- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 16. Nomader - Payen /
291-292

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nysted - Nystedt, Olle - Nystning - Nystroem, Gösta - Nyström, Anton - Nyström, 1. Axel - Nyström, 2. Gunnar - Nyström, 3. Erik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

291

N ystedt—N y ström

292

Ålholm från noo-talet och ett
franciskanklos-ter (från 1286); blev stad 1409.

Nystedt, Bengt Olof (Olle), präst (f. 1888
24/s), teol. kand, i Uppsala 1912, prästvigd 1913,
teol. hedersdr i Uppsala 1949. N. blev sekr. i
Svenska kyrkans diakonistyrelse 1914, kyrkoherde
i Dala, Skara stift, 1920, kyrkoadjunkt i Oscars
förs., Stockholm, 1929, komminister i S:t
Johannes förs, där 1935, domprost i Göteborg 1937,
e. o. hovpredikant s. å., pastor primarius och
domprost i Stockholms stift och kyrkoherde i
Stor-kyrkoförs. 1942, kontraktsprost i Domprosteriet
1943; led. av kyrkomötet 1946, 1948, 1951. Han är
ordf, i Svenska Israelsmissionen och Stockholms
kyrkliga socialråd. N. har utg. ett flertal skrifter
av homiletiskt och uppbyggligt innehåll,
prästmö-tesavh. ”Predikan och Guds ord” (1951) samt
”Nathan Söderblom” (1931, li:e uppl. 1932),
”Från studentkorståget till Sigtunastiftelsen”
(1936) och minnesteckningar till prästmötet i
Stockholm 1937 (”Stockholmspräster”, 1937).

Nystning, veter., en oregelbundenhet vid
steg-förningen hos häst, bestående däri, att foten vid
framförandet icke föres i rak riktning, således
icke parallellt med kroppens längdriktning utan i
en båge utåt. Ett sådant steg kallas även vitt
steg.

Nystroem [-öm], Gösta, tonsättare, målare
(f. 1890 13/io). Efter studier vid
Musikkonserva-toriet i Stockholm 1913—14 för Andreas Hallén
fortsatte N. sin
utbildning, först i
Köpenhamn och
sedermera i Paris, där han
vistades i 12 år. 1932
—47 var han
musikkritiker i Göteborgs
Handels- och
Sjöfarts-tidn. och har
sedermera helt ägnat sig åt
komposition. — N.
började som utpräglad
senromantiker och
komponerade bl. a.
harmoniskt mycket
raffinerade och färgrika

oratorier, kantater och kammarmusik. I måleriet,
som tidigt fångat hans intresse vid sidan av
musiken (utställningar bl. a. i Stockholm och
Köpenhamn), mottog han givande impulser från modern
fransk konst med dess starka konstruktiva
inriktning, vilket snart i hans musik medförde en
övergång från fri improvisation till ett mera
formbun-det skapande. Under inflytande av de olika stilar,
som utmärkte Paris’ musikliv på 1920-talet,
genomgick N:s musik en genomgripande förändring
och fördjupning, vilket visade sig i ett allt starkare
intresse för stämföring och melodilinjens
uttrycksfullhet, samtidigt som harmoniken blev hårdare
och expressivare. Mest betydande från denna
”andra” period äro ”Concerto för stråkorkester”
och ”Simfonia breve”. Senare blev N:s
modernism lugnare, utan att han därför gav avkall på
sitt lineära skrivsätt. Melodilinjen har alltjämt
samma uttrycksfullhet, medan samklangerna
bli

vit mindre brutala och hårda. Bland verk från
denna senare period kunna nämnas ”Sinfonia
espressiva”, ”Sinfonia concertante för violoncell
och orkester”, violakonserten ”Hommage å. lä;
France”, en mängd teatermusik, t. ex.
”Konungen”, ”Stormen” och ”Köpmannen från Venedig”,
samt ”Sinfonia del Mare”. Hans produktion
upptar vidare en rad sånger, bl. a. ”Sånger vid havet”.

Nyström, Anton Christen, läkare,
skriftställare (1842—1931). N. blev med. dr i Lund 1868
och sedan praktiserande läkare i Stockholm. Han
stiftade 1879 ett positivistiskt samfund där och
deltog livligt i de demokratiska rörelserna under
1880-talet. N. fick 1880 till stånd ett
arbetarinstitut i Stockholm, vilket han förestod till 1908.
I tal och skrift verkade N. för kyrkans skiljande
från staten, nykterhet m. m. samt utgav ett stort
antal arbeten i medicinska, politiska, sociala och
historiska ämnen. N. utgav även sina minnen,
”1859—1929. En 70 års historia” (1929).

Nyström. 1) Per Axel N., arkitekt (1793—
1868), fick sin utbildning vid Konstakad. i
Stockholm samt genom studieresor till Paris och
Italien, blev 1832 v. prof, vid nämnda akad., var
1836—48 ord. prof, där och 1848—62 intendent
vid överintendentsämbetet, tillika stadsarkitekt i
Stockholm (1838—63). Bland N:s
byggnadsföretag i Stockholm märkas ordnandet av
Lejonbacken vid slottet, ombyggnaden av
Serafimer-lasarettet samt Brunkebergs hotell. N. visade sig
mottaglig för den nya, av medeltidskonsten
influerade riktningen inom arkitekturen samt uppgjorde
jämte C. G. Brunius plan till Lunds domkyrkas
restaurering. Efter hans ritning uppfördes även
i Lund nuvarande Historiska museet, urspr. avsett
som biskopshus. Stort inflytande på
konstbildningen utövade N. som sekr. vid Konstakad. (från
1844). Även för Konstföreningen i Stockholm var
han verksam (från 1832) och deltog i de strider,
som uppförandet av Nationalmuseum väckte.

2) Erik Gunnar N., den föreg:s sonson,
läkare (f. 1877 19/4), med. lic. i Uppsala 1902, med.
dr vid Karolinska inst. 1907, doc. där i kirurgi
1908, prof, i kirurgi vid Uppsala univ. 1921—42,
dir. vid Akad. sjukhuset 1923—35. N. har
lämnat talrika bidrag till den kirurgiska
facklitteraturen, särsk. i frågor ang. appendiciter, cancer
och operativ behandling av lungtuberkulos och
lungembolier, samt f. ö. utg. bl. a.
”Kräftsjuk-domarne i Sverige” (1922), ”Kirurgi” (2 bd, 1926
—29, 2:a uppl. 1932—33) och författat kap.
”Antiseptik och aseptik” och ”Lokalbedövning” i
”Nordisk lärobok i kirurgi”, 1 (2:a uppl., 1932).

3) Erik Torsten N., den föreg:s bror,
naturforskare, geolog (f. 1879 V7), utexaminerad från
Tekniska högsk. 1900, fil. kand. 1901, fil. lic. 1919
och hedersdr i Uppsala 1927, blev 1902 prof, vid
univ. i Taiyuanfü (Tai-yüan) i prov. Shan-si i
kemi och geologi samt chef för dess
naturvetenskapliga fakultet. På N:s initiativ fick J. G.
Andersson anbud att resa till Kina som regeringens
rådgivare i gruvangelägenheter. N. har sedan
verkat för samarbete mellan svenska och kinesiska
forskare, särsk. för utforskande av Shan-si, där
han grundat ett ”Nyström Institute for Scientific

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffp/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free