Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvestor - Kvestur - Kvesved - Kvesveds-stänglar - kvfot - Kviberg - Kvibille - Kvicala, Ján - Kvickdrag - Kvicke - Kvicklera - Kvickning - Kvickrot - Kvicksand - Kvicksilfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som benämning på en person, som handhar en
institutions, ett samfunds, en församlings ekonomiska
angelägenheter. Så är vid Kristiania och Köpenhamns
universitet kvestor titel på en ämbetsman, hvars
åliggande motsvarar de svenske akademiräntmästarnas
och som i likhet med dessa vid ekonomiska frågors
behandling har rådgifvande röst i det akademiska
kollegiet (konsistoriet).
Kvestur. Se Kvestor.
Kvesved, bot. Se B e sk so t a.
Kvesveds-stänglar, farm. Se Besksöta.
kvfot, förkortning för kvadratfot.
Kviberg, platsen för Göta artilleriregementes
kasern utanför Göteborg. Se Göta artilleriregemente,
Göteborg, sp. 891, och pl. l till art. Kasern.
Kvibille. socken i Hallands län, Halmstads
härad. 3,951 har. 920 inv. (1909). Annex till
Slättåkra, Göteborgs stift, Halmstads kontrakt.
Kvicala [kvi’tjala], Jan, tjechisk språkforskare och
politiker (gammaltjechiska partiet), f. 1834, d. 1908,
1867-95 ord. professor i klassisk filologi i Prag,
var 1880-83 medlem af riksrådet och tillhörde sedan
1881 bömiska landtdagen. K. gjorde sig bekant för sin
fordran, att de tyska skolorna i Böhmen ej skulle
behöfva mottaga tjechiska lärjungar (lex K.), och
bidrog mycket till tudelningen af Praguniversitetet
i ett tjechiskt, där han själf undervisade, och i ett
tyskt. Hans filologiska skrifter och öfver-sättningar
af klassiska författare äro högt skattade.
Kvickdrag, veter., en störing i andningen
hos hästar, som hufvudsakligen beror på minskad
elasti-citet hos lungblåsorna, hvarigenom utandningen
försvåras, i synnerhet vid ansträngningar. Allmogen
säger om en häst, som har kvickdrag, att den är
"sprängd". Sjukdomen igenjrännes därpå, att hästar,
som äro angripna af densamma, ha en mycket dof hosta,
att bröst- och bukväggarna äro i liflig rörelse,
äfven efter ringa ansträngningar, samt att hästen vid
utandningen måste använda bukmusklerna, hvarigenom
uppkomma s. k. dubbla flankslag, som visa sig däri,
att sedan flanken vid utandningen på vanligt sätt
sänkt sig, drager sig nedre delen af buken genom
bukmusklernas sammandragning inåt, hvarvid uppstår en
mer eller mindre tydlig fara längs de falska refbenen,
där bukmusklerna äro fästa. Kvickdrag förorsakas
vanligen af ansträngningar genom tunga lass eller
hastiga rörelser, men kan äfven uppkomma som en följd
af långvarig katarr i luftrörsgrenarna. Sjukdomen
kan sällan botas, men olägenheterna af densamma
kunna betydligt minskas därigenom, att man ger det
däraf angripna djuret så litet skrymmande foder
som möjligt eller mest hafre och något halm, men
intet eller endast ringa mängd hö. Därjämte bör en
af kvickdrag angripen häst dagligen vara i rörelse,
men den får ej användas att draga tunga lass eller
till hastiga rörelser. - Pipande kvickdrag kallar
man åter en störing i inandningen hos hästar, hvarvid
under djurets rörelser uppkommer ett pipande och på
ganska långt af stånd hörbart ljud. Det uppstår’
till följd af lamhet i en del af de muskler, som
utvidga ljudsprickan, och varar lång tid samt kan
numera understundom häfvas genom operation. C. A. L.*
Kvicke, zool. Se Horn 1.
Kvicklera. Se F l o 11 m o.
Kvickning, med., fostrets första af modern upp-
fattade rörelser (fosterrörelser) i
moderlifvet. Se Hafvandeskap.
Kvickrot, Triticum repens L., bot., farm., tillhör den
afdelning af grässläktet Trilicum, som af Gaert-ner
benämndes Agropyrum och som omfattar vildt växande
arter med mera glesblommiga, sammantryckta ax och
nästan lansettlika, plattade skärm-
Kvickrot, l rotstock med skott ocn stråbas
samt en blomställning, 2 småax.
fjäll. Den i jorden vidt omkring krypande långa
rotstocken har hvit färg och kallas därför äfven
h v i t r o t. Denna rotstock har en ovanligt
seg lifs-kraft och kan föröka sig hastigt äfven
genom helt små bitar, hvilket väl varit orsak
till benämningen "kvickrot", ett namn, som i olika
provinser är ändradt till "kvicko", "kveka", "kveke"
och "kvekar" m. fl. Kvickroten är ett i högsta grad
besvärligt ogräs, som förekommer allmänt i åkrar,
trädgårdsland, vid sjöstränder och för öfrigt på de
flesta lokaler, där jordmånen ej är alltför hård,
torr och mager. Strået är styft, vanligen upprätt,
af omkr. l m. i längd, med platta, tämligen breda och
fasta blad samt något utspärrade småax. I rotstocken,
som förr var officmell under namnet gr amen eller
radix graminis, finnes socker, som föranledde,
att man af densamma beredde ett sötsmakande, mera
tunnflytande extrakt, mellago graminis, som hade
användning i bröstsafter. Eotstocken har begagnats som
"blodrenande" medel i form af dekokt mot hvarjehanda
sjukdomar, i hvilka det var af vikt att framkalla
ökad urinafgång. . O. T. S.*
Kvicksand. Se Flöt t m o.
Kvicksilfver (ty. quecksilber, fr. vif-argent;
lat. hydra’rgyrum, mer cu’rim, argefntum vivum),
kem., miner., ett sedan äldsta tider bekant metalliskt
grundämne, som i naturen träffas dels gediget, dels i
förening med svafvel (cinnober), mera sällan lege-radt
med guld och silfver eller i förening med hälogener. I
vårt land har man i Sala grufva anträffat mycket små
mängder kvicksilfver. De förnämsta produktionsorterna
äro Spanien (Almaden), Krain
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
