Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lawrence. 2. Sir Henry Montgomery L. - Lawrence. 3. John Laird Mair L., lord L. - Lawrenceburg - Lavrov, Petr Lavrovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1439
Lawrenceburg-Lavrov
1440
Pollocks armé och åtföljde denna på marschen till
Kabul 1842. L. var 1843-46 brittisk resident
i Nepal, deltog sedan i första sikhkriget och
blef 1847 resident i Lahore samt president i det
re-gentskapsråd, som under rajah Dhuleep Singhs
minderårighet skulle styra Punjab. Efter andra
sikhkriget och Punjabs annektering genom lord
Dal-housie blef L. president i den nyinrättade
förvaltningskommissionen (1849), men förflyttades
1853 på grund af meningsskiljaktigheter med
generalguvernören lord Dalhousie till posten
som politisk agent hos de infödde furstarna i
Eajputana. Därifrån kallades han i mars 1857
af generalguvernören lord Canning till styresman
öfver det nyannckterade konungariket Oudh, blott två
månader före utbrottet af det stora seapoysupproret,
och utnämndes i maj s. å. till brigadgeneral. L.,
som länge befarat utbrottet af farliga soldatmyterier
och 1856 skrifvit ett par märkliga varnande artiklar
om tillståndet inom seapoysarmén, förberedde på
ett mästerligt sätt försvaret af Lucknow, där han,
efter en olycklig strid mot insurgenterna vid Chinhut
(29 juni), med några hundra man nödgades innesluta
sig i residenset. Han blef 2 juli dödligt sårad af en
fientlig kula och afled två dagar senare. Eegeringens
förtroende för L. såsom "ett styrkans torn" (lord
Cannings omdöme) visade sig bl. a. i det kort
därpå, innan hans död hunnit bli känd i London,
honom lämnade uppdraget att i händelse af Cannings
frånfälle efterträda denne som generalguvernör. Hans
son erhöll till lön för faderns tjänster ärftlig
baronetvär-dighet, och en staty öfver L. restes i S:t
Paulskyrkan i London. - L. var en varmt religiös man
af puritansk läggning; han har kallats "den ädlaste
man, som lefvat och dött för Indiens väl". Största
delen af sina inkomster egnade han sedan 1844 åt
upprättande och underhåll af asyler för nödställda
europeiska soldatbarn i Indien. Han utgaf 1845 anonymt
Advenlnres of an officer in the service of Ranjit
Singh (i 2 bd); hans smärre skrifter äro samlade
i Essays militäry and political Britten in India
(1859). Jfr sir H. Edwardes och H. Merivale, "Life
of sir Henry L." (3:e uppl. 1873), och Mc Leod Innes,
"Sir Henry L., thc pacificator" (i serien "Eulers of
India" 1898).
3. John Laird Mair L., lord L., den föregåendes
broder, vicekommg af Indien, f. 24 mars 1811
i Eichmond i Yorkshire, d. 27 juni 1879, kom
1827 ut till Indien som civil kompanitjänsteman,
verkade åren 1829-49 som uppbördsman (land re-vemie
collector) i olika distrikt i trakten af Delhi
samt förvärfvade därunder genom sin helgjutna
personlighet ett sällspord! starkt inflytande på den
infödda befolkningen. Hans arbete för sändande af
förstärkningar och ammunition till armén i Punjab UD
der första sikhkriget bidrog väsentligt till dettas
segerrika utgång, och om jordbrukets höjande samt
skydd åt den lägre befolkningen mot förtryck inlade
han stora förtjänster inom sitt ämbetsområde. Därifrån
kallades han 1846 till styresman öfver det nyeröfrade
Jalandhar Doab (landet mellan Sutlej och Indus) och
blef efter andra sikhkriget (1848) finansiell medlem
af den nyupprättade förvaltningskommissionen för
Punjab under sin broder Henrys ordförandeskap. Efter
dennes förflyttning till Rajputana blef John L. som
öfverkommissarie (high com-missioner) Punjabs
styresman. Bröderna L:s styrelse blef en vändpunkt
i Punjabs historia. Anarki förbyttes i ordning,
ett rättvisare beskattningssystem infördes, vägar
och kanaler anlades, säker vakt hölls vid af ganska
gränsen, och rättskipningen kännetecknades af snabbhet
och rättvisa. Då det stora seapoysupproret utbröt
i maj 1857, förmådde därför John L. nästan utan
europeiska trupper upprätthålla ordningen i Punjab
och därifrån låta starka truppsändningar afgå till
upprorsrörelsens hufvudhärd, hvarigenom återeröf
ringen af Delhi (20 sept.), vändpunkten i striden
om det brittiska väldets fortbestånd i Indien,
möjliggjordes. Också prisades L. som "Indiens
räddare", belönades af engelska parlamentet med
tacksamhetsbetygelser och årspension och utnämndes af
drottningen till baronet och medlem af privy council
(1858). Han var 1859-62 medlem af det vid ministerns
för Indien sida stående indiska rådet och återvände
efter lord Elgins död till Indien som vicekonung. På
denna post (jan. 1864-jan. 1869) motsvarade han
ej fullt de högt spända förväntningarna. Frånscdt
en mindre expedition till Bhutan, lyckades han
emellertid bevara freden utåt orubbad, och han
verkade framgångsrikt för jordbrukets höjande
och skolundervisningens och den kristna missionens
främjande. Vid bekämpandet af den svåra hungersnöden i
Orissa 1865-66 beskylldes han med eller utan skäl för
att ej ha visat tillräcklig handlingskraft. Han .var
en bestämd motståndare mot allianser utanför Indiens
gräns och undvek därför försiktigt att taga parti i de
afganska tronstriderna. Efter hemkomsten blef L. 1869
upphöjd till peer (som "baron L. of the Punjab and
of Grately"). Han egnade sig sedan mest åt religiöst
filantropiskt arbete och var 1870-73 ordförande i
Londons skolstyrelse. 1878 uppträdde han i öfver-huset
och pressen med skarp kritik mot Disra,elis afganska
politik, hvars utmynnande i ett nytt af-ganskt
krig han förutspådde. L. begrofs i Westminster
abbey. Statyer öfver honom ha rests i London,
Calcutta och Lahore. Jfr biografier öfver L. af T
rötter (1880), Bosworth Smith (6:e uppl. 1885), Clair
(1887), Temple (1889) och Aitchison (i serien "Eulers
of India", 1892). 1-3. V. S-g.
Lawrenceburg [lå^onsbog], stad i
nordamerikanska staten Indiana, vid
Ohio. 4,326 inv. (1900). Träindustri.
J- F. N.
1-avro’v, Petr Lavrovitj, rysk filosof och sociolog,
f. 1823, d. 1900, på mödernet af svensk härkomst
(Gandvig), blef 1844 lärare i matematik vid
artilleriskolan i Petersburg och gjorde filosofiska
studier under inflytande af Cousin och Fourier,
men hans föreläsningar i filosofi förbjödos, sedan
han 1862 inträdt i den revolutionära föreningen
"Zemlja i volja". Efter Karakozovs kejsarattentat
1866 häktades han och förvisades till guv. Vologda,
dä\r han 1869-70 under märket M i r t o v skref sina
uppseendeväckande Historiska l>ref, hvari han betonade
vikton af sociala och etiska lagar gentemot kritikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
