Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lavendel - Lavendelolja - Lavendelsprit - Lavera - Laveracksetter - Laveran, Charles Louis Alphonse - Lavergne, Louis Gabriel Léonce Guilhaud de - Laverna - Lavery, John - Lawes, sir John Bennet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1421
Lavendelolja-Lawes
1422
har användning i parfymerier och till
porslinsmålning. Farmakopén upptager äfven spiritus
lavandulce, l a-vendelsprit, som är en blandning
af sprit, vatten och lavendelolja; lavendelolja
ingår äfven som beståndsdel i farmakopéns tinctura
Lavandulce ärorna-tica, aromatiska lavendeldroppar,
samt acetum aromalicum, kryddättika. Lavendel
är ett upplifvande medel för luktsinnet och
nervsystemet. För liknande ändamål användas i andra
länder L. latifolia Vill., af hvilken s. k. spikolja
erhålles, L. Stoechas L. m. fl., hvilka alla ha stark,
aromatisk lukt, ehuru ej så fin och behaglig som
den af L. vera. - Den hit gjorda hänvisningen från
Essence de lavande Mont Blanc beror på ett misstag.
O. T. S. (G. L-m.)
Lavendelolja, farm. Se Lavendel. Lavendelsprit,
farm. Se Lavendel. Lavera (fr. laver, af lat. lavar e
9 tvätta), öfver-draga en teckning, arkitekturritning
e. d. med en mycket förtunnad färglösning. Ett vid
lavering vanligen användt färgämne är tusch, som
ger en ljusgrå ton. Men äfven andra ämnen användas,
såsom sepia, kaffe, konschonell m. fl. En på detta
sätt, med pensel, med eller utaa hjälp af penna,
utförd teckning säges vara utförd au lavis [å lavi]
och kallas lams [lavi] eller lavering. - Uttrycket
"lavera" brukas äfven i betydelsen späda ut, förtunna,
liksom "tvätta ur" en redan anbragt färg.
Laveracksetter [lä’voräk se’te], zool. Se Hunden,
sp. 1312.
Laveran [lavrä7], Charles Louis Alphonse, fransk
läkare, f. 18 juni 1845 i Paris, blef 1867 med. doktor
i Strassburg, 1874 agrégé vid medicinska skolan
Val-de-Gråce. Under en vistelse 1878-83 i Algeriet
gjorde han, först i Böne, sedan i Constantine, sina
förnämsta undersökningar öfver malarians parasit;
hans för-i sta meddelande (1881) öfver de härvid
vunna resultaten mottogos med mycken skepticism, men
blefvo emellertid snart bekräftade af andra forskare,
och vet. akad. i Paris tillerkände honom ett pris för
hans upptäckt. 1907 tilldelades honom det medicinska
Nobelpriset. L. verkade 1884-94 som professor i
militär hygien och medicinsk klinik vid Val-de-Gråce
och blef 1897 honorar chef de service vid Institut
Pasteur i Paris. Där fortsatte han med stor framgång
sina undersökningar öfver en mängd af protozoer
förorsakade infektionssjukdomar. Bland L:s skrifter
märkas Ara-ture parasitaire de Vimpaludinisme (1881),
Traité des fiévres palustres (1884), Du pahdisme
et de son hématozoaire (1891), Traité du paludisme
(1898), Trypanosomes et trypanosomiases (1904, jämte
Mesnil). Af sitt Nobelpris skänkte L. ena hälften
till Pasteurinstitutet i Paris och den andra till
bildandet af ett sällskap för studium af sjukdomar,
särskildt i de franska kolonierna. &. T-dt. Lavergne
[-vä;rnj], Louis Gabriel Léonce Guilhaud de, fransk
skriftställare och politi-
ker, f. 1809, d. 1880, var 1846-48 medlem
af deputeradekammaren och invaldes 1871 i
nationalförsamlingen, där han, som urspr,
var konstitutionell monarkist, i spetsen för en
särskild meningsgrupp understödde den republikanska
författningens antagande. 1875 blef han senator på
lifstid. Han var en flitig medarbetare i "Kevue des
deux mondes" och "Journal des économistes", utgaf
bl. a. Essai sur Véconomie rurale en Angleterre,
en Écosse et en Irlande (1854; 3:e uppl. 1858;
sv. öfv. 1856) och Économie rurale de la France depuis
1789 (1860; 3:e uppl. 1866) samt anställdes 1876 som
professor i landthushållning vid det reorganiserade
Institut national agronomique. Sedan 1855 var
han medlem af Franska institutet. - Mot slutet af
sitt lif afvek han så till vida från sin allmänna
fri-handelsståndpunkt, att han af statsfinansiella
skäl förordade en importtull på spannmål. (E- H- T-)
Lave;rna synes i det gamla Rom ha varit en den mörka
underjordens eller "mörkrets gudinna" samt därför
gällt som tjufvarnas skyddsgudinna. Hon hade en helig
lund vid Via Salaria. &. Tdh.
Lavery [lä’vari], John, skotsk målare, f. 1856 i
Belfast, studerade i Glasgow och sedan hufvudsakligen
i Paris och på resor på kontinenten. Han målade till
en början historiska genrescener och landskap. Snart
blef han en af de främste bland "The bovs of Glasgow",
en flock unga målare, som sökte verka genom personligt
naturintryck i förening med formens och färgens rytm
och dekorativa välklang - alltså ett ganska allmänt
hållet och tänjbart program, som gaf utrymme för
hvarandra betydligt olika in-dividualiteter. Gruppens
målningar väckte mycket uppseende på 1890-talet,
mest i Tyskland, där de påverkade åtskilliga unga
målare. Bland L:s tidigare alster äro att märka
Drottning Maria af Skottland efter slaget vid Longside
med legendstämning öfver den historiska skildringen,
Tennisspel (1885, nya pinakoteket i Mimenen) och
Drottning Viktoria mot-tages på jubileumsutställningen
i Glasgow 1887 - det illustrationsmässiga motivet helt
måleriskt upp-fattadt. L. har sedan företrädesvis
målat porträtt och grupper, som visa grundliga
studier af Ve-lasquez och påverkan af Whistler. Nobel
uppfattning liksom distingerad färghållning utmärkte
från början L:s porträtt. Den dämpade, diskreta
koloriten har i hans nyare arbeten blifvit ljusare
och mera stark ^ocli brokig. Bland hans porträtt
märkas grupperna Fader och dotter (Luxembourgmuseet,
Paris), Moder och son (Venezias moderna galleri),
Dam i svart (Berlin, Nationalgalleriet). På
engelska utställningen i Stockholm 1909 förekommo
Lady till häst, Två damer i en vagn, Lady i rosa,
Lady i grått, Lady i brunt samt äfven landskap,
såväl brittisk natur som solskenseffekter från
Medelhafsländerna i starka, brokiga färger. L. är
f. n. en af Skottlands och Englands allra
mest ansedda och inflytelserika konstnärer.
G-g N.
Lawes [lås], sir John B e n n e t, engelsk
gods-egare och agrikulturkemist, f. 1814, d. 1900,
tillträdde 1834 godset Eothamsted i grefsk. Hertford,
. där han genast egnade sig åt agrikulturkemiska
forskningar. Dessas första frukt var upptäckten, att
naturliga fosfat genom behandling med svafvelsyra,
som öfverför dem till surt fosfat (superfosfat), bli
lätt tillgängliga för växterna. Efter att år 1842 ha
uttagit patent på superfosfatberedning anlade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
