Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagrange-Chancel, François Joseph de - La Granja - La Grasserie, Raoul Robert Guérin de - Lagrenée, franska målare. 1. Louis Jean François L. - Lagrenée. 2. Jean Jaques L. - Lagrenée. 3. Anthelme François L. - Lagretten - Lagrèze, Gustave Basele de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
881
Lagrange-Chancel-Lagréze
882
sökte han sedermera ge uttryck åt sin grundåskådning
genom att från hela infinitesimalkalkylen borttaga
den geometriska form, som hans föregångare gett
åt densamma, och förvandla den till en teori
för analytiska funktioner. I detta afseende
misslyckades han visserligen därigenom, att han
förbisåg konvergensens grundväsentliga betydelse
vid hvarje serieutveckling, men hans försök har
dock, särskildt i rent metodiskt hänseende, varit
till stort gagn för vetenskapen. I allmänhet gäller
det om L., att han på nästan alla områden inom den
matematiska analysen framträdt som banbrytande eller
omgestaltande, och man har med skäl räknat den moderna
matematikens början från hans uppträdande. Så har
han grundlagt den allmänna teorien för partiella
differentialekvationer, icke blott af första, utan
äfven af andra ordningen, väsentligen utvecklat
teorien för differentialekvationers singulära
solutioner, talteorien, ekvationsteorien och särskildt
teorien för numeriska ekvationers lösning, vidare
sannolikhetskalkylen, interpola-tionsmetoderna,
integrerat åtskilliga differensekvationer och
angifvit den första metoden att addera två
elliptiska integraler, en fråg*5,, som af Euler
genom blott divination hade blifvit löst. -
Den storartade verksamhet L. utvecklat inom den
matematiska analysens område utsträckte han äfven
till den tillämpade matematiken. Hans intresse var
likväl där mindre att utreda naturvetenskapens
dunkla frågor än att ådagalägga den matematiska
analysens herravälde öfver naturföreteelserna
Bland af honom behandlade ämnen torde i främsta
rummet böra nämnas perturbationsteorien, hvars
utveckling han i väsentlig mån främjat genom att
införa variationen af do elliptiska elementen
i stället för af koordinaterna. I nära samband
härmed står hans lösning af den viktiga frågan om
planetsystemets stabilitet, hvarvid han ådagalade
medelrörelsernas invariabilitet, under förutsättning
att hänsyn tages blott till första och andra potensen
af massorna. Bland öfriga af honom behandlade
astronomiska problem må nämnas månens libration,
beräknande af Venuspassager och förmörkelser samt
elliptiska sfäroiders attraktion. Inom fysiken utförde
han bl. a. undersökningar om vibrerande strängar
och om ljudets rörelse, hvilka båda företeelser af
honom återfördes till samma analytiska formulering,
samt angående fluiders rörelse. Ett af L:s storverk
är Mécanique analytique (1788; 4:e uppl. 1888-89),
hvari han, efter en oöfverträfflig historisk
inledning, lämnar en framställning af den analytiska
mekaniken, konsekvent härledd ur en enda princip,
den s. k. principen för de virtuella hastigheterna,
hvars värde först genom detta klassiska arbete
blef till fullo ådagalagdt. Af L:s öfriga utgifna
arbeten må nämnas Théorie des fonctions analytiques
(1797; 4:e uppl. 1881), Trailé de la resolution
des équations numériques (1798; 3:e uppl. 1826)
och Lecons sur le calcul des fonctions (1806). En
fullständig upplaga af hans Oeuvres har blifvit
ombesörjd af Serret och Darboux (14 bd, 1867-92).
(L F.)
Lagrange-Chancel [-gräj-jäsä’1], F r a n c o i s
Joseph de, fransk dramatiker, f. 1677, d. 1758,
skref vid 14 års ålder tragedien Jugvrtha (som
några år senare med framgång uppfördes), blef pagc
hos prinsessan af Conti och anförtroddes åt Racine
till vägledning, men han uppfyllde icke de stora
förhoppningarna. Anställd vid hertiginnans af Orleans
hof, skref han ett antal tragedier, som bjuda
endast på en klen, poesilös efterklang af det
franskklassiska etikettdramat. Bäst äro Amasis
(1701) och Inö et Mélicerte (1713). Mera känd blef
han genom sina hätska, satiriska, mot "regenten"
(Filip af Orleans) riktade oden, kallade Philippiques
(senaste uppl. 1875), hvilka 1720 ådrogo honom ett par
års fängelsestraff på S:te Marguerite. Hans samlade
arbeten utkommo 1758, valda skrifter 1811 och 1830.
La Granja [grarncha], spanskt lustslott. Se G r a n
j a.
La Grasserie [grassen], Raoul Robert G u é r i n de,
fransk författare, f. 1839 i Rennes, juris doktor och
advokat, har författat ett stort antal filologiska,
juridiska och sociologiska samt vittra arbeten. Till
språkvetenskapen höra Études de gram-maire comparée
(1887-99), Études de rythmique (1893-96), Des
principes scientifiques de la versifi-cation francaise
(1900), Étude scientifique sur 1’argot et le parler
populaire (1907) och Du langage subjec-tif, biologique
ou émotionnel et sociologique ou réve-rentiel
(1908) samt undersökningar af några sydamerikanska
folks språk. Af de öfriga må nämnas hans öfv. af
1734 års lag med kommentar och inledning (1895;
utgör bd 11 af "Collection de codes étran-gers"),
De la psychologie des religions (1899), Des religions
comparées au point de vue sociologique (s. å.), Des
principes sociologiques de la crimino-logie (1901)
och Essai d’une sociologie globale et synthétiquc
(1904), De la criminologie des collecti-vités (1903)
och diktsamlingen Hommes et singes (1889).
Lagrenée [-grone], franska målare. 1. Louis Jean Fr
a n 90 i s L., f. 1724, d. 1805, elev af Carle van
Loo, fick 1749 romerska priset för Josef förklarar
Faraos drömmar, blef 1758 professor vid franska
konstakademien, vistades på kejsarinnan Elisabets
inbjudning 1760-63 i Petersburg, där han vardt
direktör för akademien, blef 1781 direktör för
franska akademien i Rom och 1785 rektor för École
des beaux-arts samt var äfven konservator för
Louvremuseet. Han utförde bl. a. Rättvisa och nåd
(1765, Louvre), porträtt af kejsarinnan Elisabet
(museet i Douai), Deianeiras bortröfuande (Louvre)
samt en mängd andra taflor med antik-mytologiska
ämnen. I Sveriges nationalmuseum finnas Amor och
Psyche, Bacchus och Ariadne3 Diana och Endymion,
Merkurius, Aglauros och Herse. - 2. Jean Jacques L.,
den föregåendes broder och lärjunge, f. 1740, d. 1821,
var verksam vid Sévresfabriken och blef 1781 professor
vid konstakademien. Bland hans arbeten märkas den
utsökta flickbilden Melankolien (Louvre), Vintern
(plafond i Apollogalleriet sammastädes), Antikt
bröllop (museet i Ångers), S:t Mikael och draken
och Kristi dop (katedralen i Auxerre). L. utförde
ett 50-tal raderingar. - 3. A n-t h el m e Fr an
901 s L., son af L. l, f. 1774, d. 1832, målade
med förkärlek hästar och egnade sig under sina
sista år helt och hållet åt miniatyrmåleriet.
1-3. J. K-e.*
Lagretten, L a gr e 11 e m ae n d. Se L a g-mandsret.
Lagréze [-gräs], Gustave Basele de, fransk juridisk
och antikvarisk skriftställare, f. 1811 i Pau
(dödsår okändt), var ämbetsman i sin födelsestad
och på mödernet besläktad med familjen Bernadotte
(se d. o., sp. 38). Han skref bl. a. Antiqmlrs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
