Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Friedrich ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofta citerad nybearbetning af Döllingers "Janus"-bok
"Der papst und das konzil".
Hj. H–t.
Friedrich [frid-], István (Stefan), ungersk politiker,
f. 1883, studerade ingenjörsvetenskap i Budapest
och Charlottenburg, var en tid anställd som ingenjör
hos Allgemeine elektrizitäts-gesell-schaft i Berlin
och uppsatte 1908 en liten maskinfabrik utanför
Budapest. Några år senare började han syssla med
politik och slöt sig till grefve M. Kårolyis grupp
af oafhängighetspolitiker. I Kåro-lyis sällskap
företog han en resa till Förenta staterna;
de öfverraskades på hemvägen 1914 i Frankrike
af Världskrigets utbrott och höllos där en kort
tid internerade. Hemkommen öfver Spanien, deltog
F. i kriget som ungersk artillerilöjtnant. Vid
omhvälfningen i Budapest hösten 1918 märktes han i
främsta ledet bland demonstranterna mot den gamla
regimen, var af delningschef i krigsministeriet under
Kårolyis ministerpresidentskap, häktades sedermera
(mars 1919) af kommunisterna, men lyckades fly ur
fängelset och var en bland ledarna af den kupp,
genom hvilken den kommunistväldet af-lösande
socialdemokratiska ministären Peidl störtades
5 aug. s. å. (se Ungern, sp. 1052-53). F. blef
kort därefter ministerpresident, beklädde denna
post under den rumänska invasionen och ingick
(nov.) som krigsminister i ministären Huszår. Starkt
misstänkt för delaktighet i mordet 1918 på grefve
Tisza, ställdes F. under åtal härför, men domstolen
förklarade anklagelsen grundlös. F. har sedan verkat
som ledare för en grupp legitimister (anhängare af
den habsburgska dynastiens återinsättande i Ungern)
och 1923, under intrycket af Mussolinis framgång
i Italien, grundat ett ungerskt fascistparti,
som likväl ej hittills ernått några nämnvärda
resultat. Nyligen har han, i syfte att praktiskt
utgestalta vänskapen mellan Ungern och Turkiet,
grundat ett turkisk-ungerskt handelsaktiebolag och
aflagt ett besök i Angöra.
Alfred Kondor.
*Friedrichroda tillhör nu folkstaten Thtiringen. 5,526
inv. (1919).
*Friedrichsfelde ingår nu i "Storberlin". 24,399
inv. (1919).
*Friedrichshafen har en fabrik för byggande af
luftskepp ("zeppelinare"), tillhörig det 1909
grundade Deutsche luftschiffahrts-aktiengesellschaft
(förk. "Delag"), hvars aktiekapital var 3 mill. mk
1919. 1909 öppnades i F. en luftskeppsskola af tyska
luftflottföreningen. 10,302 inv. (1919).
*Friedrichstadt. – 2. F. (lett. Jaunjelgava) tillhör
nu republiken Lettland. 2,500 inv. (1922). Under
Världskriget spelade Diinalinjen vid F. samt
därvarande brohufvud en viktig roll i striderna
mellan ryssarna och tyskarna från 27 aug. 1915 till
6 sept. 1917, då ryssarna slutligen utrymde sina
ställningar vid F. Jfr Världskriget, sp. 189, 209 och 226.
L. W:son M.
Friedrichstadt [frid-], del af staden Neisse (se d. o.).
*Friedrich-Wilhelmshafen heter nu Madang och är
hufvudort i australiska mandatområdet Nya Guinea. 272
inv., infödingar oberäknade.
*Friele. Herman F. dog 21 nov. 1921 i Voss. Han var
kusin (ej brorson) till de två i art. förstnämnde.
*Friendly societies. Se vidare Hjälpkassor.
’Fries (sp. 1393). 1. Elias M. F. Se L. Kydeman
(Fries’ systerson), "Om E. F. Släkttraditioner
och personliga minnen" (1915).
– 2. Teodor (Tore) M. F. dog 29 mars 1913 i Uppsala.
– 3. Oskar Robert F., den föregåendes broder, läkare,
botanist, f. 5 april 1840 i Uppsala, d. där 18
juni 1908, blef student där 1858, med. doktor 1868
och docent i praktisk medicin s. å. samt utöfvade
omfattande läkarpraktik i Göteborg 1869–98. F. var
en framstående kännare af de högre svamparna;
hans doktorsafh. behandlade de parasitsvampar,
som framkalla hudsjukdomar hos människan; han
deltog efter E. Fries’ död i utgifningen af dennes
stora verk "Icones selectae Hymenomycetum" (vol. 2,
1878-84) och skref Synopsis Hymenomycetum regionis
gothoburgensis (1888; med suppl. 1900) samt några
andra afh. om samma växtgrupp.
– 4. Klas Robert Elias F., son till F. 2, botanist, f. 11
juli 1876 i Uppsala, blef där student 1894 samt filos. doktor
och docent i botanik 1905, var Regnellsk amanuens
vid Riksmuseum 1902–03, 1904–07 och amanuens vid
Uppsala botaniska trädgård 1908–11, blef vikarierande
lektor vid Högre allm. läroverket där 1912 och lektor
1913 samt professor och föreståndare för Bergianska
stiftelsen 1915. Utom resor i Europa har F. företagit
följande: i Nord-Argentina och Bolivia som medlem
af svenska Chaco–Cordiller-expeditionen 1901-02,
genom Afrika (Kap–Alexandria) med Erik von Rosens
Rhodesia–Kongoexpedition 1911-12 och till tropiska
Öst-Afrika 1921–22. I F:s många till öfvervägande
del fyto-grafiska skrifter afhandlas företrädesvis
sydamerikanska columniferer, anonacéer, amarantacéer
m. m. och svampgruppen Myxomycetes (slemsvamparna),
från senare år afrikanska grupper, främst i
det betydande verket Botanische untersuchungen
(der schwedischen Rhodesia-Kongoexpedition; 3 dlr,
1914-16) af blandadt fyto-grafiskt, ekologiskt och
växtgeografiskt innehåll. Delvis växtgeografisk är
äfven F:s akademiska afh. Zur kenntnis der alpinen
fora im nördlichen Argentinien (1905). I andra
arbeten behandlar F. biologiska , morfologiska och
embryologiska ämnen. Vid Linnéjubileet 1907 skref
han Linné (i "De största märkesmännen", 4) jämte
ett par andra minnesskrifter om honom.
– 5. Tore Kristian Elias F., den föregåendes broder, botanist,
f. 3 nov. 1886 i Uppsala, blef där student 1905
samt filos, doktor och docent i växtbiologi 1913,
observatör och ledare af de biologiska arbetena
vid Abisko naturvetenskapliga station 1917 och
konservator vid Uppsala universitets botaniska
museum 1920. Med brodern företog han en botanisk
resa till tropiska Afrika 1921-22. Hans arbeten
äro dels fytografiska, såväl öfver Abiskotraktens
flora som öfver det från Afrika hemförda materialet
m. m., dels och företrädesvis ekologiska och
växtgeografiska, t. ex. Botanische untersucJiungen
im nördlichsten Schweden ... (akad. afh. 1913),
Über die regionale gliederung der alpinen vegetation
der fennoskandinavischen hochgebirge (1917),
Experim. undersökn. över det arktiska ljusklimatets
inflytande på växterna (s. å.), Några kritiska
synpunkter på skogsgränsproblemet (1918), Experiment
över björkens lövsprickning (1919) m. m., dels
mykologiska (gasteromyceter).
3–5. C. Lmn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
