomen i åldern 14–18 år ytterligare
undervisning. — De flesta af de äldre folkhögskolorna,
som efter 1866 upprättats efter grundtvigianskt
mönster, äro nu dels nedlagda, dels omorganiserade
efter amtsskolorna. O. A. Ö.
Folkhögskolornas antal i Sverige utgör f. n. (1897)
26, hvaraf i Stockholms län 1 (endast manliga
lärjungar) i Upsala 1 (d:o), i Södermanlands 1 (både
manliga och qvinliga lärjungar), i Östergötlands 1
(d:o d:o), i Jönköpings 2 (en med endast m. och en
med både m. och qvinl.), i Kronobergs 1 (endast m.),
i Kalmar 2 (en med endast m. och en med både m. och
qv.), i Gotlands 1 (både m. och qv.), i Blekinge 1
(endast m.), i Kristianstads 1 (d:o), i Malmöhus 3
(alla med både m. och. qv.), i Hallands 1 (endast m.),
i Göteborgs och Bohus 2 (båda med både m. och qv.),
i Elfsborgs 1 (endast m.), i Skaraborgs 1 (både m. och
qv.), i Värmlands 1 (d:o d:o), i Örebro 1 (d:o d:o),
i Vestmanlands 1 (d:o d:o), i Kopparbergs 1 (d:o d:o),
i Gefleborgs 1 (d:o d:o) och i Vesternorrlands 1
(endast m.), således 10 med endast manliga och 16 med
både manliga och qvinliga lärjungar. Under år 1896
har de manlige lärjungarnas antal uppgått till 760
och de qvinliga till 451. Statsanslaget till dessa
skolor höjdes vid 1893 års riksdag från 40,000 till
55,000 kr., hvilket belopp fortfarande är uppfördt
på ordinarie stat såsom förslagsanslag. Dessutom
finnes alltifrån 1882 års riksdag på extra-ordinarie
stat uppfördt ett anslag af 15,000 kr. »till
understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana
folkhögskolor, som åtnjuta bidrag al statsmedel». Å
det förra anslaget beviljade K. M:jt för år 1896
ett understöd af 65,350 kr. samt å det senare ett
understöd af 15,000. S. N.
I Finland stiftades den första folkhögskolan (svensk)
1889 i Borgå. F. n. (1897) äro i verksamhet 6 svenska
(i Borgå, Kronoby, Esbo, Pargas, Ingå och Jomala)
och 13 finska (i Ilmola, Jorous, Limingo, Hvittis,
Lahtis, Sääksmäki, Laukas, Maaninga, Peterlaks,
Nykyrka, Kontiolaks, Haapavesi och Tavastila). Alla
äro samskolor; kursen är ettårig. Folkhögskolorna,
för hvilka understöd af statsmedel icke
beviljats, underhållas väsentligen genom bidrag
af garantiföreningar och enskilda personer.
I grundandet af och arbetet för folkhögskolorna
hafva Finlands studenter tagit en verksam del.
P. N.
Folkkök. Se Ångkök.
Folk-lore [-lår; eng. uttal: fåklår], Eng., egentl.
»folkets vetande», en på senare tiden från engelskan
till andra språk öfvergången vetenskaplig term,
med hvilken betecknas dels materialet för en viss ny
vetenskap, dels den vetenskapliga bearbetningen af
detta material. Dels betecknar nämligen folklore
sammanfattningen af alla hos det lägre folket
fortlefvande sagor och sägner, fabler,
visor, barnrim och »ramsor», melodier, ordspråk
och ordstäf, gåtor, lekar och danser, vidskepelser
och skrock (mest qvarlefvor af forna mytologier),
besvärjelser, folkmedicin, seder och vanor, rättsbruk,
folkspråk o. dyl., alltså m. a. o. den af literär
kultur nästan oberörda och naturen närastående
allmogens »vetande» och vitterhet i muntlig
tradition. Dels och oftare tages folklore i betydelsen
af sjelfva den vetenskap, som sysselsätter sig med
samlandet, offentliggörandet och det jämförande
studiet af dessa öfverlemningar. Man har definierat
denna vetenskap såsom en antropologi, hvilken
behandlar den ociviliserade menniskans psykiska
lifsyttringar. Såsom benämning på denna vetenskap
har man äfven föreslagit demologi och demopsykologi
(se dessa ord. Suppl.), medan tyskar och holländare
ersatt benämningen med volkskunde (»volkskunde»
omfattar emellertid icke blott »folklore», utan
äfven vetenskapen om folkets materiella kultur i
husbyggnad, bohag, drägt m. m.). I Danmark brukas
mest termen »folkeminder». Folklore omfattar
I. Folkets praxis (etologi), seder och bruk vid
bröllop, barndop, begrafning o. s. v., vid jul. påsk,
pingst o. s. v., umgängesvanor, matordning, rättsbruk
(»sedvanerätt») o. d. Hit kunna äfven räknas folkmålen
(dialekterna). II. Folkets tro och vetande: om an de
verlden (mytologi, demonologi), om menniskan i hennes
olika faser, t. ex. mara, spöken (antropologi), om
växter och djur (botanik och zoologi), om land och
folk (geografi och etnografi), om den yttre naturen
(kosmologi, väderleksmärken m. m.), om medlen att
utforska framtiden (mantik), om helsa och sjukdom
(folkmedicin). Folkets praktiska filosofi ligger
delvis i ordspråken, dess historiska vetande i sägner,
dels mytiska, dels historiska, vanligen fästa vid
kända personer, ting eller orter (hit kunna äfven
räknas de isländska »mytiskt-heroiska» sagorna,
om Ragnar Lodbrok, Orvar Odd o. dyl.). III. Folkets
konstverksamhet: historisk-poetisk i hjeltedikter
(t. ex. de homeriska dikterna, sägnerna om Karl den
store, Nibelungenlied, Helgeqvädena, Kalevala o. d. i
bunden stil), historisk-poetisk och lyrisk-poetisk i
folkvisan (ballader, romanser, rent lyriska dikter,
barnrim, sånglekar, vallvisor), på prosa i folksagan
(undersagor, skämtsägner, anekdoter, fabler), i gåtor,
i folkmusik (melodier), i lekar och förströelser
af olika slag. (Folkets bildande konst faller
under den materiella etnografien.) Naturligtvis
gå de olika grupperna öfver i hvarandra. — Ordet
folklore bildades af fornforskaren Will. J. Thoms
(f. 1803, d. 1885), som, under psevdonymen Ambrose
Merten, först nyttjade det, i betydelsen »folkets
vetande», i en uppsats i »Athenaeum» (1846)
och 1878 stiftade Folklore society i London,
hvars organ är tidskriften »Folklore». Rörelsen
har samtidigt spridt sig snabbt till andra land. I
Frankrike utgifvas tre folkloristiska tidskrifter,
i Tyskland bl. a. »Zeitschrift des vereins für
volkskunde» (sedan 1891, utg. af K. Weinhold), i
Amerika »The journal of american folk-lore» (1888),
uti Italien hafva de vigtigaste samlingarna gjorts
af den sicilianske läkaren G. Pitré i Palermo, och
för samma mål arbeta föreningar och tidskrifter i
Portugal, Holland, Belgien, Ungern, Rumanien och de
slaviska landen. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
