Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlsträng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
579
Kärlsträng
580
sade från den öfriga cellmassan (grundväfnaden)
och hos starkt genomskinliga växter, såsom 1m-o. a.,
redaji med blotta ögat kunna ses som
Fig. 1. Radialt längdsnitt af en kärlsträng från
stjälken af solrosen (Helianthus annuus). Vd
veddel, Bd bastdel, M märg, K kamb um, B bark, s,
s1 spiralkärl, P) P1 porkärl, l libriform, sr silrör,
so segbast, si stärkelseförande kärlsträngsslida.
mörkare, stammen genomdragande trådar. I bladen
framträda kärlsträngarna oftast ännu tydligare,
hvarför de af gammalt ha ett eget namn, nerver. I
rötterna däremot äro strängarnas nedan omtalade
hufvuddclar skilda åt genom mellanliggande paren-kym;
dock utgör hela kärlsträngssamlingcn äfven där
ett väl begränsadt parti, centralcylindern (se
d. o.). Ormbunkarna äro de lägst stående växter, som
ha verkliga kärlsträngar. Sådana finnas ock, ehuru af
växlande byggnad, hos alla högre organiserade växter
(gymnospermer, angiospermer). En typiskt dikotylcdon
växts kärlsträngar innehålla två skarpt skilda
partier: vcddelen och bastdelen. 1. Veddelen (veden,
vasaldelen, kärldelen, xylemet, hadromet) består dels
af trakéer 1. kärl (se d. o.), dels af trakeider,
som skilja sig från kärlen därigenom, att väggarna
mellan de enskilda cellerna icke äro upplösta, dels
af vedpar enkym och stödjande libriform (liknande
hårdbast). Vanligen äro vedens alla celler förve-dade
(se Cell, sp. 1392), dock kunna vcdparen-kymets
väggar understundom bestå af endast cellulosa. -
2. Bastdelens 1. bastets (kri-braldelen, leptomet,
f l o ö in e t) viktigaste del äro silrören, som ha
sitt namn efter de af hål genombrutna väggpartier
(silskifvor), som förena dem med hvarandra. Silrören
flankeras alltid af följeceller och kambiformceller,
protoplasmarika, långsträckta celler. Hos de flesta
dikotylodoner innehåller bastet utom nämnda element
äfven paren-kymceller (bastparcnkym), hvarjämte
hårdbastgrupper (se Bast) kunna vara bifogade
detsamma som stöd. Alla bastets celler ha väggar
af cellulosa, alltid oför-vedade; deras inre är
synnerligen rikt på ägghvite-ämnen. Hos ett fåtal
växter finnas kärlsträngar, som bestå af endast
bast. - Kärlsträngen uppkommer i den unga växtdclen
på sådant sätt, att vissa celler (prokambiet) antaga
en långsträckt form, och
ur dem uppstå genom ytterligare omvandling de första
små trakciderna (proloxylem 1. vasalprima-ner)
och silrören (prolofloem 1. kribralfmmaner). Den
vidare utvecklingen sammanhänger på det närmaste
med de ledningskraf, som på grund af den växts eller
växtdels lefnadssätt, i hvilken kärlsträngen ingår,
ställas på densamma. Så är t. ex. hos slingerväxter,
hvilkas stora bladyta förbrukar en i förhållande
till stammens tjocklek ofantligt stor mängd vatten,
veddelen starkt utvecklad, med många och stora kärl,
medan den hos vattenväxterna, som genom hela sin
yta kunna upptaga hvad de behöfva af det omgifvande
vattnet, kan vara reducerad till en enda rad af
förkrympta kärl. Lik-artadt är förhållandet hos
parasiterna. Bastdelen är däremot mindre underkastad
förändringar i nu nämnda hänseende.
Visa sålunda kärlsträn-
garna i vissa afseenden stor tillpassningsförmåga
mot skilda yttre förhållanden, så visa de i andra en
mycket utpräglad tendens att genom en lång
Fig. 2. Tvärsnitt af en öppen kollateral
kärlsträng af
dikotyledon stam (Ranunculus). s spiraltrakeid,
m kärl,
k kambium, v sildel, so segbast.
utvecklingsserie bibehålla en del
karaktärer. Därigenom afge de ofta viktiga
systematiska kännetecken, ej blott för enskilda
släkten och familjer, utan för hela grupper, såväl
för mono- som
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
