Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jommelli, Niccolo - Jomsborg - Jomsvikinga saga - Jon - Jona - Jon-And, John - Jón Arason - Jonas, Justus - Jonasson, Olof - Jonatan - Jon Blund - Jonbytare, jonutbytare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
Jomsborg—Jonbytare
508
enär han sökte återinföra kör och ensemble samt
dans. Han var som kyrkokompositör högt ansedd.
Jomsborg, nordiskt namn på en vendisk stad
vid Oders mynning, enl. det vanliga antagandet
på ön Wollin. Staden, av Adam av Bremen
kallad Jumne, av Saxo Julinum, lades av Harald
Blåtand under Danmark, varvid en dansk
besättning förlädes till borgen. Dessa krigare,
sägnens j omsvikingar, besegrades omsider i
slaget i Hjörungavåg (986) av Håkon jarl i
Norge. Sedan gick staden tillbaka, och venderna
frigjorde sig småningom från danskarnas välde.
Under Valdemar I:s krigståg (1170 ff.) intogs
J. och förstördes. — Jomsvikingarnas historia
utgör ämnet för den till största delen ohistoriska
isländska ”Jomsvikinga saga” från omkr. 1200,
vilken förtäljer bl. a. om borgens grundläggning
av Palna-Toke och om slaget i Hjörungavåg. —
Litt.: L. Weibull, ”Kritiska undersökningar i
Nordens historia omkring år 1000” (1911); S.
Larsen i Aarbog for Nordisk Oldkyndighed 1927
(1928).
Jomsvikinga saga, se Jomsborg.
Jon, kem., en atom, atomgrupp, molekyl el.
ett molekylkomplex, som genom upptagning el.
avgivning av en el. flera elektroner blivit
negativt, resp, positivt elektriskt laddad. Alltefter
antalet upptagna el. avgivna elektroner, säges
partikeln el. komplexet vara enkelt, dubbelt o. s. v.
j oniserad.
Jöna, en av de s. k. mindre profeterna i
G. T. J :s bok är en lärodikt, som skrivits efter
judarnas återkomst från Babel. J. fick Herrens
befallning att predika för Nineve, sökte fly men
tvingades av Gud, som därvid visade sig vara
herre även över havet, till lydnad och
förkunnade Nineves undergång. Men när staden gjorde
bot, blev den skonad. Bekant är berättelsen om
huru J. var tre dagar och tre nätter i den stora
fiskens buk.
Jon-And, John Erik Algot, tecknare,
målare (1889—1941), fick sin första utbildning på
Valand i Göteborg, for 1913 till Paris, där han
studerade hos Le Fauconnier. Teaterkonsten blev
efter hemkomsten till Sverige hans främsta
område. Han började vid Lorensbergsteatern i
Göteborg, arbetade sedan vid Konserthusteatern i
Stockholm och knöts 1927 till Kungl. teatern som
dekorationschef. Hans stil var expressionistisk i
sin dekorativa och dramatiska verkningsfullhet,
och han blev en av den svenska teaterkonstens
förnyare. Som karikatyrtecknare var J.
mästerlig; hans kamratporträtt samlades i
”Konstnärer” (1941).
Jon Arason, isländsk biskop och författare
(1484—1550). Som Islands siste katolske biskop
(i Holar från 1524) förde J. en hänsynslös kamp
mot reformationen, vilket även ådrog honom
anklagelser för landsförräderi. Tillfångatagen av
sina motståndare blev han 1550 avrättad. J.
an-lade Islands första tryckeri (omkr. 1530) och var
en framstående diktare. — Litt.: P. E. Ölason,
”J.” (1919).
Jonas, Justus, tysk teolog (1493—1555), en
av Luthers medhjälpare i reformationsverket, Lu-
Scenbild till operan ”Katjas död”, utförd av John
Jon-And.
thers följeslagare i Worms och den, som höll
liktalet över honom. J:s brevväxling utgavs 1884
-85.
Jonasson, Olof Georg, geograf (f. 1894 22/i).
Han var 1925—26 bitr. prof, vid Clark Univ. i
Worcester, U.S.A., där han sistn. år blev dr phil.
1939 kallades J. till prof, i ekonomisk geografi
med råproduktlära vid Handelshögsk. i Göteborg.
Bland hans skrifter märkas ”The agricultural
regions of Europé” (dr-avh., i ”Economic
Geo-graphy”, 1925—26), ”Ekonomisk geografi med
varukännedom” (1929, 7:e uppl. 1946), ”Kaffet
och kaffeländerna” (1932), ”Jordbruksatlas över
Sverige” (1937, 2:a uppl. 1952, tills, m. H. Höijer
och T. Björkman), ”Den svenska
världssjöfarten” (1943), ”Göteborgs handel och industri” (i
”Svenska stadsmonografier. Göteborg”, 1948) och
”Befolkningen och näringslivet i Mellansverige
inom GDG:s trafikområde” (i
”Trafikförvaltningarna Göteborg—Stockholm—Gävle och Göteborg
—Dalarne—Gävle ... minnesskrift”, 1949).
Jonatan, konung Sauls äldste son och Davids
trogne vän. J. stupade jämte sin fader i en
strid med filistéerna, och David diktade härom en
känslofull klagosång.
Jon Blund (da. Ole Luköjé), en för
barnkammaren uppfunnen personifikation av sömnen, känd
från slutet av 1600-talet.
Jonbytare, jonutbytare, fasta ämnen med
stor aktiv yta, olösliga i vatten och med
förmåga att byta ut katjoner (k a t j o n b y t a r e,
basutbytare) el. anjoner (a n j o n b y t
a-r e) av i vattenlösning dissocierade salter mot
katjoner el. anjoner, som de själva avge.
Utmärkande för j. är, att de arbeta bäst i små
koncentrationer. Karakteristiskt är också, att de
kunna regenereras, när utbytesförmågan avtagit,
genom att ett omvänt jonbyte kan åstadkommas
med lämpliga lösningar. — J. äro dels
oorganiska, dels organiska ämnen. De först använda j.
voro zeoliterna, syntetiskt av
aluminiumföreningar och natriumsilikat framställda silikat i
gelform el. särsk. behandlade naturliga
produkter som glaukoniter och be n t o n i t e r.
Dessa oorganiska j. ha begränsat
användningsområde och användas huvudsaki. för avhärdning
av vatten. De organiska j., som även kallas or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
