Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Permanentondulering - Permanentvitt - Permanganat - Permeabilitet - Permiska språk - Permiska systemet el. dyas - Permission - Permittenttrafiken - Permoser, Balthasar - Permutationer - Permutationsrätt - Permutit - Pernaja - Pernambuco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
Permanentondulering—Pernambuco
78
Permanentondulering, se Ondulering.
Permanentvitt, se Bariumföreningar.
Permanganät, se Manganföreningar.
Permeabilitèt, genomtränglighet. — Adj.:
Permeäbel. — i) (GeoZ.) Berg- el. jordarters
förmåga att genomsläppa vätskor. — 2) (Fys.)
Konstant, som karakteriserar kropparnas
magnetiska egenskaper (se Induktion 2). — 3) (Fysiol.)
Cellplasman är selektivt permeäbel (s e m i p e
r-meabel), och flera teorier ha uppställts i syfte
att förklara denna egenskap. Teorierna gå ut på
att förklara, varför lösta ämnen i molekylform
tränga in olika hastigt i en levande cell; de
viktigaste äro följ.: 1) lipoidteorien, enl.
vilken plasmans yta består av fetter (lipoider) och
lösta ämnen tränga igenom i mån av sin
löslighet i lipoiderna, 2) adsorptionsteorien,
som säger, att inträngandet beror på ämnenas
adsorption till cellplasman, 3)
ultrafilter-teorien, enl. vilken plasman förhåller sig som
ett filter, som silar ifrån större molekyler men
släpper igenom mindre, samt 4) 1 i p o i d f i
1-t e r t eo r i en, som är en kombination av
lipoid-och ultrafilterteorierna och utsäger, att
plasmaytans ultrafilter består av lipoider, varför både
lipoidlösligheten och molekylstorleken bestämma
ämnenas inträngande i cellen. De två sistn.
teorierna anses f. n. vara bäst grundade.
Pe’rmiska språk, se Finsk-ugriska språk.
Pe’rmiska systemet el. d y’a s, yngsta
systemet i den paleozoiska gruppen, benämnt efter
sin vidsträckta förekomst i f. d. guv. Perm i
Ryssland. Det har även kallats dy as (=
tvåtal) efter sin utbildning i Mellaneuropa, särskilt
Tyskland, där det består av två stora huvudavd.,
rotliegende och z e c h s t e n. P. har
stundom betraktats som ett bihang el. en avslutning
till karbonsystemet, och man talar då om p e
r-mokarbon; numera uppföres det som
självständigt.
I Europa är p. till största delen uppbyggt av
grundvattenbildningar, delvis från sött el. bräckt
vatten, el. terrestra bildningar, sandstenar,
konglomerat, dolomitiska kalkstenar,
märgelbergar-ter, bergsalt och detta åtföljande gips, anhydrit
och lera. Djuphavsbildningar förekomma t. ex.
i Medelhavsområdet, i Alpernas och Himalajas
bergskedjor, som bildningar från det gamla
Medelhavet, Tethys, ävensom i Nordamerika och de
arktiska områdena. De innehålla en rik
brachio-podfauna samt ett flertal cephalopoder, däribland
äkta ammoniter. På sina ställen, ss. i
Saarom-rådet, fortsattes avlagringen av stenkolsflötser in
i permisk tid. I n. och mell. Europa, särskilt
Tyskland, gick landhöjningen så långt, att den
där befintliga delen av världshavet helt uttorkade
och lämnade efter sig mäktiga lager av bergsalt,
anhydrit, gips och lera, vilka åtföljdes av lager
av kali- och magnesiasalter. — I den nedersta
delen av den tyska zechstenen ligger
kopparskiffer. I permisk tid voro förhållandena
mellan land och hav betydligt olika de nuvarande.
Landet övervägde; i ekvatorialtrakterna och på
s. halvklotet fanns en stor kontinent,
Gondwana-kontinenten.
Fauna. Av foraminiferer spelade fusulinider
ännu stor roll. För biostratigrafien inom marin
facies ha koraller stor betydelse. I
revbildningarna uppträda bryozoer i myckenhet.
Armfoting-ar nådde en rik utveckling. I innanhavsfacies
undanträngas de dock av musslor med
”meso-zoisk” prägel. Viktiga för den stratigrafiska
indelningen äro ammoniterna med gentemot
kar-bonperiodens former ytterligare differentierad
loblinje. Den utdöende trilobitgruppens sista
former återfinnas i p., i vars kontinentala delar
musselkräftor och bladfotingar äro talrika. Vissa
högre kräftdjur börja uppträda. Tagghudingarna
äro på retur, även om en rik blastoidé- och
kri-noidé-fauna är känd från Timor. Fiskarna, som
ej visa någon väsentlig avvikelse från karbon
-periodens, äro allmännare i innanhavs- och
kon-tinentalfacies än i rent marina avlagringar. Bland
groddjuren äro pansarsalamandrarna ännu starkt
företrädda. Kräldjuren undergingo en
betydelsefull utveckling.
F 1 o r a n utmärker sig genom klarare
provinsindelning än i karbon. Sålunda utskiljas en
euro-peiskt-amerikansk flora, Gondwana- (el.
Glossop-teris-) floran, Angarafloran och
Gigantopteris-üo-ran. Bland de ormbunksartade växterna äro
Cal-lipteris och närstående former viktiga ledfossil.
Gymnospermerna ökade i betydelse, särsk.
genom ginkgoväxter och barrträd.
Permission, kortare ledighet, särskilt från
militär tjänst (jfr Fångvård). —
Permittè-r a, ge p. — P e r m i 11 e’n t, person, som har
fått p.
Permitte’nttrafiken, se Transiteringsfrågan.
Pe’rmoser [-måzar], Balthasar, tysk
bildhuggare (1651—1732), jämte Andreas Schlüter
representant för det mest självständiga i den
tyska barockskulpturen. P. utbildades i Wien
och Italien. 1689 kallades han som
hovbildhuggare till Dresden, där han med några avbrott
var verksam till sin död. Han utförde såväl
monumentalskulpturer, ss. mytologiska
fasadbil-der för Zwinger i Dresden (1711 ff.), som
statyetter av elfenben.
Permutatiöner (av lat. permutätio, växling,
förändring) kallas i matematiken de n! = 1. 2.
3.... n olika sätt, varpå n element, t. ex. n tal,
kunna ordnas i följd. Så äro t. ex. 123, 213,
231, 132, 312 och 321 de sex p. av de tre talen
1, 2 och 3.
Permutationsrätt, K. m:ts rätt att lämna
dispens från i testamenten, fideikommissbrev o. dyl.
gjorda föreskrifter. P. återgår på liknande rätt
för påven enl. kanonisk rätt.
Permutit, miner., tekn., en konstgjord
zeolit-massa av kolloidal natur, ett vattenhaltigt
natriumsi likat, där, liksom hos zeolitgruppens mineral i
allm., katjonen, här natrium, kan utbytas mot
andra katjoner, ss. kalium, kalcium och
ammonium. P. användes vid avhärdning av kalkrikt
(”hårt”) konsumtionsvatten, rening av
avloppsvatten och i industrien, t. ex. sockerfabrikationen.
Pe’rnaja, finska namnet på Pernå.
Pernambuco [parnämbo’ko], stat i ö.
Brasilien; 97,016 km2, 3,430,600 inv. Den 50—70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
