Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lawes, sir John Bennet - Lavett. Se Lavettage - Lavettage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1423
Lavett-Lavettage
1424
stora fabriker för beredandet af detta
gödselmedel. Hans kemiska forskningar, vid hvilka han
sedan 1843 samarbetade med d:r J. H. Gilbert, togo
allt större omfattning, och på Eothamsted anordnades
en storartad agrikulturkemisk försöksanstalt, hvars
arbeten alltjämt planmässigt fortsatts och som i hög
grad bidragit till jordbrukskemiens utveckling. L. och
Gilbert ådrogo sig stor uppmärksamhet genom sin
opposition mot Liebigs mineralteori (se L i e-big),
hvarvid de ådagalade, att växterna icke, såsom
Liebig påstått, kunna fylla sitt behof af kväfve ur
luften, utan måste upptaga det ur jorden. Bland de
undersökningar, som utförts, äro i synnerhet de öfver
ett hälft århundrade på samma jord oafbrutet fortsatta
försöken med odling af samma växtslag, gödsling med
samma ensidiga gödselmedel och tillämpning af viss
växtföljd kända och betydelsefulla. 1872 betryggade
han försöksanstaltens på Eothamstcd fortvaro, i
det att han till densamma donerade försöksjorden
och ett kapital af 100,000 pd st. Berättelserna
från Eothamsteds försöksanstalt jämte en mängd därpå
grundade uttalanden i vetenskapliga och agrarpolitiska
ämnen ha offentliggjorts i en mängd broschyrer och
tidskriftsartiklar. Sedan är 1893 offentliggöras
resultaten i en särskild publikationsserie, "The
Eothamsted memoirs ön agricultural chemistry and
physiology". L. var led. af Landt-bruksakad. (1863).
H. J. Dft.
Lave’tt. Se Lavettage. Lavettage [-täj; fr. affidage,
af affut, som genom tillsats af best. art., V, gett
ty. laffette, sv. lavet-tage och lavett], artill.,
det af trä (fr. f Ht, af lat. fustis), järn eller
stål förfärdigade underlaget till ett tungt eldvapen
(kanon, haubits, mörsare, kulspruta). Lavettagets
uppgift är i främsta rummet att uppbära eldröret,
möjliggöra dess inriktande och upptaga den rekyl,
som uppstår vid skottlossningen. Lavettagen kunna
indelas i rörliga och fasta.
I. Rörliga lavettage äro vanligen försedda med
hjul i och för körning och benämnas då h j u 11
a-vettage. Den del af lavettaget, som närmast uppbär
eldröret, kallas lavett. Detta ords betydelse
har dock aldrig blifvit bestämdt fastslagen:
i allmänhet anses det numera böra inskränkas
till att beteckna det närmaste underlaget vid ett
hjul-lavettage, d. v. s. en hjullavett. Vid äldre
pjäser användes det dock äfven för att beteckna
en del af det fasta lavettaget, nämligen den del,
hvari eldröret eleveras (se Kanon, sp. 780) och
som åtföljer detta vid rekylen. Ett hjullavettage
består af en föreslällare (se Fordon), afsedd dels
för lavettens apterande till körfordon, dels för
förvaring af vissa till fältutrustningen hörande
effekter, såsom ammunition, skjutredskap m. m., samt
en lavett, som utgör lavettagets hufvudbeståndsdel
och af hvars konstruktion pjäsens skjutegenskaper
i hög grad bero. Hjullavettage användas numera till
alla fält-, bergs-och positionspjäser, till flertalet
belägringspjäser och
till den del af fäslningsarlilleriels pjäser,
som tillhör den s. k. rörliga bestyckningen,
d. v. s. är afsedd för an.andning i
förterrängen och fortmellanrum-men. Äfven
för belägringsartilleriets grofva mörsare (jfr
d. o.) börja nu hjullavettage användas i st. f. de
förut brukliga släplavettagen. Vid bergskanoner
saknas i regel föreställare, enär dessa kanoner
ej äro afsedda att köras, utan att bäras på
hästrygg. Lavetten, som är en vanlig hjullavett
liknande fältkanonens, ehuru i förminskad skala, är
fördenskull gjord så, att den lätt kan söndertagas
(se Kanon, fig. 11-12) i för bärningen lämpliga
packbördor, d. v. s. bördor vägande högst 100 kg. En
modern bergskanonlavett söndertages sålunda vanligen i
4 packbördor, t. ex. 1. vagga och rekyl-häminrättning,
2. lavettens f ramdel (f ramlavett), 3. lavettens
bakdel (baklavett), lavetthjul och skälmar,
4. lavettaxel och sköld. - Hjullavetterna gjordes
före 1870-71 års krig af trä, därefter af stål. Före
införandet af snabbskjutande pjäser (jfr Kanon,
sp. 784) var cldröret alltid stelt förenadt med
lavetten, dock så att det medelst sina tappar kunde
eleveras, men ej sidriktas, i densamma. Lavetten
(se K a-n o n, fig. 5-7 o. 14) utgjordes af två
sidstycken, lavettsidor, framtill försedda med
tapplager för eid-rörets tappar. Lavettens främre del
kallas bröst, dess bakre del svans. Lavettsidorna
sammanhållas medelst bultar samt s. k. kalfvar (en
förvridning af d _-t ursprungliga namnet "kolf"),
hvilka utgöras af mellan lavettsidorna anbragta
fastnitade tvärplåtar, efter sitt läge benämnda
bröst-, mellan- eller svanskalf. Ungefär vid midten af
lavettsidorna märkes riktin-rättningen, som före den
snabbskjutande materialens införande bestod endast af
höjdriklinrättning. Denna utgöres vid kanoner vanligen
af ett mellan lavettsidorna anbragt riktskrufhus samt
två riktskmfvar (se Kanon, fig. 14), en inre och en
yttre, som kunna ut- och inskrufvas i förhållande
till hvar-
Fig. 1. Svensk 15,5 cm. haubits m/85.
andra. Vid kastpjäser (fig. 1), med mycket hög
elevation, användes i st. f. riktskrufvar en
kugg-båc/e, som åverkas af ett mellan lavettsidorna
anbragt kugghjul. Pjäsens eleverande åstadkommes
af riktaren i båda fallen genom kringvridning af en
höjdratt. Vid lavettsvansen är fäst en handspik, med
hvars hjälp lavettsvansen vid sidriktningen föres åt
endera sidan ("lavetten svansas"). Lavettsidorna hvila
framtill på lavettaxeln, å hvilken lavetthjulen sitta
(se Fordon). För minskande af lavettaxelns frestning
vid rekylen finnas två axelsträfvor, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
