Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wittenberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möterna åtskilliga, som snart därefter skulle
verksamt ingripa i gestaltningen af en ny
tid, och de vittra intressena skötos ofta åt
sidan för de politiska. V. frambragte flera
vältalighetsprof på prosa än på vers; särskildt
äro de historisk-politiska afhandlingarna icke
få. Samfundets handskrifna "handlingar" och
"protokoller" förvaras i universitetsbiblioteket
i Uppsala.
Vitterhetssamfundet, Svenska. Se Svenska vitterhetssamfundet.
Vitterhetssocieteten. Se Vetenskaps- och vitterhetssamhället.
Vitterlek (Sällskapet V.), ett litterärt samfund,
som stiftades i Stockholm 1758 af den tjugufemårige
informatorn Ol. Bergklint, sedermera känd som skald
och smakdomare. Sällskapet V., som egde bestånd
till omkr. 1764, uppträdde anspråkslösare än fru
Nordenflychts Tankebyggareorden. Medlemmarna voro
mestadels unga lägre ämbetsmän af ofrälse börd. Bland
dem märkas (utom Bergklint) J. M. Fant (sedermera
berömd predikant), Olof och K. J. Strand (sedermera
chef för Riksarkivet). Sällskapet tyckes ha begagnat
sig af de sedvanliga vitterhetsakademiska formerna,
men ej just hållit sig slutet, eftersom det inbjöd
hvilka vitterhetsidkare, som ville, att inträda
eller insända sina arbeten eller åtminstone träda i
korrespondens. Dess i 3 dlr utg. Öfningar (1760, 1762,
1763) innehålla satirer, epigram, "tankar" på vers
och prosa, afhandlingar, prosatal (af tillträdande
och afgående ordf.) m. m. Den härskande tonen är
satirisk, och bland stycken i denna anda må nämnas
Olof Strands dikt "Svenska språket", som ifrar mot
det myckna onödiga bruket af utländska, särskildt
franska, ord. Man återfinner där äfven utkastet till
Bergklints framstående "Tal om skaldekonsten".
Vitterlekare, en för vitterheten begåfvad och
intresserad person, som med ledig formtalang idkar
poetiskt skriftställeri, utan att ega själfständig
begåfning.
Wittfooth [-fωt], Joakim, köpman, f. 1620 i Hamburg,
d. 1677, flyttade under början af 1640-talet till
Lübeck och sedermera efter en tids vistelse i
Stockholm till Åbo. Efter Westfaliska freden 1648
öfverförde han sin i skepp och penningar bestående
förmögenhet till sin nya boningsort. Han var en af
stadens rikaste köpmän och beredde sig ett namn genom
frikostiga donationer till Åbo domkyrka. Uppgifter
om den i Åbo intill slutet af 1700-talet betydande
släkten W. finnas i T. Carpelans arbete "Åbo i
genealogiskt hänseende" ("Västra Finland", III).
M. G. S.
Wittgenstein [-stajn], grefskap och grefvar.
Se Sayn und Wittgenstein.
Wittich, Karl, tysk historiker, f. 1840 i Berlin, blef
1870 docent och var 1874–77 e. o. professor i historia
i Jena och har sedan dess egnat sig uteslutande åt studier
och forskningar i olika länders arkiv. Han har utgett ett
par arbeten af intresse för svenska läsare, såsom
Magdeburg, Gustav Adolf und Tilly (1874),
ett omfångsrikt band, hvari dock själfva hufvudfrågan hvem som
förstörde Magdeburg lämnas olöst, en fråga, som W. i skriften
Dietrich von Falkenberg, oberst und hofmarschall Gustav Adolfs (1892)
gått närmare in på lifvet. Dessutom har W. skrifvit
Struensee (1879)
och uppsatser i "Allg. deutsche biographie" (bl. a. den
omfångsrika art. Gustaf II Adolf), "Preussische jahrbücher"
(artiklar om Wallenstein) och v. Sybels "Historische zeitschrift".
Wittichenit, miner., röd kopparnickel från byn
Wittichen i badensiska Schwarzwald, kretsen
Offenburg. Se Kopparnickel 1.
Wittig, tyska skulptörer. 1. Hermann Friedrich W.,
f. 1819 i Berlin, d. där 1891, var elev af akademien
i Berlin och af Tieck, studerade i Italien 1846–48
och i Paris 1867. F. ö. lefde han mest i Berlin
och utförde ideala grupper och enstaka figurer
samt porträttbyster. För nationalgalleriets
gafvelfält utförde han efter utkast af Moritz von
Schultz gruppen Germania, de bildande konsternas
beskyddarinna samt för Königsbrücke En krigares
afsked från sin hustru. – 2. Friedrich August W.,
f. 1826 i Meissen, d. 1893 i Düsseldorf, var från
1843 elev af Rietschel i Dresden och fick 1848
ett resestipendium för bronsgruppen Siegfried och
Kriemhild. Han begaf sig till München och därifrån
till Rom. 1864 blef han professor vid akademien i
Düsseldorf, där han inrättade en skulptörskola. Bland
hans arbeten äro gruppen Hagar och Ismael (1853–54,
i gips i Leipzigs museum; 1871 i marmor i Berlins
Nationalgalleri), Hylas, Caritas (grupp), Lorelei
(relief) och Kristi gravläggning (1856–57, relief i
Dönhofstädts kyrka, Ostpreussen), en kolossal byst
i brons af Cornelius (Nationalgalleriet), bronsbyst
af W. v. Schadow (i Düsseldorf) samt marmorstaty af
Carstens (i förhallen till Altes museum i Berlin).
(G–g N.)
Vittiner l. Vitiner (lit. witinininkas, po. wicina),
grundgående båtar på Weichsel, Pregel, Njemen,
som efter slutad resa säljas som gammalt virke.
Wittingau (tjech. Třeboň), stad i södra Böhmen
vid Moldaus biflod Luschnitz, 23 km. ö. om
Budweis. Omkr. 5,500 inv., mest tjecher. Staden är
omgifven af en mängd sjöar och dammar (med karpodling;
se Karpdammar). Furst Schwarzenbergs
slott, som till 1610 tillhörde herrarna von
Rosenberg och sedan 1660 varit i familjen
Schwarzenbergs ego, innehåller Böhmens rikaste
arkiv. Slottsbiblioteket togs af svenskarna under
Trettioåriga kriget. Stadskyrkan tillhörde fordom ett
augustinkloster, som stiftats 1376 af en Rosenberg
och upphäfdes 1785.
A. N–d.
Vittinge, socken. Se Hvittinge.
Vittingfoss, vattenfall i Norge, omkr. 30 km. s. om
Kongsberg i Sandsvær, där Laagen delar sig i två
armar, som omsluta en liten holme. Den vänstra af dem
bildar det 20 m. höga V. med en elektrisk energi på
13,300 eff. hkr, hvaraf 5,800 äro utbyggda (1919). Vid
forsen V. bruk. Tertiärbana till Holmestrand.
K. G. G.
Wittingh, Fredrik Larsson, präst, skriftställare,
f. 7 mars 1744 i Stockholm, d. där 4 mars 1811, blef
"schol-mästare" vid Johannes’ skola där 1764, filos.
magister 1767, prästvigd s. å., komminister i S:t
Klara församling 1774, kyrkoherde i Öster-Färnebo
församling i Gästrikland 1783 och kontraktsprost
1787. Han erhöll 1800 teol. doktorstitel och utnämndes
1803 till kyrkoherde i Kungsholms församling i
Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
