Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kruttillverkning - Krutved, Se Mantalsräntan. - Kruus, Filip von. Se Krusenstjerna 1. - Kruusbjörn, Kruusebiörn. Se Kruse, P. - Kryanestesi - Kryckeståt - Kryck-kors. Se Kors, sp. 1081. - Kryddböna - Kryddgård - Kryddkusten. Se Guinea, sp. 559. - Kryddliljor - Kryddmynta - Kryddnejlika. Se Jambosa. - Kryddor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenska staten använder, tillverkas på ungefär
samma sätt som nitrocellulosakrutet med några af
materialets olika beskaffenhet betingade olikheter
med däraf följande olika förbränningstemperatur
och urbränningsförmåga. Tre slags krut af olika
sammansättning användas (se Krut, sp. 111). Den
för nitroglycerinkrutet använda nitrocellulosan
är af lägre kväfvehalt, 12,1 proc., än den för
nitrocellulosakrutet. Den blandas med nitroglycerin
på så sätt, att den införes i ett med silbotten
nedtill försedt, högt kärl, i hvilket mycket
vatten befinner sig. Genom ett under silbottnen
utmynnande rör inblåses luft, hvarvid nitrocellulosan
uppslammas i vattnet till en tunn gröt. Under fortsatt
omblåsning tillsättes nu sakta nitroglycerinen,
hvarvid nitroglycerinpartiklarna hänga sig fast
vid nitrocellulosapartiklarna. Denna massa, den
s. k. krutmassan, afskiljes å centrifug från det
mesta vattnet, får därpå flera gånger passera
mellan varma valsar för vattnets fullständiga
aflägsnande och blandas därpå i knådningsapparat
med aceton. Öfriga operationer skilja sig blott i
smärre detaljer från de vid nitrocellulosakrutets
tillverkning förekommande; dock förekommer ej
tvättningen i varmt vatten. NK4-krutets torkning
får i stället ske under så mycket längre tid (ofta
flera veckor). Krutet har nu utseendet af hårda,
brunaktiga, tämligen glatta rör eller skifvor, som
utan svårighet kunna skäras med knif. NK1 och NK5
äro något mjukare och segare än NK4-krut. För våra
gröfre vapen användes nitroglycerinkrut i rörform
af växlande dimensioner, t. ex. för 25 cm. kanon
rör af NK4-krut af 15,5 mm. yttre diameter,
3 mm. väggtjocklek och 155 mm. längd, för 57
mm. kanon rör af NK5-krut af 5 mm. yttre diameter,
1 mm. godstjocklek och 250 mm. längd. För mindre
vapen och gevär användes krutet i form af kulor eller
hellre platta korn, t. ex. för 6,5 mm. gevär platta
korn af 0,32 mm. tjocklek och med 1,5 mm. sida.
E. S-m.
Krutved, kam. Se Mantalsräntan.
Kruus [krūs], Filip von. Se Krusenstjerna 1.
Kruusbjörn [krūs-], Kruusebiörn. Se Kruse, P.
Kryanestesi (af grek. kryos, köld, och anestesi, se
d. o), med., okänslighet eller minskad känslighet
för köld. Såsom sjukdomssymtom förekommer en
dylik vanligen i förening med nedsättning af andra
känselkvaliteter, såsom för värme, smärta, beröring
etc. Orsaken kan vara såväl ett organiskt lidande i
nervsystemet som ett s. k. funktionellt (hysteri).
I. H.
Kryckeståt kallas i några orter i mellersta Sverige de
festligheter, som äro förbundna med framförandet till
den blifvande brudens hem af den s. k. kryckan. Med
denna sannolikt först under senast förflutna
århundraden använda benämning betecknas ett högt träd,
som afkvistats – och, ifall det är en gran, äfven
barkats - så att endast en toppruska återstår. Detta
träd framforslas under ståt och musik och reses
någon af lysningsdagarna framför fästmöns hem, hvarvid
traktering vankas. På åtskilliga håll är det en björk,
som framföres, och högtidligheten kallas därför
äfven draga björk. Stundom resas två träd. Såsom af
allmän svensk och äfven utländsk folksed framgår,
tillhör detta resande af träd eller högtidsstänger
urspr. själfva
bröllopsceremoniclet och står otvifvelaktigt i
samband med en hos de ariska folken i allmänhet
under forntiden utöfvad trädkult. Bröllopsträd
eller bröllopsstänger förekomma utom i Sverige och
i Finland äfven i Tyskland, Österrike, Frankrike,
Rumänien o. s. v., och besläktade riter anträffas
äfven i Asien. Jfr Käpp och krycka och Majstång.
N. E. H.
Kryck-kors. Se Kors, sp. 1081.
Kryddböna, Faba Pechurim, bot., farm., kallas de
torkade, hårda, täta, 3-4 cm. långa, l cm. tjocka,
smalt elliptiska, plankon vexa, rödbruna hjärtbladen
ur frukterna af Nectandra Puchury major Necs, ett till
fam. Lauraccce hörande vackert träd vid Amasonfioden
och dennas tillflöden. En annan art, A’. Puchury
minor Necs, lämnar fullkomligt liknande, men något
kortare och bredare "kryddbönor". Kryddbönorna
ha stark aromatisk lukt, erinrande om muskot och
sassafras, samt lika beskaffad smak. De innehålla
flyktig och fet olja, harts och gummi m. m. och
användas i sitt hemland som matkrydda samt mot
diarré och dyspcptiska lidanden. I Sverige voro
de förr officinella, men äro numera bortlagda.
O T. S. (G. L-m.)
Kryddgård, äldre benämning för köksträdgård.
Kryddkusten. Se Guinea, sp. 559.
Kryddliljor, bot., namn på fam. Zingiberaceæ.
Kryddmynta, bot., namn på Elssholzia Patrinii.
Kryddnejlika. Se Jambosa.
Kryddor, bot., farm., är den gemensamma benämningen
på sådana växtdelar (rötter, barkar, blad, blommor,
frukter, frön), som innehålla flyktiga oljor
och därigenom ega aromatisk smak och lukt samt
utöfva en lifvande verkan på magens slemhinna
och nerver, hvarför många dylika produkter, de
egentliga "matkryddorna", begagnas att ge smak åt
våra födoämnen och njutningsmedel. De viktigaste
kryddorna äro följande. Rötter och rotstockar äro
ingefära, gurkmeja och pepparrot, den enda
barkkryddan af betydelse är kanel, bladen och den
ofvanjordiska örten användas af lager (lagerbärsblad),
salvia, mejram, timjan, dragon, gråbo (vermut),
dill, gräslök, mynta, persilja, krasse och vinruta;
blomställningar, blommor eller delar af blommor
äro saffran, kapris, kryddnejlika, humle och
spansk humle; frukter och frön senap, vallmofrö,
peppar, spansk peppar, kryddpeppar, citronskal,
muskot och muskotblomma, kardemumma, vanilj, anis,
fänkål, koriander, kummin, sellerifrö,
bittermandel och enbär; tryffel är fruktkroppen
af en svamp. Som exempel på sammansatta kryddor kunna
nämnas curry (hufvudbeståndsdel gurkmeja), fransk och
engelsk senap, soja och andra såser. Artificiella
kryddor äro vanillin (vaniljsocker),
kumarin, konstgjord frukteter och
bensaldehyd (konstgjord bittermandelolja). Socker och
salt räknas äfven i allmänhet hit, men äro icke
"aromatiska kryddor", enär de icke innehålla flyktig
olja. Detsamma är fallet med ättika, citronsaft
o. s. v. Likaså äro spansk peppar, hvitsenap och
vallmofrö icke aromatiska kryddor, ty de innehålla
ej flyktiga oljor, utan endast skarpt eller angenämt
smakande ämnen. Kryddor användas dels hela, dels
pulveriserade (malda) eller i form af extrakt (t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
