Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalla - Kalla kriget - Kallaktjåkko - Kallas, Aino - Kallavesi - Kallax - Kállay, Miklós de Nagykálló - Kallbad - Kallblodiga djur - Kallblodiga hästraser - Kallbrand - Kallbräcka - Kallbänkar - Kallelse - Kallenberg, Anders - Kallenberg, Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
813
Kalla—Kallenberg
814
Kalla, bot., se Aracéer.
Kalla kriget, benämning på den konflikt, som
under senare år rått mellan Sovjet och
västmakterna. Uttrycket lanserades 1947 av den
amerikanske publicisten W. Lippman.
Ka’llaktjåkko, fjäll med flera glaciärer, i St.
Sjöfallets nationalpark; 1,845 m ö. h.
Kallas, Aino Julia Maria, finländsk
författarinna (f. 1878), dotter till prof. Julius Krohn,
genom sitt giftermål m. den estniske politikern
och diplomaten Oskar Kallas (d. 1947) länge
bosatt i Estland och förtrogen med dess
förhållanden. K. har med sober realism skildrat
estnisk miljö och estniska livsöden såväl i nutiden
som i förfluten tid. Bland hennes noveller och
romaner kunna i främsta rummet nämnas ”Meren
takaa”, 1—2 (1904—05; sv. övers. ”Bortom
havet”, 1920), ”Lähtevien laivojen kaupunki” (1913;
sv. övers. ”De farande skeppens stad”, 1915),
”Barbara von Tisenhusen” (1923; sv. övers.
1924), ”Reigin pappi” (1926), ”Sudenmorssin”
(1928; sv. övers. ”Vargbruden”, tills, m. ”Prästen
i Reigi” och ”Barbara von Tisenhusen”, 1936),
och ”Pyhän joen kosto” (”Den heliga flodens
hämnd”, 1930). De lidanden, som Estland och
förf, personligen fingo genomgå under 2:a
världskriget, ha kastat sin skugga över de betydande
diktsaml. ”Kuoleman joutsen” (”Dödens svan”,
1942), ”Kuunsilta” (”Månbryggan”, 1943) och
”Polttoroviolla” (”På bålet”, 1945).
Ka’llavesi, sjö i Kuopio län, Finland, tillhör
Saimas insjösystem; 82 m ö. h., största längd
90 km, största djup 40 m.
Kallax, by i Nederluleå kommun, s. v. om
Luleå, flygfält för Norrbottens flygbaskår.
Kållay [kä’lai], Miklos de
Nagykål-1 o, ungersk politiker (f. 1887), deputerad
(Nationella unionen) 1928, partilös fr. o. m. 1935,
jordbruksminister i Gömbös’ regering 1932—35,
senator för livstid 1937. Efter att ha varit
jordbruksminister i Bårdossys regering 1941—42 blev
K. i mars sistn. år konseljpresident och
utrikesminister. Han stod nära riksföreståndaren
Hor-thy, företog i samförstånd med denne
fredstrevare 1943 samt beredde judarna lättnader. I juli
s. å. entledigades han på egen begäran från
utrikesministerposten men fortsatte som
konseljpresident sin politik. Då K. vid den tyska
ockupationen i mars 1944 efterträddes av Sztojay,
fann han en tid fristad i turkiska legationen,
men senare s. å. greps han av tyskarna och
fördes till koncentrationslägret Dachau, där han
befriades av de allierade 1945.
Kallbad, se Bad, sp. 216.
Kallblodiga djur, se Varmblodiga djur.
Kallblodiga hästraser, se Hästen.
Kallbrand, patol., se Brand 1).
Kallbräcka, sprödhet hos smidbart järn vid
vanlig temp., orsakad av hög fosforhalt. Denna
inverkan av fosfor är märkbar redan vid några
hundradels procent fosfor och ökar med stigande
kolhalt. Den är vanl. förenad med grovkornig
struktur hos metallen. Fosforhalten i järn och
stål måste därför vara låg, särsk. om materialet
i användningen utsättes för slag och stötar.
Kall-bräckt stål är däremot icke skört i glödvarmt
tillstånd.
Kallbänkar, se Drivbänk.
Kallelse. 1) (Teol.) Ett begrepp, som i den
protestantiska teologien brukas i två olika
betydelser. a) I lärostycket om den s. k. nådens
ordning betecknar k. det första av den Helige andes
”nådeverk”: den gärning, varigenom han för de
ännu utanför Kristi församling stående genom
Guds ord uppenbarar det gudomliga
frälsningsrådslutet och erbjuder dem del däri. — b) I den
reformatoriska etiken är k. (omväxlande med
kall) den sammanfattande beteckningen för den
enskildes sedliga arbetsuppgifter, sådana dessa
bestämmas å ena sidan av det för alla
gemensamma sedliga målet, å andra sidan av den
nödvändiga arbetsfördelningen och de för envar olika
individuella levnadsförhållandena. I denna
bemärkelse är begreppet k. väsentligen en
nyskapelse av reformationen.
2) Vissa ämbeten kunna tillsättas efter k., vilket
innebär förslag till utnämning utan ansökan
därom från den föreslagnes sida. Vid univ. kan
sålunda kallelseförfarandet tillämpas vid
tillsättandet av professor; om k. till 4:e provpredikant
se Frågodag och Prästval. K. underställes
K.m:ts avgörande.
3) K. å okända borgenärer, se
Pro-klama.
Kallenberg, Anders Hansson, målare (1834
—1902). K. studerade i Stockholm vid
Konst-akad. och från 1867 i Düsseldorf samt kortare
tider i Paris, London och Berlin. Han
representeras på Nationalmuseum med bl. a. ”Skånsk
bondgård”, afton med hemvändande kreatur (1875),
samt på museer i Göteborg, Lund och Malmö.
Skånsk natur skildrade han med starkt lokal
hållning och djuren med utmärkt karakteristik
och mustig färgbehandling. — Monogr. av A.
Anderberg (1928).
Kallenberg, Ernst Anton, rättslärd (1866—
1947), jur. dr 1895 (”Om återfall i brott”), prof,
i Lund i processrätt 1897—1931. K. anlitades
även i kommittéarbeten, bl. a. som ordf. 1908—11
i konkurslagstiftningskommittén. Sin tids främste
Anders Kallenberg: Vita kon, 1880. Malmö museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
