Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lafvar - Lafve. 1. Sitt- eller liggplats i badstuga. - Lafve. 2. Liggplats i timmerkaserner. - Lafve. 3. Grufv. - Lafve. 4. Jaktv. - Lafve. 5. Trädg. - Lag - Lag. 1. Filos. - Lag. 2. Jur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
805
Lafve-Lag
806
Lafvarna förökas på vegetativ väg genom lösgörande
af baldelar och genom s o r e d i e r. Dessa bestå
af gonidiegruppcr, som äro omspunna af hyfer och
spränga barklagret och framträda på bålens yta som
hvitaktiga, pulverformiga hopar; de spridas af vinden
och vattnet och utväxa till nya lafbälar. De flesta
lafvars fruktifikationsorgan utgöras af apo-tecicr
och pyknider. - Apotecierna likna fullkomligt
askomyceternas motsvarande organ. De gymno-karpa
1. diskokarpa lafvarnas (Discoliclienes) apote-cier
öfverensstämma med diskomyceternas apotccier, de
angiokarpa 1. pyrenokarpa lafvarnas (ryrenoli-chenes)
apotecicr ha samma byggnad som pyrenomy-ceternas
peritccier. Pyknidcrna öfverensstämma med de liknämnda
organen hos svamparna. Lafvarnas könsorgan äro
karpogon och spermaticr. Karpogo-nen, som likna
dem hos floridéerna (se F l o r i d e aj), bestå
af mångcelliga, i nedre delen spiralvridna trådar,
slutande med ett utanför bålens yta framstic-kande
trikogyn. De stafformiga, membranklädda spermatiorna,
som utvecklas i pyknidliknande behållare, kopulera
med trikogynct. Efter befruktningen utväxa från
karpogoncts nedre celler askogcna hyfcr, som jämte
vegetativa hyfcr ge upphof till apotccierna. Hos
flera lafvar funktioncra könsorganen ej, utan
apotccierna uppstå på apogam väg. - Den systematiska
likenologiens grundläggare är E. Acharius. Många
försök ha sedan dess gjorts att systematiskt
ordna lafvarna. Så ha de t. ex. af Th. M. Fries
med gonidicrna som indelningsgrund indelats i 6
grupper, af hvilka de viktigaste äro Archi-lichencs
med protococcoidégonidier, ScleroUchenes med
chroolepidégonidicr och IyhijcoUchenes (CoJlcma-cew)
med nostochacégonidier. Nu indelas lafvarna allmänt
i två stora hufvudgruppcr: Ascolichenes med hyfer
tillhörande en askomycet och Kasidiolichenes
1. Hi/menolichenes med hyfcr tillhörande en
basi-diomycet. Den senare gruppen omfattar endast
ett fåtal, i tropikerna lefvande arter, t. ex. Cora
(fig. 13). - Lafvarna spela en ingalunda ringa roll
i naturens hushållning och ha äfven stor ekonomisk
betydelse i flera hänseenden. Ronlafven möjliggör
renens förekomst i höga norden och därigenom de
nomadiserande lapparnas uppehälle. Som näringsmedel
användas Lecanora escnlenta (se fig. 8 o. 9 och M
a n n a) och Gyrophora esculenla (se Gyrophora);
renlafvcn har användts till brännvinsbränning
(se C l a d o n i a). Islandslafven (se Ge
t rar i a) har medicinsk användning. Många
lafvar äro rika på färgämnen (färglafvar, färg
m oss a) och användes förr allmänt af allmogen
till färgning af garn. De viktigaste nu använda
laffärgämnena äro lackmus och orselj (se dessa ord).
G. L-m.
Lafve. 1. Sitt- eller liggplats i badstuga. -
2. Liggplats i timmerkaserncr. - 3. Gm f v., en
plattform eller balkong af trä, uppbyggd öfver en
gruf-öppning eller vid en ortmynning i ett grufschakt
för att underlätta malmttinnornas handterande vid
uppfordringen af malm ur grufvan. Jfr fig. 2 i
art. Grängesberg, sp. 469. - 4. Jaklv. Se Skott-lä
f v e. - 5. Träd f/. s inrättning för odling
af växter. Lafvar äro dels p l a n 11 a f v a r
(ung. detsamma som kallbänk, se D r i f b ä n k),
som användas utomhus, dels växthuslafvar 1. förö k
ning s-lafvar, som anbringas inomhus. De senare kunna
hvila direkt på marken, då do vanligen utföras af
blott en ram, hopsatt af på kant ställda bräder
och inuti fylld med jord, eller ock utgöras de
af långa bord af trä, cement e. d. med höga,
uppstående kanter, afsedda att kvarhålla ett
tämligen tjockt jordlager. Till vissa lafvar, som
användas för odling af ömtåligare växter, hör en
glasbcläggning, antingen i form af ett vanligt
fönster eller ock några takfor-migt anbragta
glasrutor. 3. G. II-r. 5. C. G. I>.
Lag (plur. lagar; lat. lex), i ordets allmännaste
betydelse den bestämmande princip, enligt hvilken en
kraft verkar eller borde verka så och ej annorlunda. –
1. Filos., det konstanta i en växling, tänkt icke
blott som det i växlingens alla moment perdurerande
(fortvarande), utan ock som reglerande och normerande
det föränderliga. I sin sistnämnda egenskap blir detta
konstanta ej blott det, som af växlingen ej beröres,
utan jämväl grunden till den ordning, i hvilken de
föränderliga momenten framträda. Ett sig utvecklande
(organiskt l. lefvande) väsen kan ej ha sin lag i
något annat än sig själf, och lagen är därför, i sin
sanning sedd, ett ändligt och föränderligt väsens
i sig själf konstanta och nödvändiga bestämdhet,
tänkt som normerande och reglerande det hos väsendet
växlande och tillfälliga. I denna sin egenskap är
lagen alltid något fullt konkret och individuellt. En
abstrakt lag (en lagformel) är i själfva verket
blott en abstraktion ur den konkreta lagen. Om man
t. ex. i allmänna uttryck anger en naturlag, så har
man därmed endast utsagt vissa allmänna egenskaper,
det nödvändiga och oföränderliga sätt, hvarpå naturen
själf i sin utveckling verkar. Abstrakta sedebud äro
ingenting annat än abstraktioner ur den konkreta
sedelag, som människan har i sitt samvete gifven
o. s. v. Hvarje lag eger karaktären af nödvändighet
inom det område, där den verkligen gäller, och den
i hvarje fall hotande faran är blott att antingen ge
detta område en alltför stor utsträckning eller ock
att som lag betrakta sådant, som är blott en regel,
d. v. s. föreställa sig, att hvad som gäller i många
fall inom visst område skulle gälla i alla. Till det
förra felet gör sig t. ex. den skyldig, som ansett
naturens lagar gälla äfven för det andliga området
eller tvärtom, till det senare den, som t. ex. låter
ganska ofta gällande sedliga föreskrifter få
betydelsen af att alltid gälla eller vara nödvändiga
uttryck för sedelagens eget väsen. – Den nödvändighet,
hvarmed en lag gäller, kan vara af två slag. a)
Teoretisk, i hvilket fall lagen under de förhållanden,
i hvilka den har giltighet, ovillkorligen måste
följas. Hit höra t. ex. naturlagarna; vidare äfven
lagarna för människans teoretiska verksamhet,
t. ex. tankelagarna, hvilka människan måste följa,
såvidt hon verkligen tänker (i filosofisk bemärkelse),
äfvenså lagarna för den lägre teoretiska verksamheten,
t. ex. minne, idéassociationer m. m. b) Praktisk
nödvändighet, i hvilket fall lagen, där den
eger giltighet, ovillkorligen bör följas. Hit hör
t. ex. sedelagen. Människan kan visserligen underlåta
att fylla sin plikt, och man kan därför ej säga,
att hon ovillkorligen måste följa sedelagen. Men
hon bör ovillkorligen detta; sviker hon sin plikt,
lämnar hon en fordran ouppfylld, hvars giltighet som
fordran hon dock ej kan underlåta att erkänna. Vidare
räknas också hit den juridiska lagen, statens lag
(se nästa afdeln.).
2. Jur., i vidsträckt mening liktydigt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
