Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vretblad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1171
Vries
1172
omkr. 1650, troligen i Haag, lefde under 1630-40
i Amsterdam, till hvars skola han räknas, och blef
1644 medlem af målargillet i Haag. Han målade porträtt
under inflytande af Thomas de Keyser och Eembrandt och
anses i sitt fack höra till de betydande konstnärerna
på grund af lefvande uppfattning och konstnärlig
fulländning i utförandet. Be-römdt är ett mansporträtt
i Lille (1632), ännu mera bilden af en äldre man i
Dresden (1639); likaså porträtt af borgmästare Vroesen
i Rotterdam (1639), där han också målat ett bra
kvinnoporträtt (1644). Dessutom finnes af hans hand
ett "regentstycke" (porträttgrupp) i borgarbarnhuset
i Amsterdam. - 3. RoeloíJanszdeV. (1. van V.),
f. 1631 i Haarlem, lefde ännu 1669, bodde i Haarlem
och därefter i Amsterdam, var en af Ruysdaels
efterföljare. Några bilder af hans hand, som antas
tillhöra hans tidigare verksamhet, äro klara,
kyliga och bestämda: så t. ex. hans förnämsta
tafla, Landskap med väderkvarnar (i Frankfurt),
samt ett landskap i Lièges museum; men hans flesta
taflor äro tunga, bruna och ibland mycket råa, för
resten olika i behandlingen. De finnas i Amsterdam,
Berlin och München. Nationalmuseum i Stockholm har
2 signerade taflor af honom. l-3. C. R. N.* Vries
[fris], rättare Fries (så skref han själf sitt
namn), Adrian de, nederländsk skulptör, f. 1560
i Haag, d. efter 1627, tillhörde "de nederländske
romanisterna", som på 1500-talet sökte sin utbildning
i Italien hos de store renässansmästarna. Hans
närmaste lärare var den i Italien verksamme och högt
skattade flamländaren Jean Boulogne (Giovanni da
Bologna). Senare finna vi V. verksam i Augsburg,
där han utförde Merkurius-brunnen 1599 och H
er kul e sb runnen 1602. Samtidigt trädde han i
förbindelse med den konst-älskande kejsar Rudolf II
och komponerade för denne efter motiv, lånade från
Rafaels målningar i Villa Farnesina, bronsgrupperna
Merkurius och Psyche och Psyche buren af amoriner,
den senare i Nationalmuseum i Stockholm. Från 1601
var han formligen anställd i kejsarens tjänst
i Prag och utförde bl. a. dennes byst, en gång
tillhörig drottning Kristinas af Sverige samling. Där
mottog han också (1616) af Kristian IV i Danmark
beställning på en praktbrunn, af sedd för platsen
framför det nyanlagda Frederiksborgs slott. Detta
kolossala arbete. Neptunus, omgifven af flodgudar,
sìrener, tritoner m. m., i allt 16 figurer, var
färdigt omkr. 1624 och bortfördes 1659 som svenskt
krigsbyte. 1626 aflämnade han till Wallenstein en
annan, för dennes palats i Prag afsedd Neptunusfontän
jämte ett stort antal mytologiska figurer, till en del
efter antika motiv. Många af dessa blefvo äfvenledes
(1648) svenskt krigsbyte. Ett ganska stort antal
af konstnärens arbeten har alltså hamnat i Sverige
(ej mindre än 33 i behåll). Många af dera äro
sedan 1680 o. f. år uppställda i parken vid
Drottningholm. Af fontänfigurerna från Frederiksborg
togos afgjutningar 1888 på bekostnad af danske
mecenaten C. Jacobsen d. ä., hvarpå fontänen
återuppstod i kopia på sin gamla plats. Af bronserna
från Wallensteins palats utfördes (af H. Bergmans
konstgjuteri) på beställning af en af W.s ättlingar
afgjutningar, afsedda för deras ursprungliga
platser. 12 stora pjäser blefvo afgjutna 1912
o. f.: Herkules i strid med draken (afbildad å
pl. till art. Drottninghol m), Adonis och Venus,
Brottare, Laokoon och. hans söner, Bacchus och
satyr, flodgudar, urnor. - V.s styrka låg i
kompositionen, i god beräkning af konstverkets
dekorativa verkan i sin omgifning. Figurernas
rörelser äro lifliga, våldsamma, muskler, senor
och ådror starkt framhållna; minspelet är däremot
försum-madt, ansiktsuttrycket enformigt och dragen
ofta vårdslöst återgifna. V. utförde af ven byster och
raderingar. Se J. Bottiger, "Bronsarbeten af Adrian de
Fries i Sverige, särskildt å Drottningholm" (1884).
üpk. (G-gN.) Vries [fris], Matthias de, holländsk
språkforskare, latinist och universitetslärare,
f. 9 nov. 1820 i Haarlem. d. 9 aug. 1892 i Leiden,
studerade klassiska språk, matematik och sanskrit
i Leiden, blef professor i nederländska språket och
fäderneslandets historia 1849 i Groningen och 1853
i Leiden, var professor där i nederländska språket
och germansk språkvetenskap fr. o. m. 1860 samt
sedan det senare ämnet öfvertagits af P. J. Co-sijn
(d. 1899), i nederländska språket 1877 -91. Y. räknas
som den egentlige grundläggaren af det nederländska
språkstudiet i vetenskaplig mening. Detta fanns
visserligen sedan 1797 representeradt i Leiden,
men professuren var faktiskt i vältalighet, och
först med V. blef det i och med inrättandet af ett
doktorat i den nederländska litteraturen (1877)
ett verkligt universitetsíack. Efter att genom
sin edition af P. C. Hoofts lustspel "Warenar"
(1843) ha röjt vägen för en exaktare kännedom om
1600-talets holländska, vardt han genom sina med
lärda källforskningar och utförliga glossar försedda
text-editioner banbrytaren för en ny vetenskap,
den nederländska medeltidsfilologien och den
medelnederländska språkvetenskapen, en disciplin, som
efter filologen B. Huydecoper (d. 1778) och lingvisten
L. Ten Kate (d. 1732), Jacob Grimms föregångare
inom den jämförande germanska språkvetenskapen,
tidigare eller ungefär samtidigt främjats af flera
holländska, belgiska och tyska lärde, såsom skalden
Bilderdijk, Steenwinkel, Clignett, Clarisse, Wil-lems,
David, Snellaert, Serrure, Blommaert, Hoff-mann von
Fallersleben, Kausler och Mone, men hos de fleste
haft en mer eller mindre dilettantisk riktning. Bland
dessa texteditioner märkas medeltidslegenden "Baarlaam
en Josaphat" (1842), Jan Boendales "Lekenspieghel"
(1844-49) samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
