Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyskland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhöra reserven o. s. v. Till »ersatzreserven»
delas endast mindre dugligt manskap, och dess
medlemmar inkallas i fredstid icke till öfning. —
Generalstaben har obetydligt ökats, och »nebenstat»
har uppgått i densamma. Artilleriets beväpning
utgöres af nya snabbskjutande kanoner. C. O. N.
Krigsmarinen. Enligt det af riksdagen 1897 antagna
förslaget skall krigsflottan 1904 bestå af 19
linieskepp (af hvilka 7 skola byggas till dess),
8 pansarskepp till kustförsvar, 12 större (2 skola
byggas) och 30 mindre (7 skola byggas) kryssare,
13 pansarkanonbåtar, 5 kanonbåtar, 10 aviso-ångare,
17 skolfartyg och 10 fartyg för särskilda ändamål
(deraf kejsarejakten »Hohenzollern») förutom
torpedbåtar. Marinstaten för de följande 7 åren
beräknades för 1898 till 172 mill. och för åren
1899–1904 tillsammans till 875 mill. mk (410 mill. mer
än för de närmast föreg. åren). Marinpersonalen för
1898–99 utgjorde tillsammans 25,953 man, af hvilka
822 sjöofficerare.
Rättsväsende. 1896 antogs af riksdagen regeringens
förslag till allmän civillag (bürgerliches
gesetzbuch), hvilken skall tillämpas fr. o. m. d. 1
Jan. 1900.
Finanser. Budgeten for finansåret 1898–99 upptog
utgifterna till 1,441,6 mill. mk. Af motsvarande
inkomster beräknades tullar och förbrukningsskatter
till 701,5, riksstämpelafgifter till 60,8,
matrikularbidrag tili 470,7, nettobehållningen af
jernvägarna till 26,3 samt af post och telegraf till
39,8 mill. mk. — Riksinvalidfonden uppgick vid slutet
af Mars 1897 till 432 mill. mk. Riksskulderna
uppgingo vid samma tid till 2,190 mill. fonderade
skulder, 175 mill. sväfvande skuld och 120
mill. utelöpande riksbankssedlar.
Utländska besittningar. I. I Afrika omkr. 2,348,000
qvkm., med omkr. 9 mill. innev. Om 1) Kamerun
och 2) Togoland se vidare art. i Suppl. —
3) Tyska Sydvest-Afrika Innevånarna tillhöra
tvänne hufvudstammar: bantu (ovampo 50,000 pers.,
herero omkr. 100,000) i n. och hottentotter (nama,
omkr. 7,000 pers.) i s., hvarandras bittraste
fiender. Dertill komma bastarder (2,000) samt de
öfver hela området kringströfvande bergdama (35,000)
och buschmän (3,000). Den hvita befolkningen
var vid 1897 års slut 2,628 pers., de fleste
tyskar, bosatta i Windhoek, förvaltningens säte,
ö. n. ö. om Walfischbay, Otjimbingue, v. om Windhoek,
Swakopmund, vid kusten nära Walfischbay, hvarifrån
jernväg är under byggnad till Windhoek. Ett tyskt
och ett finskt missionssällskap arbeta på ett
tjugotal stationer. Befolkningen sysselsätter
sig med boskapsskötsel. Sädesodling kan idkas i
större skala endast der man genom dammbyggnader
kan magasinera större vattenmassor för fältens
öfvergjutning. De förhoppningar man i början hyste
om landets mineraliska rikedomar (koppar, silfver
och guld) synas hafva varit öfverdrifna. Koloniens
kärna, Lüderitzland (se d. o.), jämte trakten
n. derom öfvergick till det i Berlin 1885 bildade
»Deutsche kolonialgesellschaft für Südwestafrika»,
som utöfvar statens höghetsrättigheter och öfverlåtit
koncessioner åt andra bolag. Budgeten för 1898–99
upptog utgifterna för kolonien till 5 mill. mk, deraf
4,6 mill. mk rikstillskott. — 4) Tyska Öst-Afrikas
areal utom de stora sjöarna beräknas nu till 941,100
qvkm. Innanför en 18 km. bred kustremsa utbreda
sig ofantliga högslätter, krönta af ett randberg,
som från Kilimandjaro (Kibo, 6,100 m.) går i
sydvestlig riktning till norra stranden af Njassa.
Kustområdet är rikt på vattendrag: Umba (gränsflod
i n.), Pangani (Ruvu), Vami, Kufu l. Kingani,
Rufidji och Rovuma (på sydgränsen), af hvilka
ingen är trafikabel någon längre sträcka. Inlandet
har få och obetydliga vattendrag. Utom andelar af
de stora sjöarna har kolonien några andra större
sjöar: Rikvasjön i s. v., Eijassisjön, Manjara-
och Natronsjön v. om Kilimandjaro, och Urigi v. om
Victoria Njansa. Klimatet är tropiskt och osundt,
i synnerhet vid kusten. Denna har två regntider,
inlandet blott en. I landskapen kring Victoria
Njansa regnar det året om. Höglandskapen kring
Kilimandjaro samt höglanden Usambara, Nguru,
Usagara och Uhehe hafva ett sundt klimat, som
fördrages äfven af européer. Växtverlden är rik och
yppig; djurverlden öfverensstämmer med det öfriga
Central-Afrikas. Lejon och elefanter äro sällsynta,
men leoparder, hyenor, sjakaler, noshörningar,
flodhästar, bufflar, antiloparter, giraffer, zebror,
vildåsnor, vildsvin och krokodiler äro vanliga. Guld
har sedan 1895 anträffats på flere ställen; stenkol
finnes rikligt vid Njassas nordände. Befolkningen
består hufvudsakligen af tre folkelement: araber
(i de vigtigare handelsplatserna ända till de stora
sjöarna), inder (i kustplatserna såsom affärsmän)
samt de infödde bantunegrerna. I kustlandskapen
bo suaheli såsom handlande och bärare. Bland den i
allmänhet hedniska befolkningen arbetar ett tiotal
missionssällskap, som äfven underhålla skolor för
bantunegrerna. Tyska skolor för barn af inder och
araber finnas å några större orter vid kusten. 1897
voro i kolonien bosatta 922 européer (586 vid
kusten och 336 å de inre stationerna). Åkerbruk
och boskapsskötsel äro hufvudnäringar, och ett
antal tyska bolag har anlagt kaffe-, tobaks-,
bomulls-, kakao- och andra plantager. För kolonien
är handeln af vigt. Samfärdseln med det inre landet
förmedlas genom bärarekaravaner. En jernväg är
under anläggning från Dar es Salam förbi Mrogoro,
Mpuapua och Tabora, der den skall dela sig till
Victoria Njansa och Tanganjika; en bilinie skall gå
till Bagamojo. Från Tanga går en jernväg till Muhesa
(Korogue). En telegraflinie förenar Dar es Salam
(hvarifrån kabel går till Sansibar) med Bagamojo,
Saadani, Pangani och Tanjra. Guvernörens säte är
Dar es Salam. Utförseln hade 1896 ett värde af
4,12, införseln af 8,67 mill. mk. Budgeten för
1898–99 upptog utgifterna till omkr. 6 mill. mk,
hvaraf 3,8 mill. rikstillskott. Landet förvärfvades
åt T. genom det 1884 i Berlin bildade »Gesellschaft
für deutsche kolonisation», hvilket sedermera antog
namnet »Deutsche Ostafrikanische gesellschaft» och i
Nov. 1890 öfverlemnade hela förvaltningen åt T. mot
ett årligt vederlag af 600,000 mk för tullarna,
II. Oceaniska besittningarna omfatta 251,420 qvkm.,
med 403,000 innev. III. I Asien: Kiatsjeu (se
d. o. Suppl.).
Historia. I Jan. 1890 hade riksdagen beviljat
uppsättande af två nya armékårer ur de redan bestående
truppkårerna, men till följd af det fullständiga
genomförandet af allmän värnpligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
