Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wittm. ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
895
Wittm.-Vittoría
896
samt valdes till fullmäktig i
Riksgäldskontoret. W. författade St. Jacobs minne,
eller historisk berättelse om St. Jacobs och Johannis
församling i Stockholm (1771).
Wittm., vid växtnamn förkortning för tyske botanisten
M. K. L. Wittm ack.
Wittmacher. J. Se Palmst ruch 1.
Wittmack, Marx Karl L u d w i g, tysk botanist,
f. 26 sept. 1839 i Hamburg, blef 1867 filos. doktor
i Göttingen. 1871 kustos vid landtbruksmu-seet i
Berlin. 1874 privatdocent i botanik där. 1880
e. o. professor och 1881 tillika professor vid
landt-brukshögskolan. Han är förf. till många
småskrifter och uppsatser inom hortikultur och
åkerbruk m. m. samt dessas historia, däribland t.
ex. Gräs- und kleesamen (1873) Fischereistatistik
des deutschen reiches (1875), Ueber bohnen in
altperuanischen gräbern (1879), Anleitung
zur erkennung des roggen- und weizenmehls
(1884). Die nutzpflanzen der alten peruaner (1888),
Die in Pompeji gefun-denen pflanzlichen reste
(1903) m. m., och redigerar "Gartenflora" sedan
1887. Af större botaniska arbeten må nämnas
Marcgraviaceæ (1878) och Rhizoboleæ (1886, båda i
"Flora brasiliensis") samt Bromeliaceæ (1888, i Engler
och Prantl, "Die natürlichen pflanzenfamilien").
C. Lmn.
Wittman, Johan. Se Gripenberg, adlig ätt. Wittmann,
Pius, tysk arkivman och historiker,
f. 23 juni 1849 i Augsburg, 1874 anställd i bajersk
arkivtjänst, avancerade där till arkivråd och
är chef för arkivet i Büdingen (i Ober-Hessen).
Bland W:s historiska skrifter märkas Würzburger bücher
in der königlich schwedischen unwersitäts-bibliothek
zu Upsala (1891), Kurzer abriss der schwedischen
geschichte (1896) och Zur geschichte des
Mün-chener urkundenbuchs (1898). W. har utgett flera
turisthandböcker om Sverige (Führer durch Stockholm,
1892, Führer durch Schweden, 1893, och Das
südwestliche Skåne, 1908), till tyska öfver-satt
Th. Blanches "Stockholm, Sveriges hufvud-stad",
under 30 år varit Svenska turistföreningens ombud i
Bajern och där genom föredrag verkat för kännedomen
om svensk natur och konst. V. S-g.
Vittne, jur., en person, som i rättegång emellan
andra personer efter edlig utfästelse att tala sanning
(undantagsvis efter annan högtidlig försäkran därom
eller, då parterna eftergifvit ed, utan ed) muntligen
inför rätten meddelar, hvad han har sig bekant rörande
något i rättegången relevant faktum. Bestämmelserna
ang. vittnen innehållas i 17:e kap. Eättegångsb. Det
är förutom beträffande indiciebevisningen
(se Indicier) i synnerhet i regleringen af
vittnesbeviset, som den s. k. legala bevis-teorien
gett sig uttryck. Föreskrifterna ang. vittnes j
af och bestämmelserna, att två vittnen äro fullt
bevis, däri de sammanstämma, samt att ett vittne ej
gäller mer än för hälft bevis, äro här att märka.
E. K.
Vittnesbördets ark. Se Ark 1.
Vittnesed, jur. Vittne skall, innan det af ger
sin vittnesberättelse, aflägga den i § 16 af 17
:e kap. Rättegångsb. föreskrifna eden. Särskildt
edsformulär är föreskrifvet för judar. Är den, som
skall vittna, främmande trosbekännare af sådan lära,
som ej till-städjer honom att aflägga ed, förordnar
konungen, huru förfaras bör (se § 16 i förordn. 31
okt. 1873 ang. främmande trosbekännare). Vår rätts
vittnes-
ed, som ju, efter hvad redan antydts. aåägges före
vittnesberättelsen, är sålunda en promissorisk ed,
d. v. s. den innefattar en utfästelse att i den
blifvande berättelsen tala sanning. Vittnesed
förekommer i främmande lagstiftning såsom a
s s e r-t o r i s k ed, d. v. s. en ed, som
aflägges efter berättelsen och innefattar
en försäkran, att vittnet talat sanning.
E. K.
Vittnesersättning, jur. Vittne, som i tvistemål
åberopats af part, är berättigad till ersättning af
parten för sin inställelse vid rätten. Bestämmelse
därom är gifven i § 5 af 17:e kap. Eättegångsb. Kunna
ej parten och vittnet sämjas om ersättningens
belopp, träffar domstolen afgörandet. I brottmål,
där allmän åklagare å tjänstens vägnar för talan,
eger den, som af åklagaren åberopas som vittne och
inställer sig vid domstol eller som enligt domstols
förordnande inkallats såsom vittne, rätt till
ersättning af allmänna medel, enligt hvad närmare
bestämmes i lag 4 juni 1886. Jämväl till vittnen i
vissa andra mål utgår ersättning af allmänna medel,
enligt hvad därom i respektive lagar är föreskrifvet.
E. K.
Vittoria [-tå’r-]. 1. Stad i västra delen af
sicilianska prov. Siracusa, 10 km. från hafvet
(hamnstad Scoglitti). 31,894 inv. (1911). Odling
af vin, oliver och ris. V. är en fullt modern stad,
anlagd i början af 1600-talet. - 2. Stad i Spanien. Se
Vitoria. - 3. Stad i Venezuela. Se Ära g u a.
1. A. N-d.
Vittoria [-tå’r-], V. de 11 a Volpe, A l e s-s a n d r
o, italiensk arkitekt och skulptör, f. 1525 i Trient,
d. 1608 i Venezia, kom 1543 till Ve-nezia och blef
lärjunge hos Jacopo Tatti (San-sovino). Han egnade
sig mera åt plastiken än åt arkitekturen, be-gaf sig
1547 till Vi-cenza, där Palladio sysselsatte honom
som ’ ’stuccatore’’, särskildt vid dekoreringen af
Villa Barbaro in Maser. 1553 återvände han till
Sansovino och bistod honom sedan troget. Af hans
arkitektoniska verk må nämnas Scuola di S. Girolamo
och Palazzo Balbi vid Canal grande. Bland hans många
skulpturverk påminnes om Karyatiderna vid ingången
till Biblioteca di S. Marco (1543-47), S. Sebastian (i
S. Sal-vatore), S. Hieronymus (i Frari), S. Catarina
och Daniel (i S. Giuliano), S. Justina och S. Domenico
(i det af honom byggda Capella del Kosario i kyrkan
S. Giovanni e Paolo), flera figurer på monumentet of
ver Contarini (i S. Antonio, Padua) samt hans egen
grajvård (i S. Zaccaria), med en förträfflig byst
(se fig.) mellan allegoriska figurer af Arkitekturen
och Skulpturen och högst uppe ryktets gudinna,
alla tre utmärkta venezianska kvinnogestalter. Bäst
är denne senrenässansmästare, som står på gränsen
till barocken, i sina utmärkta byster, som täflade
i liffull karak-
Al. Vittorias porträttbyst,
mod. af honom själf för
lians grafvård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
