Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gaskök ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
filosofiska tidsproblemets utredning (i Lunds univ:s
Årsskrift, 1886). Som professor i Upsala har han
med framgång arbetat för att göra den studerande
ungdomen bekant särskildt med den moderna psykologiens
resultat. Af hans filosofiska arbeten må för öfrigt
anföras Hegelianism och positivism. I. Studier
öfver hegelianismen (i Lunds univ:s Årsskrift,
1883) och Om filosofiens historiska
hufvudformer. I. (1895). G. redigerade och utgaf 1882–90 »Ny
svensk tidskrift», i hvilken han författade uppsatser
af filosofiskt och estetiskt innehåll m. m., samt har
tillsammans med A. Nyblaeus utgifvit delarna V–VII
(1882, 84) af »Samuel Grubbes filosofiska skrifter
i urval».
6. Geijer, Johan Gösta, tonsättare, syssling till
G. 4, af Krokstadsgrenen, född på Hjelleskata,
Millesvik socken, d. 20 Aug. 1857, elev af Norman,
J. Lindegren, Hallen och Svendsen, blef 1894
dirigent för Nya sångsällskapet i Göteborg och 1896
musiklärare i Malmö. Han har komponerat konsertdramen
En klostersaga, balladen Trollens guld, sånger,
stycken för orkester, violin m. m. A. L.
Geijerstam, Gustaf af, författare, föddes på
Jönsarbo, Heds socken, Vestmanland, d. 5 Jan. 1858,
vardt 1877 student i Upsala och aflade 1879 filos.
kand.-examen. hvarefter han verkat såsom literatör,
sedan 1883 i Stockholm. I sitt förstlingsarbete,
berättelsesamlingen Gråkallt (1882), liksom i
samlingarna Strömoln (1883) och Fattigt folk (1884;
en senare samling 1889) anslöt han sig afgjordt
till den nya, »realistiska» eller, strängt taget,
naturalistiska riktning, som tog sina föredömen från
Frankrike, Danmark och Norge och hos oss hade sin
förnämste representant i A. Strindberg. G. vardt
en af de ifrigaste liksom en af de talangfullaste
af denna riktnings anhängare, och i literära
studier och kritiker, offentliggjorda i tidningar
(främst »Aftonbladet») och tidskrifter samt i
bokform (Ur samtiden, 1883, »revyerna» 1885 och
1886) sträfvade han med nit och skicklighet att
utbreda sina åsigter. Redan G:s första skisser
röjde anmärkningsvärd begåfning, men i främsta
ledet bland de nye författarna trädde han dock
egentligen först med sina allmogeskildringar i
»Fattigt folk» och de med dem beslägtade Kronofogdens
berättelser (1890), röjande utom stor förtrolighet
med folkets lif och egendomliga sätt att tänka
och känna en dugtighet och kraft i skildringen
och en skärpa i karakteristiken, som förläna dessa
noveller ett ganska högt värde. G. har utvecklat en
förvånande produktivitet. Utom de nämnda arbetena
må påpekas Erik Grane, en »upsalaroman» (1885;
2:drauppl. 1897), den större berättelsen Pastor
Hallin och skisssamlingen Tills vidare (1887),
Satirer och drömmar (på vers) och Stockholmsnoveller
(1892), Medusas hufvud (1895), Kampen om kärlek,
fyra noveller (1896) samt lustspelen Svärfar (1888)
och Aldrig i lifvet (1890), revyn Seklernas nyårsnatt
(1889), de »svenska bondepjeserna» Per Olsson och
hans käring (1894), Lars Anders och Jan Anders
(s. å.) och Förbrytare (gifven af Lugné-Poës franska
sällskap å Sveateatern s. å.) samt dramen Sascha
(1896). G:s bästa dramatiska arbeten torde vara
de båda förstnämnda »bondepjeserna», i hvilka han
trots en stundom mindre tilltalande »naturalistisk»
kärfhet i teckningen
framstår såsom en af våra främsta skildrare i
dramatisk form af det svenska folklifvet. Hans
bemödande har varit att skildra detta lif sant, utan
all förskönande »romantik». Vidare har G. utgifvit
broschyrerna Hvad vill lektor Personne (ett inlägg
i »Strindbergsfrågan», 1887), Stridsfrågor för
dagen (1888), Kulturkampen i Härjedalen (1891),
Nya brytningar, literära föredrag (Helsingfors
1894), samt, med anslag af Lorénska stiftelsen,
Anteckningar om arbetareförhållandena i Stockholm
(1894), Anteckningar rörande fabriksarbetarnes
ställning i Marks härad (1895) och Anteckningar
rörande arbetarnes ställning vid fyra svenska
grufvor (1897), hvarjämte han utgifvit Pelle
Molins efterlemnade skrifter (»Ådalens poesi»,
1897). Åtskilliga af G:s noveller äro öfversatta till
tyska, franska, ryska och holländska.
G. kunde länge betraktas som den mest konseqvente
representanten för naturalismen inom Sveriges nutida
literatur. Men icke häller han har blifvit alldeles
oberörd af de nya strömningar, som framträdt inom
utlandets vitterhet och äfven inom vår egen vunnit
högt begafvade märkesmän. I hans senaste arbeten,
»Medusas hufvud» och »Kampen om kärlek», hvilka
tillika äro hans mognaste och hvilka såväl i
psykologisk finess och i skildringens djup som
i formens konstnärliga afrundning betydligt
öfverträffa hans föregående, finner man både den
stränga determinismen mildrad och en »mystik», som
röjer ett djupare inträngande i själslifvets gåtor.
J. A. R–m.
*Geikie. 1. (Sir) Archibald G. upphöjdes 1891 i adligt
stånd och blef 1896 ledamot af svenska Vet. akad.
*Geinitz, H. B., afgick 1894 från sina befattningar
såsom professor och museiföreståndare.
Geirdriful l. Geirþriful, Isl. Se Gerdriful.
Geirröðr, Isl. Se Gerröd.
Geir-Skögul, Isl. Se Ger-skagul.
Geirstada-Alf. Se Olaf på Geirstad.
*Geistinger, M., f. 1836 (ej 1840), lemnade
Stadttheatern 1880 och öfvergick 1889 till
privatlifvet. Hennes äktenskap upplöstes snart.
Geiza. Se Geisa.
Gekrönter blumenorden, T. Se Pegnitzorden.
Gela, en af Salomon-öarna (se d. o.).
Gelatinkapslar. Se Lim.
*Gelderland hade 1889 en folkmängd af 512,202
pers. (1895 beräknad till 540,937 pers.). Af hela
arealen äro endast 25 proc. åker, medan 28 proc. äro
ängs- och betesmarker, 2,3 proc. trädgårdar och 15
proc. skogsmark.
Gelésvampar [sjele’-], zool. Se Svampdjur.
*1. Gelhaar, F. M., dog i Stockholm d. 24 April 1889.
*2. Gelhaar, V. C. Se Wallensteen 2.
Geliot [sjöliå’], Louvan, fransk heraldiker. Se
Palliot. Suppl.
*Gellersta, socken i Askers kontrakt. 4,613 har. 1,317
innev. (1895).
*Gellerstedt, A. T., utnämndes 1882 till intendent och
1884 till Förste intendent vid Öfverintendentsämbetet
och utsågs s. å. till ledamot af Tekniska högskolans
styrelse. 1891 lemnade han sekretariatet vid Fria
konsternas akademi. Senare alster af hans diktning
är Eftersommar. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
