Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kryddor - Kryddpeppar - Kryddpåsar - Kryddättika - Kryddöarna. Se Molukkerna. - Krüdener, Barbara Juliane von - Krüdener, Nikolaj Pavlovitj von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af enbär, vanilj och saffran), eller i såser;
de malda kryddorna äro ofta förfalskade genom
uppblandning med värdelösa pulver (mjöl, kakaoskal
o. s. v.). Kryddor böra i regel njutas sparsamt,
emedan matsmältningen genom öfverretning af för
mycket kryddor lätt slappas. I varma klimat äro
kryddor nödvändigare för matsmältningen, som genom
den starka värmen afmattas, än i kallare klimat.
O. T. S. (G. L-m.)
Kryddpeppar, Piment, bot., utgöres af de
torkade, ännu icke mogna bären af den i tropiska
Amerika inhemska, i synnerhet på Jamaica odlade
myrtacéen Pimenta officinalis (Eugenia pimenta),
ett träd, som liknar kryddnejlikträdet. Kryddpepparn
är ärtstor, rundad, visande rester af blomfodret,
samt på ytan knottrig och af brunaktig färg. Skalet
omger 1–3 svarta frön. Genom riklig halt af
flyktig olja har kryddpepparn stark aromatisk
lukt och smak, erinrande om kryddnejlikor,
muskot och kanel (däraf da. allehaande och
eng. all-spice). Kryddpeppar användes allmänt som
matkrydda.
O. T. S. (G. L-m.)
Kryddpåsar, Pulvinaria medicata, med., äro små påsar
af tunt tyg, gastyg e. d., hvari anbragts aromatiska
droger, t. ex. kamfer, kryddnejlikor, kamomillblommor
o. d. De användas mest till att bäras på ett band
å bröstet eller i maggropen under kläderna eller
till att fixeras på något sjukt kroppsställe. De
ordineras numera endast af kvacksalfvare,
"kloka gubbar och gummor", mot allmänna lidanden,
t. ex. mot "ältan" (ältpåsar), engelska sjukan
o. d., eller mot allehanda lokala åkommor. Man bör
ej förneka, att inandningen af ångor från kamfer
m. m. kan utöfva ett visst stimulerande inflytande på
nervsystemet, äfven om metoden numera öfvergifvits
af läkarna såsom mindre säker och verksam än andra
sätt att vid behof bibringa stimulerande medel.
C. G. S.
Kryddättika, Acetum aromaticum, farm., ett preparat,
bestående af ättiksyra 60 dlr, koncentrerad sprit 49
dlr och destilleradt vatten 190 dlr samt försatt med
små mängder kanelaldehyd, lavendel-, pepparmynt-,
citron- och rosmarinolja samt eugenol, en klar,
nästan färglös vätska af angenäm lukt. Kryddättika
användes mest utvärtcs som uppiggande luktmedel,
äfven till rökning för att förtaga dålig lukt samt
till desinfekterande tvättning. Jfr Röfvarättika.
C. G. S.
Kryddöarna. Se Molukkcrna.
K iidener, Barbara J u l i a n e von, friherrinna,
bekant som religiös entusiast och predikant, f. 21
nov. 1764 i Riga, d. 25 dec. 1824 i Karasubasar, var
dotter till en kurländsk godscgare, ryska statsrådet
von Vietinghoff. Redan som barn åtföljde hon sina
föräldrar till Paris och fick där en sorgfällig
uppfostran i den franska "upplysningens" stil. Vid
adcrton års ålder blef hon mot sin vilja gift mod
livländska baronen h A. K. von Krudcncr. Denne var
J. J. Rousscaus beundrare och vän samt inplantade
än vidare hos henne den s. k. upplysningens idéer,
men någon verklig sympati blef emellertid aldrig
rådande mellan de båda makarna. Det kom slutligen
till skilsmässa mellan drm, och fru von K. drefs af
sin oroliga själ från den ena staden till den andra,
där nöjen och njutningar vinkade henne. I Paris’
litterära kretsar umgicks hon med Chateaubriand, m:mc
de Stael m. fi. Hon försonade sig emellertid med sin
man, men efter dennes kort därefter timade död (1802)
bcgaf hon sig åter ut på resor. Därunder uppträdde
hon i Paris som förfaff*riima med romanen Valérie
(2 bd, 1803, ny uppl. 1855; öfv. på svenska 1808),
i hvilken hon skildrar sitt eget lifs historia. Efter
en älskares död blef hon vänd åt allvarligare tankar,
och genom beröring med herrnhutare åvägabrag-tcs hos
henne en djup religiös väckelse. Hennes naturliga
entusiasm förvandlades till en religiös, och hon
sökte bland sin omgifning utbreda den tro, hvaraf hon
själf kände sig genomträngd. De fattiges boningar och
sjukhusen blefvo nu hennes verksamhetsfält. Genom
flitigt umgänge i Karlsruhe med Jung Stilling, som
gjorde henne bekant med Swedenborgs läror, antog
hennes religiösa ifver en svärmisk karaktär. Då
hon i Wurttemberg, enligt myndigheternas mening,
föranledde störande religiösa rörelser, blef hon
förvisad från detta land. Efter m:me Guions exempel
reste hon sedan omkring i Tyskland, Frankrike
och Schweiz för att predika, hvarvid hon stiftade
religiösa föreningar. 1814 bevistades hennes religiösa
samk^äm i Paris af kejsar Alexander I af Ryssland,
hvilken redan förut gjort hennes bekantskap samt
blifvit hennes ödmjuke lärjunge. Det var vid denna
tid denne monark underställde planen att bringa
till stånd den s. k. "heliga alliansen" fru von K:s
bcpröfvande. Under hungeråren 1816 och 1817 utöfvade
hon i norra Schweiz storartad välgörenhet, förbunden
med religiös verksamhet. Men då hon nu började
uppträda som profetissa, talande om uppenbarelser
och åberopande sig på af henne utförda underbara
hel-brägdagörelscr, uppkom mö religiösa rörelser,
som framkallade nya förföljelser. Slutligen tog hon
sin tillflykt till sin dotter i Pctcrslurg. Men då
hon äfven där uppträdde med profetior om, att kejsar
Alexander var Guds utkorade redskap till Greklands
befrielse, afvisade denne sin gamla väninnas
inblandning i politiken. Hon begaf sig därefter
till ett sitt gods i Livland, men tvangs af ett
bröstlidande att resa till södern. Med sin dotter
och furstinnan Golitsyn samt ett antal schweiziska
och tyska kolonister bcgaf hon sig nedför Volga,
men dog på väsren. Se biogr, af Eynard (2 bd, 1849),
Capefigue (1868), Lacroix (3 bd/3:e uppl. 1881),
Ford (1893), Turquan (1900) och E. Miihlenbeck,
"Étude sur les oriirincs de la Saintc-Alliance"
(1888). J-P-
Kriidener, Nikolaj Pavlovitj von, baron, rysk general,
f. 1811 i Estland, d. 17 febr. 1891 i Moskva,
deltog med utmärkelse i flera krigshändelser, såsom
undertryckandet af 1863 års polska resning, och
fick 1876 befälet öfver 9:e armékåren, som i kriget
mot Turkiet 1877 utgjorde en af ryska Donau-arméns
fyra afdflninsar. K. stormade Niko-poli (16 juli)
och erhöll befallning: att till tryckande af arméns
rygg söka drifva turkarna från Plevna, men kastades
30 juli med stor förlust tillbaka n f
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
