Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bibliotekarie. Redan från sin ungdom stod han i
vänskapligt förhållande till flere adliga slägter,
och han knöt tidigt kärleksförbindelse med både
Jörgen Reedtz hustru, Mette Trolle, och Jörgen
Bjelkes hustru, Magdalene Gersdorff, som förblef honom
tillgifven t. o. m. efter hans fall. U. F. Gyldenlöve
var ock alltifrån 1668 nära förbunden med honom. Redan
under Fredrik III:s sista regeringsår var G. konungens
högtbetrodde man och fick såsom afgjord anhängare af
enväldet uppdraget att utarbeta »Kongeloven»; den
blef färdig i Nov. 1668, men antedaterades 3 år. Efter
tronskiftet blef han styrelsens egentliga medelpunkt,
inlade synnerlig förtjenst om alla kollegiers ordnande
och danska språkets användning i alla regeringsärenden
och förstod att hindra de ansatser, som gjordes för
att åter upprätta adelns öfvervälde. Men reformerna,
i synnerhet de ekonomiska, måste deremot tillskrifvas
Gyldenlöve, ej G., ty han var i statslifvet såväl
som i vetenskapen icke någon skapande ande, men hade
stor förmåga att ordna och leda. Han var derför
också mera diplomat än framstående statsman, och
utan betänkande upphäfde han hvad hans företrädare,
Gabell, hade gjort för att närmare förena den
kungliga delen af Slesvig med Danmark. Ej häller
verkade han för planen att vinna den gottorpska delen
af Nord-Slesvig mot att uppgifva Oldenburg; i sin
blinda tro på enväldet ansåg han detta likgiltigt,
om blott konungens makt vore betryggad, och han
fäste stor betydelse vid att vinna konungens stamland
för kronan. Med den största ihärdighet försökte han
att bibehålla ett godt förhållande till Frankrike,
t. o. m. då Sveriges motstånd hade hindrat ett öppet
förbund och då krig med Sverige ej kunde undvikas. Han
önskade alls ej, att kriget flyttades till Skåne, utan
hoppades snarare att kunna återvinna detta landskap
genom att gifva Sverige nordtyska land i utbyte och
hade ingen förtjenst om Wismars intagande. Hvad
som medförde hans fall var dels hans öfvermod,
som stötte bort hans förra vänner och drog konungens
hjerta från honom, dels hans girighet, hvilken redan
under Fredrik III ådrog honom varningar mot att sälja
ämbeten, och hvilken senare förledde honom att drifva
denna handel i stor skala, dels, och i synnerhet,
hans tvetydiga hållning under kriget, som uppväckte
misstanken om landsförräderi, då det var kändt, att
han mottog gåfvor af såväl den franske konungen som
den gottorpske hertigen. Han blef ett offer för sin
tro på enväldet. Han trodde, att han kunde tillåta sig
allt, så länge han åtnjöt sin konungs förtroende. Det
föll honom aldrig in, att han skulle kunna mista
detta, oaktadt de allvarliga varningar, som konungen
gjort honom skriftligt d. 21 Aug. 1675. Det var
grefve Fr. Ahlefeld och hertigen af Plöen, som
störtade honom; hvarken Gyldenlöve, hofmännen eller
S. A. Moth hade någon del i hans fall. Hans försvar
var från första början uppenbart behäftadt med
osanningar; domarena voro långt ifrån hans fiender,
och R. Vinding var ej med bland dem. G. var farlig
på grund af sin stora duglighet, och det var fruktan
för honom, som afhöll konungen från att benåda honom.
E. Ebg.
Griffioer. Se Menniskoraser, sp. 1364.
Grigioni [-djåni], Ital. Se Grisons.
Grigorjev, Apollon Aleksandrovitj, rysk kritiker,
f. 1825, d. 1864, bedömde under nära två årtionden
i de tongifvande ryska tidskrifterna alla nya
företeelser på literaturens område och utgaf flere
kritiska afhandlingar. Han lade Schellings idéer
till grund för sina estetiska åskådningar.
*Grigorjev, V. V., afled d. 19 Dec. (g. st.) 1881.
Grigorovitj, Dmitrij Vasiljevitj, rysk författare,
f. 1822, skildrade ryska allmogen med sympati
och etnografisk noggrannhet i romaner och
noveller, som genom bilder af oförtjent elände
och moraliskt lidande påverkade allmänna meningen
till förmån för lifegenskap ens upphäfvande. Dit
höra byhistorierna Byn (1846), Olycksfogeln
Anton (1848) och Smedovdalen; så ock de två
stora romanerna Fiskare (1853; 8:de uppl. 1889)
och De utflyttade (1855), i hvilka man äfven
träffar tilltalande naturskildringar. I afseende
på förmåga af själsskildring kommer G. deremot
till korta. Hans många smärre berättelser ur
landsorts- och småborgarelifvet såväl som ur de högre
klassernas verld höja sig ej öfver medelmåttan; de
äro halfutförda skisser utan konstnärlig fördelning
af ljus och skugga.
Grillo, Adelaide del. Se Ristori.
Grim (Ögrim), viking. Se Värkö.
*Grimaldi, genuesisk slägt. — 6. Karl III Honoré dog
d. 10 Sept. 1889.
*Grimaldi, Bernardino, f. 1841, var 1884–88
jordbruks- och handelsminister, Dec. 1888–Mars 1889
och Dec. 1890–Febr. 1891 å nyo finansminister samt
Juli 1892–Okt. 1893 skatteminister. Död 1897.
Grimaud [-må], Guillaume, påfven Urban V:s egentliga
namn.
Grimelund. 1. Andreas G. tog afsked från
biskopsämbetet 1883, utgaf derefter flere af
sina homiletiska arbeten och dog i Kristiania
d. 3. Jan. 1896.
*Grimeton. 3,864 har. 916 innev. (1896).
Grimgarn, fiskredskap. Se Nät.
*Grimm. 1. J. L. K. G. Af »Deutsches wörterbuch» har
utkommit slutet af F (K. Weigand, d. 1878), G (till
Gestüm; R. Hildebrand, d. 1894), H–J (M. Heyne), K
(Hildebrand), L–M (Heyne), N–Q (M. v. Lexer), R–början
af S (Heyne), T (till Todestag; v. Lexer, d. 1892) och
V (till Verschrecken; E. Wülcker, d. 1895). Återstoden
af G skall utarbetas af H. Wunderlich, U, W och Z af
Heyne. Sedan 1869 åtnjuter arbetet statsanslag. Jfr
T. Hjelmqvist: »Modern lexikografi» (1896). — En
statygrupp öfver bröderna G. aftäcktes i Hanau 1896.
*Grimm, A. T. von, dog 1878 i Wiesbaden.
*Grimmared. 3,121 har. 548 innev. (1895).
*Grimmelshausen. Boken »Simplicissimus» skildrar 1600-
(ej 1700-)talets seder.
Grimoald. Se Langobarder, sp. 733.
*Grimsby (Great G.) utgör sedan 1888 eget grefskap,
med en areal af 11,5 qvkm. och 51,934 innev. (1891).
Grimsey, liten dansk ö n. om Island, inom polcirkeln,
bebodd af ett 100-tal menniskor, hvilka lefva af fiske
och insamling af fogelägg samt hålla några får. Om
vintern är ön afskuren från all förbindelse med den
yttre verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
