Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jolin, 1. Johan - Jolin, 2. Einar - Joliot, Frédéric - Jolivet, Alfred - Joll el. jolle - Jolson, Al (Asa Yoelson) - Jolster - Joly, John - Jomala - Jommelli, Niccolo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
505
Joliot—Jommelli
506
”Skrifter” (14 bd, 1872—
88). J. var en omtyckt
förströelseförfattare med liberal
tendens. — Hans dotter E
1-len J. (1854—1939) utg.
”Johan J. och hans vänner”
(1913).
2) Johan Einar J., den
föreg:s sonson, målare (f.
1890 Vs), tillhör den
expressionistiska genombrottsgene-rationen i Sverige. J. begav
sig efter utbildning vid
Konstnärsförbundets skola
till Paris 1908, där han
studerade vid Académie Matisse.
J. har under intryck av
Matisse och östasiatisk konst
utbildat en ytdekorativ stil
med elegant linj ef öring och
ljus, ofta tunn färgskala. En
saklig stramhet förnimmes
såväl i hans tidigare porträtt
som i hans
Stockholms-ut-sikter (t. ex. ”Utsikt från
Skeppsholmen mot söder”). I J:s produktion
från 1930—40-talen dominera eleganta porträtt
(t. ex. av Inga Tidblad) samt stilleben med
östasiatiska konstföremål. J. har utställt med
konst-närsgruppen Falangen och är företrädd i
Nationalmuseum samt Göteborgs och Malmö museer.
— Litt.: N. Palmgren, ”E. J.” (1947).
Joliot [$åljå’], Frédéric, fransk fysiker
(f. 1900), assistent hos Marie Curie, fil.
dr i Paris 1930, prof,
i fysik där 1937. J.
blev 1944 generaldir.
för Centre national de
la recherche
scientifi-que och 1946 chef för
det franska
atomenergiprojektet (skild
därifrån 1950 på gr. av
sina
kommunistsympatier). J. har bedrivit
undersökningar över
problem på
radioaktivitetens område, under
senare år tills, m. sin
maka Irène Curie-Joli-
ot (se Curie 3). Bland hans arbeten märkas
undersökningar över fotonernas materialisation och
över positronemas sönderfall. Den av
makarna gemensamt gjorda upptäckten av den
konstgjorda radioaktiviteten belönades 1935 med
Nobelpriset i kemi. J. har även studerat
klyvnings-fenomenet vid uran- och toriumkärnor, som
bestrålats med neutroner. Makarna ha gemensamt
utg. ”L’électron positif” (1934).
Jolivet [^ålivä’], Alfred, fransk
litteraturhistoriker (f. 1885), prof, i tyska i Alger 1924,
doc. i nordiska språk vid Sorbonne 1930, prof,
där 1932 och chef för inst. för skandinaviska
studier. J., som blev fil. dr 1922 med avh.
”Wilhelm Heinse, sa vie et son æuvre jusqu’en
Einar Jolin: Utsikt från Kattgränd, 1940.
1787”, specialiserade sig sedermera på studiet
av nordisk litteratur och har bl. a. publicerat en
större Strindbergs studie, ”Le théåtre de
Strindberg” (1931). Under 2 :a världskriget spelade han
en aktiv roll i den franska motståndsrörelsen.
Joll el. j o 11 e, mindre skeppsbåt, avsedd för
en till högst fyra roddare; större j ollar kunna ha
mast med segel.
Jolson [d^ålsn], Al (eg. As a Yoelson),
rysk-amerikansk operettsångare och
filmskådespelare av judisk börd (1888—1950). J. fick 1926
uppdraget att spela huvudrollen i den första
ljudfilmen i världen, ”Jazzsångaren”, vilken gjorde
honom världsberömd. Den efterföljdes av ”The
singing fool”, ”Mammy”, ”Sonny Boy”, ”Casino
de Paris”, ”Hollywood Cavalcade” och
”Washington Square”. 1945 medverkade J. i
Gershwin-filmen ”Rhapsody in blue” men uppträdde sedan
huvudsaki. på kabaréestraden.
Jolster, bot., se Salix.
Joly [d^åuT], John, engelsk geolog och
geofysiker (1857—1933), 1897 prof, i geologi och
mineralogi i Dublin. Han utgav ett flertal
sammanfattande arbeten i geofysik om jordens natur
och bildning, varvid han särskilt uppehållit sig
vid frågan om jordklotets värmehushållning och
de radioaktiva processerna i jorden. J. har även
gjort insatser inom fotografien. Nämnas må
”Radioactivity and geology” (1909) och ”Surface
history of the earth” (1925).
Jomala [jå’-], kommun på Aland, Finland;
147 1cm2, 4,000 inv., svensktalande; en av Ålands
äldsta församlingar.
Jommelli [jåmä’li], N i c c o 1 o, italiensk
tonsättare (1714—74). Han skrev först komiska
operor, sedan allvarliga. Efter anställning i Venedig
och Rom var J. 1753—69 ledare för operan i
Stuttgart. I Tyskland fick han givande impulser
från den instrumentala stilen hos
Mannheimsko-lan. J. var föregångare till Gluck inom operan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
