Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska / 757-758 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lackarbeten - Lack-dye - Lackera - Lackerade blad - Lackfernissor - Lackfärger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i samma stil som på de berömda Kashmir-schalarna. Från
Kashmir kommer också det bästa indiska

Fig. 3. Del af ett lackeradt skrin med Kashmirmönster.

lackarbetet. Där tillverkas ej blott, såsom i det
öfriga Indien, skålar, dosor, pennskrin, flaskor,
solfjädersställ, tallrikar och bokband i lack,
utan äfven stolar,

Fig. 4. Indiskt lackeradt spelkort.

bord och sängar. I motsats mot det kinesiska och
japanska lacket är det indo-persiska utomordentligt
färgrikt. Som botten användes ofta djupblått, grönt,
merendels i effektfull förbindelse med guld; rödt,
gult och blått äro hufvudfärgerna. Ornamenten
täcka föremålens hela yta, såsom någon gång i den
äldre japanska konsten, och i bårderna upprepas
rytmiskt det använda blomstermotivet. I Sawantwadi
i Bombayprovinsen tillverkas lackerade spelkort med
mytologiska scener i brokiga färger (se fig. 4),
sådana funnos ock på den ofvan nämnda utställningen.

På 1600-talet införde holländarna japanska
lackarbeten till Europa. Vieux-laque (fr., "gammalt
lack") är en ännu i konsthandeln och flerstädes vanlig
benämning på dylika arbeten. Stundom äro de inlagda
med pärlemor m. m. I Sverige finnas praktpjäser
(kistor, skåp, skrin o. d.) på Gripsholm (t. ex. en
kista från Gustaf II Adolfs tid), Drottningholm
och Kina. Först på 1700-talet fingo de europeiska
efterhärmningarna något konstvärde. Särdeles
berömda blefvo "vernis Martin", son i Frankrike
förfärdigades af "ebenisterna" bröderna Martin på
1700-talet. I samma årh. arbetade familjen Stobwasser
i Tyskland med utmärkt framgång. Litt. bl. a.: Gonse,
"L’art japonais" (1883), Hart, "Notes on the history
of lacquer" (1893), Brinkmann, "Führer durch das
hamburgische museum für kunst und gewerbe" (1894),
Rein, "Japan", bd 2 (1886), Münsterberg, "Japanische
kunstgeschichte", bd 2 (1905), Wettergren, "Katalog
öfver ............ utställning af japansk konstslöjd
och konsthandtverk" (1911), Birdwood, "Indiens konstslöjd"
(sv. öfv. af H. Hildebrand, 1882).
J. C.

Lack-dye, Lac-dye [lä’k dai’; af eng. dye,
färgämne], ett färgmedel. Se Gummilacka.

Lackera (ang. härledningen se Lack), förse ett föremål
med en färgad, glatt och glänsande öfverstrykning,
som fullständigt skyler föremålets naturliga
yta. Lackering är ett slags mellanting mellan
målning och emaljering. Materialet i lackergods
plägar vara trä, papier-maché, läder, tenn, järn
eller bleck (i Japan äfven lera, ben o. s. v.). Till
lackeringen nyttjas i Japan och Kina ett slags lack,
i Europa lackfernissor blandade med färgämnen. Den
europeiska lackerindustrien är en härmning af den
japanska (se Lackarbeten). I Europa öfverdrager
lackeraren godset 2–4 gånger med en grundning af
t. ex. blyhvitt, mönja och umbra; det spacklas
därefter och får torka (i varmluftsrum eller
ugnar), slipas med sandsten och vatten, sedan med
sandpapper eller rifven pimsten, grundas ånyo,
strykes med färg, som är angjord med lackfernissa,
slipas ånyo, strykes några gånger med den rena
fernissan, poleras med trippel och afputsas med
puder. Hvarje lager af öfverstrykningen måste torka
fullständigt och glattslipas, innan det nästföljande
anbringas. Bestrykningen skall ske snabbt, jämnt och
försiktigt, med sorgfälligt undvikande af damm och
fuktighet. I det att lackfernissans lösningsmedel af
dunstar, kvarstannar hartset (lacket) som ett tunt,
glänsande öfverdrag. Till sist dekoreras ofta ytan
med bladguld, bronspulver o. d. För metallgods är
förfaringssättet enklare än för trä. I vagnmakeriet
brukas till vagnars lackering mycket sega färger
och många (12–15) öfverstrykningar. – Jfr Fernissa,
sp. 81, och Filt, sp. 257.

Lackerade blad, bot., blad, som äro
öfverdragna af hartsartade ämnen,
hvarigenom transpirationen nedsättes.
G. L-m.

Lackfernissor. Se Fernissa, sp. 81.

Lackfärger äro med konst framställda föreningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>