Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalix (samhälle) - Kalix domsaga - Kalix folkhögskola - Kalixfors - Kalix revir - Kalixtiner - Kalix älv - Kalk (bägare) - Kalk, kalciumoxid, osläckt kalk - Kalkalger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
803 Kalix domsaga—Kalkalger 804
m. m. Hamnen vanl. stängd av is 15 nov.—15
maj. Vid ”Ryssgraven” står en minnessten från
finska kriget 1809.
Kalix domsaga i Norrbottens län, under
Hovrätten för Övre Norrland, utgör ett tingslag,
omfattande kommunerna Råneå, överkalix, Töre
och Nederkalix. Tingsställen: Rånbyn, Bränna
och Kalix.
Kalix folkhögskola, även benämnd
Norrbottens ungdomsskola, grundades 1939
i Näsby vid Kalix. Läroanstalten består dels av
folkhögsk. med 3 årskurser, dels av
husmoders-och hemvårdarinneskola med 2 årskurser samt
trädgårdskurser.
Kalixfors, ort inom Kiruna stad.
Kalix revir, adress Kalix, tillhör övre
Norrbottens distrikt och omfattar Töre och
Nederkalix kommuner samt delar av överkalix i
Norrbottens läns kustland.
Kalixtiner, se Calixtiner.
Kalix älv, flod i Norrbottens län, från
Kebne-kaisetrakten till Bottenviken, flodområde 17,930
km2, längd 420 km, beräknad medel vatteneffekt
670,000 kW (outbyggd). K. genomflyter i övre
loppet sjöarna Paittasjärvi (28 km2, 468 m ö. h.)
och Kaalasjärvi (460 m ö. h.) m. fl. sjöar och
mottager till höger från trakten av Ivarsten den
160 km långa Kaitumälven, vilken
genomflyter Pajep (övre) och Vuolle (Nedre)
Kaitum-jaure (18 km2, 582 m ö. h., resp. 16 km2, 576 m
ö. h.) och vars flodområde (3,303 km2) är större
än huvudälvens (2,290 km2) vid sammanflödet;
längre ned tillför bifurkationen Tärendöälv (se
d. o.) K. i medeltal 57% av övre Torne älvs
vattenmassa. 65 km ovan mynningen inflyter
K:s största biflod, Ängesån (flodområde 6,777
km2). Flottleden 1,900 km. — Sommartiden
regelbunden motorbåtstrafik på Paittasjärvi.
Kalk (lat. ca’lix, bägare). 1)
Nattvardska 1 k, se Nattvardskärl. — 2) Blomkalk, se
Blomma, sp. 271.
Kalk (lat. calx, kalk), k a 1 c i u m o x i d,
osläckt kalk, CaO, fås genom bränning av
kalksten, varvid kolsyra bortgår och kalciumoxid
återstår. K. upptar med begärlighet vatten och
övergår då till kalciumhydroxid el.
släckt k., Ca(OH)2. I stort framställes släckt k.
genom begjutning av kalciumoxid med vatten (k.
släckes), varvid denna under volymökning och
stark värmeutveckling binder en del av vattnet.
Kalciumhydroxiden är ett vitt pulver. Den löses
något i vatten (1 d. i 700 dir vatten). Lösningen
kallas kalkvatten, upptar kolsyra ur luften
och grumlas därvid på grund av bildandet av olöst
kalciumkarbonat. En 0,8% lösning nyttjas för
att påvisa kolsyra. Kalkvatten har medicinsk
användning t. ex. för omslag vid brännskador, som
motgift vid förgiftningar med svavelsyra och
oxalsyra. Släckt k. har sedan urminnes tider
nyttjats till murbruk. Den har stor
användning som jordförbättringsmedel, bl. a. i form av
avfallskalk från vissa industrier, t. ex.
sockerbruk. I den kemiska tekniken nyttjas k. för
neutralisering av syror. K a 1 k m j ö 1 k, som är
en suspension av kaliumhydroxid i kalkvatten,
användes som vit färg för innertak. Om k a 1
k-1 i n i m e n t se d. o.
Framställning av k., kalkbränning, sker
i ugnar av två skilda slag. De periodiska bestå
av ett vertikalt schakt, som fylles med
kalkstens-bitar och eldas med direkt fyr från ugnsbottnen.
När kalkstenen blivit genombränd och kolsyran
utdriven, får ugnen svalna, och den färdiga k.
ri-ves ut. I st. f. denna äldre typ, som kräver
mycket bränsle och arbete, brukas med fördel
kontinuerliga schaktugnar, som beskickas från övre
mynningen med bränsle (stenkol) och kalksten
varvtals eller ock enbart med kalksten, då ugnen
upphettas genom särskilda eldstäder runt om
schaktets nedre del. I båda fallen uttages den
färdigbrända k. undan för undan genom
öppningar vid ugnens sluttande botten. Ännu mera
fulländade ugnar ha konstruerats för mycket
stora anläggningar. Bränd k. är vit—gråröd, porös,
spröd och svårsmält. Såväl osläckt som släckt
k. upptaga i torrt tillstånd kolsyra ur luften, men
ganska långsamt, medan de däremot i fuktigt
tillstånd binda kolsyra hastigt och under märkbar
värmeutveckling. K. måste därför förvaras väl
skyddad mot luftens fuktighet; eljest övergår
den snart till oduglig s. k. s j ä 1 v s 1 ä c k t k.
(pulverformigt karbonat). Av lera, kiselsyra o.
dyl. förorenad kalksten ger ”mager” k., som
släcker sig under ringa volymökning och ger en
föga slipprig kalkgröt; i motsats härtill
betecknas den rena k. som ”fet”.
Kalkalger, huvudsaki. till fam. Corallinäceae
hörande rödalger, vilkas bål är inlagrad med
större mängder kolsyrad kalk och på gr. därav hård
och stenartad. De viktigaste dithörande k. äro
arter av släktena Lithothamnion, Lithophyllum,
Corallina och Melobesia. Hos levande k. är
färgen rosenröd el. vitaktig, hos döda kritvit på gr.
av den starka förkalkningen.
Lithothamnion-^r-terna bilda krustor och bollar, mången gång
större än en knuten hand, och äro än fastsittande,
än liggande lösa på havsbottnen. Bland de
talrika arterna må nämnas L. fasciculatum i
Medelhavet och Atlantiska oceanen, L. glaciale i N.
ishavet m. fl. Hos Lithophyllum är bålen ofta
skorpformig, plattad, böjd och flikad men i
många fall icke till formen skild från de förra
arternas. Olikheterna ligga väsentligen i
fort-plantningsorganens byggnad. Till Lithophyllum
höra t. ex. L. lichenoides i Atlantiska oceanen
och L. expansum i Medelhavet Av båda släktena
förekomma arter vid Sveriges västkust.
Corallina har ledad, sirligt förgrenad bål, ss. C.
offici-nalis (korallalg) vid Västkusten. Melobesia
bildar överdrag på andra havsväxter, stenar,
musselskal o. dyl. Vid Västkusten förekommer
Epi-lithon membranaceum. — Förutom bland
rödalgerna träffas k. inom släktet Padina bland
brunalgerna, vars bål utgöres av en skaftad,
solfjäderlik, ofta trattformigt hoprullad skiva, samt
inom avd. grönalger, där särsk. hos vissa släkten
förekomma arter med riklig kalkinkrustation, ss.
hos Acetabularia, Halimeda och Penicillus.
Medan nu nämnda k. äro havsväxter, lämna bland
grönalgerna fam. kransalger och bland de
blå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
