Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lebeau, Jean Louis Joseph - Le Bec-Hellouin. Se Bec-Hellouin - Lebedin - Lebedjan - Lebedos - Lebel, Jean - Lebel, Nicolas - Lebemann - Lebensbruder - Lebensgrösse - Leben und leben lassen - Leber, Theodor - Leberreime - Lebert (hette eg. Lewy), Hermann - Lebert (hette eg. Levi), Siegmund - Lebia - Lebid, Abu 'Akilibn Rebi'a - Le Blant, Edmond Frédéric - Leboeuf, Edmond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1469
Le Bec-Hellouin-Leboeuf
1470
sen genomdref antagandet af "de 18 artiklarna"
1832-34 var han justitieminister, utnämndes 1838
till guvernör i prov. Namur och öfvertog 1840 ånyo
utrikesministerportföljen, nödgades redan året därpå
af klerikalerna att af gå, men fortfor att i pressen
och Andra kammaren förfäkta de liberala grundsatserna.
Le Bec-Hellouin [la bäkäloS’]. Se Bec-Hellouin (där
uttalsbeteckningen är oriktig).
Lebedin, kretsstad i ryska guv. Charkov. 16,684
inv. (1900). Tegelbruk, talgsjuderier,
spannmålshandel. "
J- F. N.
Lebedjän, kretsstad i ryska guv. Tambov, vid
Don. 6,014 inv. (1900). Progymnasium. Spannmålshandel.
J- F. N.
Le’bedos. i forntiden en af de Joniska städerna på
Lydiens kust i Mindre Asien, n. v. om Kolofon. Stadens
blomstrande handel sjönk betydligt, sedan Lysimachos
(3:e årh. f. Kr.) flyttat en del af L:s befolkning
till Efesos. Under romartiden var L. mötesplats för
skådespelargillen. Ruiner vid det nuv. Xingi.
Lebel [lobä’1], Jean, belgisk krönikeskrifvare,
f. i slutet af 1200-talet, d. 1370, var kanik
vid katedralen i Liége, men deltog 1327 i de
engelsk-skotska gränsfejderna. Hans krönika,
af Froissart åberopad som källa, upptäcktes i sin
helhet först vid 1800-talets midt och utgafs 1863 af
L. Polain ("Les vraies chroniques de messire Jehan
le Bel"). Den behandlar engelske konungen Edvard
III:s historia (mest hans krigsföretag) till det
engelsk-franska hundraårs-krigets början. L. bemödar
sig om att skildra endast hvad han eller hans sagesman
själfva bevittnat; från L. har Froissart lånat några
af sin krönikas mest kända episodskildringar.
Lebel [labä’1], Nicolas, fransk militär, f. 1835,
d. 1891 som öfverste, konstruerade 1883 ett gevär
("Lebel-geväret"), som 1886 antogs för franska
armén. Se H an d el d v a p en, sp. 1314, och pl. III.
Lébemann, ty., njutningsmänniska, vivör, goddagspilt.
Lebensbruder, en förmodligen i Sverige gjord tysk
ordbildning med betydelsen njutningsmänniska,
festprisse.
Lebensgrösse, ty., kroppsstorlek; ins 1.3 i
kroppsstorlek.
Leben und leben la’ssen [-ont-], ty., själf lefva och
låta andra lefva; populärt ordstäf, framhållande,
att man ej bör missunna vare sig själf eller andra
lifvets njutningar.
Leber, T h e o d o r, tysk ögonläkare, f. 1840,
blef professor i oftalmologi 1871 i Göttingen
och 1890 i Heidelberg. Bland hans skrifter
märkas Anatomische untersuchitnyen iiber die
blutgefässe des menschlichen avges (1865),
Die zirkulations- und ernährungsver-hältnisse
des auges (1876), Die kranlcheiten der netzhaut
und des sehnerven (1877). Sedan 1871 år L. en
af utgifvarna af "Archiv fur ophtalmo-logie".
R. T-dt.
Le^erreime [-rajme], ty. "lefverrim", den tyska
motsvarigheten till våra grötrim. En samling af
dylika tvåradiga’rimverser trycktes redan 1605
(af J. Sonimer); jämför L. H. Fischers inl. till
"J. L. Prisch’ Schulspiel" (1890).
Lebert (hette eg. L e w y), H e r m a n n, tysk lä-
kare, f. 1813 i Breslau, d. 1878, praktiserade delvis
i Paris, delvis i Bex (Schweiz), där han var badläkare
om somrarna, blef med. professor 1853 i Zlirich och
1859 i Breslau, men återvände 1874 till Bex. Hans
skrifter, 101 till antalet, vittna om en ovanligt
flitig och mångsidig författarverksamhet. Hans
forskningar uti patologisk anatomi, embryologi
och allmän patologi intaga ett framstående
rum, han var en bland de förste, som använde
mikroskopet för dessa vetenskaper och studerade
patologien experimentellt. Hans hufvudarbeten äro
Physiologie pathologique (2 bd, 1845), Anatomie
pathologique générale et spe-ciale (2 bd text och
2 bd planscher, 1854-62), Handbuch der praktischen
medicin (1859-60; 4:e uppl. 1871), Allgemeine
pathologie und therapie (1864; 2:a uppl. 1875)
och Klinik der brustkrank-lieiten (1873-74).
F. B.*
Lebert (hette eg. L e vi), Si e gm un d, tysk
musikpedagog, f. 1821 i Ludwigsburg, d. 1884 i
Stuttgart, utbildades i Prag af Tomaschek, D. We-ber
och Proksch, stiftade 1856-57 jämte Faisst, Stark
o. a. konservatoriet i Stuttgart och verkade
sedan som ansedd pianolärare där. Han fick 1868
professors titel och blef 1873 filos, hedersdoktor
vid Tubingens universitet. L. utgaf 1858 med Stark en
stor teoretisk-praktisk Klavierschule (många uppl.;
omarb. af Pauer 1904; öfv. på flera språk), vidare
en instruktiv "Klassikerausgabe" under medverkan af
Faisst, v. Biilow, Stark, I. Lachner och Liszt, m. m.
E. F-t.
Lebia, zool., släkte af jordlöparfamiljen bland
skalbaggarna, omfattande 4-6 mm. långa arter med ofvan
tämligen platt kropp, hvars ryggsköld är bredare än
sin längd. De 3 svenska arterna ha röd mellankropp
och röda ben; hos två af dem äro täckvingarna
metallglänsande blå eller gröna, hos den tredje
gulröda med gemensamt svart kors. &. A-z.
Lebid, Abu ’Akilibn Keb ica, arabisk skald,
f. omkr. 560 (dödsåret obekant), uppnådde en mycket
hög ålder. Vid ett besök i Medina som anförare för
en deputation från sin egen stam antog L. islam. Han
är författare till en af de sju "mucallakät" (se
d. o.). Hans divan är utgif ven på arabiska af Chälidi
(Wien 1880; ofullständig; öfv. till tyska af Huber,
utg. af Brockelmann 1891). Dessutom har Huber i sin
"Diwan des Lebid (utg. af Brockelmann 1891) publicerat
åtskilliga värdefulla tillägg till Chälidis edition
i original och tysk öfv. K. V. Z.
Le Blant [lo blå’], E d mön d Frédéric, fransk
arkeolog, f. 1818 i Paris, d. där 1.897, känd för sina
ingående studier i kristna antikviteter, i synnerhet
inskrifter, blef 1867 medlem af Institutet och var
1883-89 direktör för 1’École franpaise i Kom. Hans
förnämsta arbeten äro Inscriptions chrétiennes de la
Gaule antérieures au VIII:e siécle (1856-65; Nouveau
recueil des Inscriptions chrétiennes de la Gaule,
1892), Manuel d’épigraphie chrétienne (1869), Études
sur les sarcophages chrétiens de la ville d’Arles
(1878), Les actes des martyrs (1882), L’épi-graphie
chrétienne en Gaule et dans VAfrique romaine (1890)
och Les persécuteurs et les martyrs aux premiers
siécles de notre er e (1893).
Leboeuf [1-abö’ff], E d m o n d, marskalk af
Frankrike, f. 15 nov. 1809 i Paris, d. 7 juni 1888 på
slottet Moncel (dep. Orne), utexaminerades 1830 från
polytekniska skolan, tjänade 1837-41 i Algeriet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
