Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labbsläktet - Labdakider - Labdakos - Labe - Labé, Louise - La Beaumelle - La Bèdoyère, Charles François Angélique Huchet de - La belle cordière - La belle Corisande - La belle ferronnière - La belle jardinière - Labellum - Labem - Labeo - Laber - Laberius - Labes - Labia - Labia, 1. Fausta L., 2. Maria L. - Labial
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
721
Labdakider-Labial
722
Kroppslängdcn växlar mellan 445 och 490 mm. Denna
art förekommer dä och då under den kallare årstiden
både vid västra och östra kusterna, någon gång
inuti landet. Dess häckningborter ligga inom norra
polcirkeln. -S t o r l a b b e n, L. catarrhacles, är
mörkbrun, ofvan med rostgula längdstreck, undertill
stötande i grått. Vingarna äro svartbruna, med en
hvit fläck, stjärten svartbrun, med de båda mellersta
pennorna förlängda och afrundade, näbben och fötterna
svartaktiga. Kroppslängden växlar mellan 570 och 614
mm. Af denna art ha endast enstaka exemplar påträffats
i Skandinavien; den häckar på öarna i Atlantiska
hafvets norra delar. C. R. S. (L-e.)
Labdakider, afkomlingar af Labdakos (se d. o.).
La’bdakos, sagokonung i det forngrekiska Tebe,
son af Polydoros och Nykteis, fader till Laios och
stamfader för labdakidernas hus. Se O i d i-p u s.
A. M. A.
Labe, tjechisk namnform för Elbe (se d. o.).
Labé, Louise, fransk skaldinna, f. omkr. 1526 i Lyon,
d. där 1566, fick en lärd och artistisk uppfostran,
gifte sig med en rik repslagare Perrin (äfven
hennes fader hade drifvit repslageri i stor skala,
och hon är känd under namnen "Darne Perrin" och
"la belle cordiére"). Hon både komponerade och sjöng
sina dikter. I sitt hem samlade hon Lyons litterära
och eleganta värld, fick gifvetvis såväl hänförda
lofsägare som ursinniga fiender, hvilka stridt om
hennes eftermäle. - L:s till formen antikiserande
dikter väcka intresse genom drag af äkta lidelse och
rörande svårmod. Oafsedt vårdslösa och dunkla ställen
är språket anmärkningsvärdt rent. Hennes till omfånget
ringa Oeuvres (1555; senaste uppl. 1887 af Charles Bov
i 2 bd med biografi) innehålla 24 sonetter, 3 elegier,
ett ode till Venus samt Le delat de Folie et d’Amotir3
en särdeles fin, på prosa skrifven scen i Olympen.
La Beaumelle [båmä’11]. Se B e a u m e 11 e.
La Bédoyére [bedwajär], CharlesFrancois Angélique
Huchet de, grcfve, fransk militär, f. 17 april 1786
i Paris, d. där 19 aug. 1815, ingick vid 20 års
ålder i hären, deltog med utmärkelse i fälttågen i
Preussen och Polen (1806 -07) samt blef adjutant åt
Lanncs och 1809 åt Eugene de Beauharnais. Som öfverste
utmärkte han sig synnerligen vid Liitzcn och Bautzen
(1813). Under den första restaurationen rönte han
många prof på de styrandes välvilja, men vid Napoleons
återkomst från Elba (mars 1815) öfvergick han genast
till denne och drog därigenom hela armén ined sig. Han
blef nu divisionsgeneral, pär af Frankrike och
kejsarens adjutant. Efter Waterloo måste han en tid
hålla sig dold i Auvergne, men begaf sig oförsiktigt
nog till Paris för att säga farväl åt sin familj, då
han ämnade lämna Frankrike. Han blef då arresterad,
ställdes inför en krigsrätt och dömdes till döden.
E. A-t.
La belle cordiére [bä’l kårdiår]. Se Labé, L.
La belle Corisande [bä’l kårisä’d], fr. Se G u i.c
h e, D i a n e.
La belle ferronniére [bä’l färråniär]. Se F e r-r o
n n i é r c.
La belle jardiniére |"bä’l jardinjår], madonna af
Eafacl. Se Jardiniére.
Labe’llum, löt. Se O r c h i d a c e ge.
Labem, stad. Se Aussig.
La’beo, namn på en fornromcrsk familj. Mest
bekant bland dess medlemmar är M a r c u s A n
t i-stius L., son af den rättslärde Pacuvius
L. Lärjunge af Trebatius och andra berömda
rättslärde, blef han stiftare af en juridisk
skola i Eom, den s. k. proculianska. Hos Augustus
stod L., som i politiken var frisinnad, i mindre
anseende än den monarkiskt sinnade medtäflaren
Atejus Capito. Han efterlämnade 400 böcker,
som innefattade ett själfständigt system i
civilrätten. Utdrag ur dessa böcker användes af
senare jurister och funno vägen till "Digesta".
R. Tdh.
Läber (ty. och höll. lalber), sjöv., sägcs vinden
vara, då den är så svag, att alla segel kunna föras.
Labe’rius, namn på en fornromersk familj. Särskildt
bekant är Decimus L. (f. trol. 105, d. 43 f. Kr.),
författare af mimer (se d. o.). L. blef 45 f. Kr. af
Caesar nödgad att själf, ehuru riddare, uppträda som
mimisk skådespelare i täflan med im-provisatören
Publilius Syrus, mej hämnades på diktatorn genom
en ännu (se Macrobius’ Saturn. 2, 7, 2) bibehållen
prolog, i hvilken han på ett käckt sätt skämtade
öfver Caesar. L:s mimer, af hvilka endast omkr. 40
titlar och enstaka fragment äro bibehållna, behandlade
olikartade ämnen och utmärktes genom kraft, kvickhet
och liflighet i framställningen, ofta förenad med
personliga angrepp, och uppsluppet skämt. Han
ådagalade teknisk fulländning och mästerskap i
behandlingen af språket, som han formade i djärfva
ordbildningar och färglade med starka uttryck, medan
på samma gång en lätt konversationston genomträngde
det hela. R- Tdh.
La’bes, kretsstad i preussiska reg.-omr. Stettin
(Pommern), vid_Rega. 5,183 inv. (1905).
La’bia maj öra och Labia minöra, anat. Ss Könsorgan,
sp. 647.
La’bia. 1. F a u s t a L., italiensk operasångerska,
f. 1872, debuterade 1892 i Neapel som Valentine i
"Hugenotterna" och var 1893-95 fäst vid k. operan i
Stockholm genom ett permanent "gästspel", hvarunder
hon utom nyss nämnda parti sjöng Santitzza i
"På Sicilien’ , Margareta-Helena i "Mefistofclcs",
Elisalet i "Tannhäuser", Aida, -Gitconda m. fl. Hennes
granna, ehuru ej tillräckligt skolade sopranstämma och
hennes tilltalande apparition gjorde sig bäst gällande
i italienska operor, där den sydländska naturellen
mest öfverskylde bristen på dramatisk tolkning och
studier. Hon har därefter uppträdt uti Italien och
Spanien - 2. Maria L., den föregåendes yngre syster,
har likaledes gjort sig känd som operasångerska. Sedan
hon varit gift med en rysk officer, som omkom
i rysk-japanska kriget, debuterade hon 1905 på
k. teatern i Stockholm som Mimi i "Bohéme", Margareta
i "Mefisto-felcs" och Santuzza i "På Sicilien",
intagande och temperamentfulla framställningar. Hon
har därefter tillhört Komische oper i Berlin och
uppträdfc på Metropolitan operahouse i New York samt
är från hösten 1911 engagerad vid Wiens hofopera. I
maj s. å. gaf hon på k. teatern i Stockholm gästroller
(Tosca, Carmen, Violetta i "La traviata" samt ånyo
Mimi i "Bohéme") och visade sig därvid ha utvecklats
till mogot och glänsande artistskap. Hennes röst, en
hög sopran, är jämn och frisk, gestalten och anlotot
särdeles förmånliga, hennes lyrisk-’ dramatiska
framställning full af lefvande uttryck och sydländsk
eld. 1. A. L.* 2. E. F-t.
Labial (af lat. lafbinm, läpp), horande till läp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
