Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Perfektum - Perfid - Perforation - Perforator, punsmaskin - Perforera - Pergameniska riket - Pergament - Pergamant, Moses - Pergamentpapper - Pergamino - Pergamon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65 Perfid—Pergamon 66
fallet med det indoeuropeiska urspråket, vars
perfektformer fyllde denna uppgift. I
dotterspråken ha motsv. former i regel fått tids betydelse.
I latinet benämnes p. ett tempus, som till såväl
form som funktion utgör en sammansmältning
av indoeuropeiskans p. och aorist; det betecknar
mestadels förfluten tid (begreppet fullbordan
ligger nära begreppet förflutet) men i vissa fall
närvarande tid (t. ex. memini, jag har lagt på
minnet, d. v. s. jag minns). I germanska språk
har indoeuropeiskans p. övergått till ett allmänt
tempus för förfluten tid, benämnt imperfektum:
sv. gick, skrev, medan termen p. där begagnas
om ett tempus av yngre datum, bildat genom att
en presensform av hjälpverbet hava (resp, vara)
kombineras med ett perfekt particip (resp,
supi-num); i regel betecknar det en handling, vilken
ligger i det förflutna men anknyter till det
närvarande: sv. (han) har gått, ty. (er) ist gegangen.
De slaviska språken ha utvecklat ett eget system
(som historiskt ej motsvarar indoeuropeiskans)
av perfektiva verbformer för att beteckna
fullbordad handling.
Perfid, trolös, svekfull, gemen. — P e r f i d
i-t é t, gemenhet.
Perforation, i) (Med.) Passage genom ett
organ, uppkommen genom stickande föremål,
projektil el. annat våld. Verb: perforera.
Vid p. av tarm förorsakas oftast en
bukhinne-inflammation (perforationsperitonit). — 2) Se
Embryotomi.
Perforätor, p u n s m aski n apparat för
perforering av kort el. remsor, t. ex. för
hålko rtsapparater och snabbtelegrafer.
Perforera, genomborra, stansa hål i (t. ex.
i papper, frimärkskartor).
Pergamèniska riket, se Pergamon.
Pergame’nt, tunn, ogarvad men fullständigt
avhårad och renskavd djurhud, mest av får, get,
kalv el. svin. Har gulvit färg och en glatt, svagt
skiftande yta. Nyttjas som skrivmaterial för
viktiga urkunder samt även till bokband och
portföljer, som trumskinn m. m. — Namnet kommer
av staden Pergamon, i forntiden en viktig
tillverkningsort för p. Under senantiken och
medeltiden utgjorde p. det förnämsta materialet för
anbringande av skrift.
Pergame’nt, Moses, finländsk-svensk
tonsättare och musikskriftställare (f. 1893 21/9). Efter
musikstudier i Petersburg och Berlin var P.
1913—15 ledare för akad. orkestern i
Helsingfors. Sedan han 1918 flyttat till Sverige, verkade
han som dirigent för olika körer och
musiksällskap. 1923—38 var P. musikkritiker i Svenska
Dagbladet, 1938—39 i Nya Dagligt Allehanda,
sedan 1942 i Aftontidningen. P. har framträtt med
ett hundratal sånger och a cappella-körer,
körsym-fonien ”Den judiska sången” (1947; till dikter
av Ragnar Josephson), orkestermusik, en
violinkonsert, kammarmusik (bl. a. en pianotrio, en
violinsonat och en stråkkvartett), baletten
”Kre-låntems och Éldeling”, film- och teatermusik. Han
har verkställt omdiktning och musikalisk
nyredigering av Berwalds opera ”Estrella de Soria”.
NF XVII —3
P. har även utg. de mera populära ”Svenska
tonsättare” (1943), ”Vandring med fru Musica”
(s. å.), ”Ny vandring med fru Musica” (1944)
och ”Jenny Lind” (1945).
Pergamentpapper framställes genom kort
behandling (c:a 3—20 sek.) av olimmat vitt
papper med c :a 80—85 °/o svavelsyra. Papperet
sköl-jes därefter i vatten, till dess all syra försvunnit.
Före behandlingen med svavelsyran impregneras
papperet stundom med alunlösning. För
minskande av sprödheten hos p. behandlar man det efter
tvättningen med paraffinolja, glycerin el.
glykos-lösning. I st. f. svavelsyra kan användas
koncentrerad zinkkloridlösning el.
kopparoxidammoniak-lösning.
Pergamfno [-å], stad i prov. Buenos Aires i
Argentina, 100 km s. om Rosario; c:a 90,000
inv. Viktig j ärnvägsknut.
Pe’rgamon, grek. (lat. Pe’rgamum), antik
stad på en dominerande borghöj d på
Kaikosslät-ten i Mysien (n. v. Mindre Asien), i närheten av
nuv. Bergama.
Den äldsta staden var en fast borg, där
Lysi-machos, en av Alexander den stores efterträdare,
som behärskade Trakien och n. v. Mindre Asien,
deponerade sin skatt under vård av F i 1 e t a
i-r o s. I striden mellan Lysimachos och Seleukos
I, i vilken den förre led nederlag och stupade
(281 f. Kr.), övergick Filetairos till Seleukos
och erhöll ställning som självständig furste,
vilken hans efterträdare (Attaliderna) utbytte
mot konungavärdigheten. Eumenes I (reg.
263—241) utvidgade och stärkte riket. Hans verk
fortsattes av Attalos I (konung 240—197)
genom betydande segrar över det oroliga
grannfolket galaterna; han trädde i förbund med
romarna mot de hellenistiska stormakterna. P:s
storhetstid inföll under Eumenes II (reg.
197—159), som kraftigt bidrog till romarnas
seger över Antiochos den store vid Magnesia vid
Meander (190 f. Kr.) och till lön erhöll Mindre
Asien n. om Taurus med undantag av de fria
grekiska städerna. Den siste av ätten, Attalos
III (reg. 138—133), tog konsekvensen av rikets
beroende av romarna och testamenterade det till
Rom, som dock först efter ett uppror av Attalos’
halvbror Aristonikos kunde sätta sig i besittning
av arvet. Pergameniska riket blev under namnet
Asia Roms första provins i Asien. P. blomstrade
fortfarande som provinsens huvudstad. En ny
stad anlades nedanför bergåsen. Staden förföll
under bysantinsk tid och drog sig ånyo upp på
borghöjden.
Attalidernas P. var en ledande kulturort inom
hellenismens värld. Dess bibi, tävlade med
Alex-andrias och omfattade c:a 200,000 vol. Bland
P:s lärde framträda särsk. grammatikern och
Homeros-kommentatorn Krates från Malles, som
168 besökte Rom, samt (likaledes på 1 oo-talet
f. Kr.) Apollodoros från Aten, förf, till en
berömd skrift om den homeriska skeppskatalogen
och en mytologi. Under kejsartiden var P. säte
för en berömd medicinsk högsk., vars främsta
namn Galenos var; dess storslagna
Asklepios-helgedom utanför staden undersöktes 1927—34.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
